Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uz, Ijobs hemland - Uz, Johann Peter - Uzbeker. Se Ösbeger - Uzeguha. Se Usegua - Uzen, tvänne floder i sydöstra Ryssland - Uzer. Se Kumaner - Uzès, stad i franska depart. Gard - Uzice, stad i sydvestra Serbien - Uzun-Ada. Se Ussun-Ada - Uzvaresch. Se Huzvaresch - Überlingen. Se Ueberlingen - Überweg. Se Ueberweb - Üchtritz. Se Uechtritz - Ückermünde. Se Ueckermünde - Ülzen. Se Uelzen - Ürdingen. Se Uerdingen - Üsküb (Uskup l. Skoplje), hufvudstad i turkiska vilajetet Kossova - Ütersen. Se Uetersen - Ütliberg. Se Uetliberg - Üxkull. Se Yxkull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uz, Ijobs hemland, nämnes i folktaflan i 1
Moseb. 10: 23 såsom det första bland Arams
folk, hvars land sannolikt är att söka ö. om det
kanaanitiska Palestina, enligt Josephus i Trachonitis
och Damaskus. När i Jeremias’ Klagovisor
4: 21 Edom uppgifves bo i landet, är
detta följden af en senare invandring i det
bördiga Uz, hvilket, såsom Wetzstein visat (i
Delitzsch’s »Das buch Iobs», 1864), väsentligen
sammanfaller med Batansea. Hauran gäller
enligt urgammal sägen som Ijobs land, och
Hauranslätten, der Ijobsklostret (Dair Ejub) bildar
medelpunkten för många om Ijob erinrande orter,
särskildt trakten kring Nawa anses som Ijobs
hem.
Uz, Johann Peter, tysk skald, f. 1720 i
Ansbach, d. 1796 derst. såsom geheime justitieråd
och chef för landgericht, knöt under
studietiden vänskap med Gleim och Götz, öfversatte
(i förening med den sistnämnde) Anakreon,
1746, och hängaf sig till en början i sin egen
diktning åt den lekande anakreontiska riktningen.
I Sieg des liebesgottes (4 sånger på alexandriner,
1753), en imitation efter Pope, gjorde han
satiriska utfall mot Bodmer och Klopstock. Hans
ingifvelse tog småningom en allvarlig riktning;
han diktade välklingande och värdiga oden,
som ega verklig lyftning samt företrädesvis
besjunga försynen, friheten och fosterlandet. I
dikten Theodicee (1755), en framställning af
Leibniz’ verldsåskådning, lyckas han flytta det
rent didaktiska ämnet öfver i känslans och
fantasiens rymd. Detta gäller deremot föga om
hans lärodikt Die kunst stets fröhlich zu sein
(1760). Med de gamle till mönster eftersträfvade
Uz klarhet och kärnfullhet i diktionen.
Till följd af hopade ämbetsgöromål tog han
afsked af sin lyra, sedan han utgifvit sina
samlade Poetische werke (1768; 5:te revid. uppl.
1824).
Uzbeker. Se Ösbeger.
Uzeguha. Se Usegua.
Uzen, tvänne floder i sydöstra Ryssland.
Stora U. upprinner på Obstjej syrt i guvern.
Samara, flyter mot s. och s. ö. förbi staden
Novij-Uzen samt försvinner nära kolonien Borodina
i steppen efter ett lopp af 320 km. Lilla
U. har sina källor på södra sidan af Obstjej
syrt, omkr. 50 km. s. v. om den förras, och har
ett med denna nästan parallelt lopp 30–50 km.
längre mot v. samt slutar i sjöarna
Kamytj-Sainarskija. Längd omkr. 270 km. De båda
floderna flyta genom en på saltträsk rik stepp,
och deras vatten, från början sött, blir alltmer
salt och bittert.
Uzer (Grek. uzoi). Se Kumaner.
Uzès [yṡä′ss], stad i franska depart. Gard,
vid Alzon, en biflod till Gard, 24 km. v. om
Nîmes. Omkr. 5,500 innev. Staden har ett
från medeltiden härstammande slott, Duché, fordom
residens för hertigarna af U., en f. d. katedral,
med ett anmärkningsvärdt klocktorn från 11:te
och 12:te årh., samt ruiner af en romersk aquedukt,
som gick öfver Gard till Nîmes. Siden-,
strump-, klädes- och pappersfabriker m. m. –
Staden kallades af romarna och under medeltiden
Ucetia och var länge hufvudort i ett grefskap
(sedan 1565 hertigdöme); det hörde till
guvernementet Languedoc till den stora
revolutionen, som 1790 äfven upphäfde dess biskopsstift.
U. omfattade i 16:de årh. protestantismen
och var en af calvinisternas förnämsta platser,
men kufvades 1629.
Uzice, stad i sydvestra Serbien, vid Moravas
biflod Djetinja. Omkr. 6,000 innev.
Uzun-Ada. Se Ussun-Ada.
Uzvaresch. Se Huzvaresch.
Überlingen. Se Ueberlingen.
Überweg. Se Ueberweg.
Üchtritz. Se Uechtritz.
Ückermünde. Se Ueckermünde.
Ülzen. Se Uelzen.
Ürdingen. Se Uerdingen.
Üsküb (Uskup l. Skoplje), hufvudstad i
turkiska vilajetet Kossova, vid floden Vardar och
jernvägen, som från Saloniki följer Vardar-dalen
upp till Bosnien. Det har ett vackert
och strategiskt vigtigt läge nära södra foten af
Sjar-dag, som förenar Balkankedjan i ö. med
bosniska och albanesiska höglanden i v. och
bildar vattendelaren mellan de åt n. (Donau)
och åt s. (Egeiska hafvet) flytande strömmarna.
Der går ock den etnografiska gränsen mellan
albaneser och slaver (serber, bosner och
bulgarer), hvarför befolkningen, omkr. 28,000 pers.,
är ganska blandad. Staden, som är säte för en
grekisk ärkebiskop, har en ganska liflig industri
(tillverkning af läder- och metallarbeten samt
väfnader) och är medelpunkt i ett rikt
jordbruksdistrikt, som producerar stora qvantiteter
frukt och spanmål. – U. är en obetydligt
förändrad form af det gamla namnet Skupi (Skopi),
en stad i Pseonien (norra Macedonien).
Ütersen. Se Uetersen.
Ütliberg. Se Uetliberg.
Üxkull. Se Yxkull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
