- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1629-1630

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvandring ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emigranter. Australien, Kaplandet och Brasilien
erbjuda t. o. m. fri resa. Brasilien har gjort sig
mindre väl kändt genom att tillåta, att utvandrare
förrädiskt behandlas såsom slafvar, i strid mot gifna
löften. De fördelar, som Förenta staterna erbjuda, äro
resans korthet, förekomsten af landsmän öfverallt,
friheten i politiskt och religiöst hänseende,
lättheten att slå sig ned och blifva sjelfegande samt
landområdets storlek och glesa befolkning. Emellertid
är det tillräckligt intygadt, att t. ex. den svenske
arbetaren måste för att slå sig fram i Amerika
arbeta med dubbelt större energi, än han varit van
vid i hemlandet. Det i äldre tid rådande missbruket
att emigranternas arbete för 3–10 års tid såldes på
auktion till den mestbjudande afskaffades genom en
1819 af kongressen antagen lag. Invandrare kan stiga
till hvarje värdighet utom den af unionens president
och af dess vice president. Det är egentligen sedan
1815, som utvandringen antagit större regelbundenhet,
och först på 1840-talet fick den stark fart,
dels genom ångfartygstrafikens utveckling, dels af
sådana anledningar som den irländska potatesskördens
felslagning (midten af 1840-talet), den kaliforniska
guldtörsten, misslyckandet af 1848 års revolutioner,
reaktionen under Napoleon III i Frankrike samt
engelska frihandelns lyftning.

Förenta staterna
upptogo under tidrymden 1776–1820 endast 250,000
invandrare, men 1820–30 kommo 106,500 personer dit
ensamt från Europa. 1831–40 var antalet 496,000,
1841–50 1,597,000, 1851–60 2,453,000 och 1861–70
2,180,000. Summan af de från alla håll dit inflyttade
uppgick under åren 1820–70 till 7,530,000. Deraf
förskrefvo sig 3,857,000 (alltså mer än hälften)
från Storbritannien och Irland, 2,377,000 från
Tyskland och Österrike, 246,000 från Frankrike,
154,000 från Sverige-Norge. 1872 invandrade till
Förenta staterna 437,000 personer; 1877 var antalet
nere vid siffran 130,000, men steg 1880 till 457,000
och för året 1881 ända till 669,000. Till sistnämnda
antal bidrogo Storbritannien och Irland med 154,000,
Tyskland med 210,000, Sverige med 47,000, Norge
med 23,000, Österrike med 21,000, Italien med
15,000, Britiska Nord-Amerika med 125,000, Kina med
12,000. (Kineserna utvandrade tidigt till Indiska
arkipelagen, i senare tid till Australien och, 1854,
Kalifornien. De nedtrycka arbetslönen och återvända
så snart som möjligt med en sparad penning, ty deras
vidskepliga åstundan är att dö i sitt fädernesland. Om
kulier se d. o.) 1882 uppnåddes den hittills högsta
totalsumman invandrare: 730,000. För perioden 1820–90
uppgår antalet invandrare till Förenta staterna till
15,65 mill. Efter en annan beräkning utvandrade under
perioden 1853–78 från Europa 8,676,000 menniskor; af
dessa hade öfver 6 mill. Förenta staterna till mål,
och bland dessa återigen voro 1,840,000 engelsmän,
2,230,000 irländare och 347,000 skottar. De britiska
öarnas
utvandring 1890 omfattade 234,000 personer till
Förenta staterna, 32,000 till Britiska Nord-Amerika,
22,000 till Australien och 29,000 till andra håll. De
förnämsta inskeppningsorterna äro
Liverpool, Birkenhead och London. Särskildt har
Irland starkare utvandring än något annat land,
i det att 10–20 proc. af befolkningen derigenom
bortryckas, så att denna under 40 år minskats från 8
till 4,7 mill. I Tyskland höjde sig 1854 till följd
af missväxtår utvandrareantalet till 1/4 mill., var
1862 nere vid 28,000, gick å nyo upp (1872 utvandrade
120,000 tyskar till Förenta staterna), sjönk derefter
(1877 ända till 22,000), men var 1881 uppe vid
221,000 och hade 1890 nedgått till 97,000 (deraf
60,000 från Preussen). Tyskland beräknas hafva under
tidrymden 1820–88 förlorat 3 1/2 mill. menniskor genom
utvandring. De tyske emigranterna taga mest vägen
öfver Bremen, Hamburg eller Antwerpen.
Österrike-Ungern satte i det längsta hämmade skrankor för
utvandringen. 1888 gingo till Förenta staterna
28,800 österrikare och 12,800 ungrare. Många drogo
till Argentina. Betydande är sedan 1880-talet
utvandringen ur Italien, i synnerhet om man medräknar
den temporära (mest rekryterad af kroppsarbetare,
som på ett år taga anställning utomlands vid
jernvägs- och vägbyggnader el. dyl.). Italienarna välja
hälst Syd-Amerika (Argentina, Brasilien). 1889
emigrerade 218,000 italienare, bland dem 26,000
till Nord-Amerika, 17,000 till Brasilien och
75,000 till Argentina. (Sistnämnda rike vann 1882–90
genom invandring en befolkningstillväxt af 1,100,000
menniskor, hvaraf omkr. 70 proc. voro italienare, 10
proc. spaniorer och 7 proc. fransmän. Brasilien
emottog 1871–89 öfver 565,000 invandrare.) Öfver
Spaniens utvandring saknas uppgifter. Portugal
utsände 1888 24,000 emigranter, hufvudsakligast
till Brasilien. Frankrike har ej att uppvisa någon
massutvandring, hvilket förhållande torde bero på
det jämnt fördelade välståndet och frånvaron af
öfverbefolkning. För 1886 var antalet 7,000, men
steg 1888 till 23,000. Belgien uppvisar för år 1889
siffran 22,000, Holland s. å. 9,000, Schweiz 8,500. I
Ryssland får ingen utvandra utan tsarens (liksom i
Turkiet ingen utan sultanens) samtycke. Sedan början
af 1880-talet, då judeförföljelserna i Ryssland på
allvar återupptogos, utvandrade emellertid årligen
20–25 tusen ryska judar, mest till Amerika, och
1891 sprang denna siffra upp till nära 70,000. Den
slaviska rasen har, på det hela taget, ingen stark
utvandringsdrift (med undantag af tsjecherna). Men
i en till ryska väldet hörande stat, näml. Finland,
har utvandringen mot slutet af 1880-talet antagit
väldiga proportioner; 1888 omfattade den 45,000
personer. Danmark, hvarest utvandringen fick betydelse
först på 1860-talet, aflemnade 1889 ett antal af
9,000 emigranter, mestadels till Förenta staterna. Om
den isländska utvandringen se Island, sp. 841.

I de skandinaviska landen har utvandringen 1861–80 varit,
i förhållande till folkmängden, nära dubbelt starkare
än Tysklands och mer än tre gånger starkare än i något
annat land, med undantag af Irland. Och likväl växte
Skandinaviens folkmängd nämnda tid hastigare än
det öfriga Europas. Under perioden 1815–84 lemnade
omkr. 850,000 svenskar och norrmän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0821.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free