- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1-2

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - V är den tjuguandra bokstafven i det vanliga, europeisk-latinska alfabetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

V är den tjuguandra bokstafven i det vanliga,
europeisk-latinska alfabetet. Om tecknets historia
se under U. Här skall blott anmärkas, att »dubbelt»
W, w härstammar från medeltiden (redan 9:de årh.),
och att det i (fraktur-) tryck finnes redan i den
gutenbergska bibeln. Bokstafvens namn är ve. - V
utmärker i de flesta språk med latinsk skrift samma
ljud som i svenskan, men är i tyska tecken för f-ljud,
i Holl. i ords början för f-ljud eller halftonande v,
i Sp. för ett särskildt (bilabialt) v-ljud. Dubbelt w
är i (nord-)tyska tecken för v-ljud. I Sv. förekommer
det i »latinskt» tryck vanligen endast i namn, men
är i fraktur tecken för v-ljud. I Holl. betecknar
w bilabialt (spanskt) v och i Eng. (der bokstafven
benämnes »double-ju») ett mellanljud mellan u och v
(se nedan), medan wh i Eng. antingen är liktydigt
med w eller är ett i början tonlöst w.
I. Vanligt svenskt v-ljud, i t. ex. val, är en
tonande-svag, median-oral. dentilabial frikativa. Vid
dess frambringande är röstspringan sluten, så att
talströmmen vid sin passage genom struphufvudet
blir tonande. Gomseglet (mjuka gommen) är upplyft och
sluter sig med sin undre del till bakre svalgväggen,
så att luften går blott genom munnen. Luften passerar
genom en trång öppning mellan underläppen och öfre
framtänderna (och genom de mellanrum, som möjligen
skilja tänderna). V kan bildas mellan öfverläppen
och undre framtänderna hos personer, hvilkas
undre tandgård ligger utom den öfre. Efter tonlös
konsonant, t. ex. i Sv. två, qväll, svar, saknar förra
delen ton; framför tonlös konsonant, t. ex. i skevt
(skeft), styvt (styft), saknar v-ljudets senare del
ton. Förkortas vokalen, öfvergår v-ljudet fullständigt
till f, och uttalet blir t. ex. styft. l Holl. förlorar
börjande

Tryckt den 24/9 92.

v gerna delvis tonen, så att t. ex. Holl. vinden
till uttalet ligger mellan T. winden och finden.
Muljeradt v är vanligt i slaviska språk.
Dentilabialt v-ljud tecknas i de flesta
språk, såvidt latinsk skrift brukas, med v, i tyska
med w. I Sv. tecknas v-ljud med hv i några ord,
som fordom äfven i uttalet haft ett h- (eller ch-)
ljud före v (hvem, hvass o. s. v.), med f i slutet
af ord (ref, half, skärf samt i sfinx, sfer), med
fv mellan vokaler samt mellan r eller f och vokal
(refvo, halfva, hvirfvel), dock så, att i uppenbara
lånord tecknas v (recitativ, passiva o. dyl.) och att
numera många i stället för f och fv börja skrifva v.
Tidigare tecknades äfven i Fr. f-ljud med fv
(t. ex. neufve, vifve; jfr Sv. skef - skefva).
I nygrekisk och slavisk skrift har det gamla
b-tecknet (B, ß) nu värdet v.
- II. Spanskt v är en tonande-svag, median-oral, bilabial frikativa. Det
skiljer sig alltså från vårt vanliga v derigenom
att förträngningen (passet) bildas af båda läpparna
mot hvarandra (icke genom underläpp mot öfvertänder)
och från Eng. w derigenom att mungiporna icke närma
sig hvarandra. Ljudet tecknas i Sp. med b mellan
vokaler (saber, hablar), annars med v. Samma ljudvärde har
Holl. w samt w i medel- och sydtyskt språk.
-III. Eng. w, »double-ju», är en bilabial frikativa
(liksom spanskt v), men munöppningen är rundad, och
bakre delen af tungan höjer sig som vid europeiskt
u-ljud. Det är således en konsonant med dubbelt
läge. Ljudet tecknas i Eng. med w och utmärktes i
angelsachsiska med en särskild runtyp (»wen»}. Detta
är för öfrigt det gamla värdet för Lat. V (och U) och
för Sv. v i ordens början. I svenska dial. förekommer
w- i synnerhet för äldre hv- och (i sydsvenska mål)
för g efter bakre vokal (mawe = mage o. s. v.). Den
ton-

17 b. l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 01:42:53 2006 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0005.html

Valid HTML 4.0!