Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utteckning, boktr., det märke, [, som sättaren gör
i manuskriptet för att utmärka stället, der ett nytt
sättark skall börja.
Utter. Se Enhydra och Utterslägtet.
Utter l. Oter (Isl. Otr), Nord. mytol., en son af
Redmar, visade sig, såsom namnet antyder, oftast i en
utters skepnad. Hans dödande gaf anledning till de
händelser och tragiska förvecklingar, som skildras i
de gamla skrifterna om Valsungar och Niflungar. Se
Redmar. Th. W.
Utter, Peder Månsson, arkivman, född d. 19 Sept. 1566,
fick som helt ung befattning med ordnandet af de
kyrko-, kloster- och slägt-handlingar, som stodo under
Rasmus Ludvigssons (se denne) vård, men skildes 1588
derifrån, ovisst af hvad skäl. På 1590-talet var
han en af Sigismunds sekreterare och delade efter
konungens nederlag dennes öfriga tjenares öde att
förföljas af hertig Karl. Han lär hafva under flere
år dolt sig hos en kyrkoherde på landet, blef omsider
upptäckt och satt i fängelse, men skall slutligen
hafva erhållit konung Karls nåd. Under sina »ängzlens
år», såsom han sjelf säger, samlade han åtskilligt
material till svenska slägters historia. Efter att en
tid hafva varit kammarråd hos hertig Johan, utnämndes
han 1615 till sekreterare vid kansliet och fick 1618
under sin vård »riksens archivum det nya som det
gamla», hvadan han sålunda kan betraktas såsom den
förste riksarkivarien. Det förelåg honom ett svårt
arbete, ty de gamla kloster- och kyrkohandlingarna
hade bragts i oordning och det »daglige kansliets
handlinger» (d. v. s. handlingar angående de löpande
regeringsärendena) lågo huller om buller i mörka hvalf
»och än udi thet rum», der arklimästaren förvarade
»både swafwell lunter och andre krigztygh», såsom
han klagar i ett memorial af 1623. Trots tydlig god
vilja och förmåga kunde U:s verksamhet ej blifva af
någon synnerligt genomgripande betydelse för arkivet,
ty han afled redan d. 23 Sept. 1625. En Arfftafla
therutaf man hafver till att see huru man åtskillier
Baakarf, Sijdearf och Brystarff etc. (1621), 2
bref i genealogiska frågor (tr. i företalet till
Lagerbrings svenska historia, del. 2, 1773) och ett
par ämbetsmemorial (i »Medd. från Sv. Riksarkivet»,
I, IV, 1877, 1880) af U. finnas tryckta.
Utterdjur, Lutrinae, zool., en underfamilj,
tillhörande de vessleartade djuren (Mustelidae)
och ordningen rofdjur (Ferae) inom däggdjurens
klass. Utterdjuren kännetecknas derigenom att fötterna
äro försedda med väl utbildad simhud mellan tårna,
hvilka bära små, trubbiga klor, samt att hufvudet är
bredt, nedtryckt och att svansen är konisk, stundom
något utbredd åt sidorna. Hela kroppsbyggnaden
tillkännagifver alltså, att dithörande former äro
typiska vattendjur. Den stora knöltanden och den
starkt utbildade hälen hos roftanden i
öfverkäken skilja dem äfvenledes från de egentliga
vesslorna. Denna underfamilj innefattar endast
tvänne slägten, nämligen hafsutterslägtet, Enhydris
(Enhydra, se d. o.) l. Latax, och fiskutterslägtet
(se Utterslägtet), Lutra. L-e.
Utterhielm, Erik, miniatyr- och emaljmålare, f. 1662,
d. 1717, tillhörde den krets af
konstnärer och försökare, som vid 1600-talets slut
samlades kring den konstälskande enkedrottningen
Hedvig Eleonora. Han synes hafva egt hennes gunst
i hög grad. Hon gaf honom flere, väl betalda
beställningar, rekommenderade honom som lärare och
kallar honom i ett bref af d. 6 Sept. 1714 »wår
hofjunkare». Statens Hist. museum eger af hans
hand en liten serie af fem ovala emaljmålningar på
koppar, dat. 1689 samt framställande Fottvagningen,
Nattvarden, Bönen i Getsemane, Korsbärningen
och Korsfästelsen, dessutom åtskilliga porträtt,
bland dem Karl XI (1697, emaljmålning) och Karl
XII (1700, i olja på koppar). Senare utförde
U. för enkedrottningen och andra flere serier
af miniatyrporträtt, framställande medlemmar af
Vasa-, Pfalz-zweibrückenska och Holstein-gottorpska
husen. Tre sådana serier, ordnade som stamträd i hvar
sin ram, finnas i Gripsholmssamlingen, af hvilka
två äro utförda 1704 och 1705. U:s arbeten utmärka
sig genom en hög grad af sirlighet och en klar,
bjärt färgbehandling, men vittna ej om någon djupare
begåfning eller någon individuel uppfattning. Han är
som konstnär afgjordt underlägsen sina föregångare
och äldre samtida Signac och Brenner. Hans
arbeten äro stundom signerade E. V. eller E. V. H.
Upk.
Utterslägtet (fiskutterslägtet), Lutra, zool.,
hör till underfamiljen utterdjur (se d. o.). Af
de två slägten, som bilda utterdjurens grupp, är
utterslägtet det, som minst afviker från de öfriga
vessleartade djuren. Det har mindre fullständigt
än hafsutterslägtet afpassat sig för
vattenlifvet. Sålunda äro baklemmarna ej så fenlika som
hos det senare slägtet, utan, frånsedt simhinnorna,
byggda mera i öfverensstämmelse med de på land
lefvande vesslornas. Klorna kunna vara förkrympta
eller saknas hos några arter. Kroppsformen är
långsträckt, något plattad. Nosen är bred, med naken
eller hårig spets; ögonen och öronen äro små. Svansen
är lång och mot spetsen afsmalnande. Framtänder finnas
till det för rofdjuren vanliga antalet (sex i mellan-
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
