Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaagö. Se Lofoten - Waal, Rhens södra mynningsarm. Se Rhen - Waaranen, Johan Esaias - Va banque, stundom va la banque, Fr., i hasardspel: »det gäller banken», hela spelbanken må gå i ett drag - Wabash, biflod till Ohio i Nord-Amerikas Förenta stater - Vaberget, ett 5 km. v. om Karlsborgs fästning beläget berg - Vacat, Lat., är tom, är obesatt - Vaccaro, Andrea - Vaccin, vaccinämne, ympämne (virus vaccium), med. 1. I inskränkt bemärkelse det virus (gift), hvars inympande hos menniskan medför oemottaglighet (immunitet) för smittkoppor - Vaccin. 2. Ordet vaccin nyttjas numera äfven i en allmännare betydelse för att beteckna ett virus, hvars inympning hos djur eller menniskor medför oemottaglighet för en viss infektionssjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vaagö [vågö]. Se Lofoten.
Waal [val], Rhens södra mynningsarm. Se Rhen.
Waaranen [var-], Johan Esaias, finsk historiker,
född i Björneborg d. 2 Mars 1834, blef student
1852, promoverades 1857 till filos. magister och
vistades för historiska forskningar i Sverige
och Danmark 1858–59. Sedan han 1860 aflagt filos.
licentiatexamen och promoverats till doktor, utnämndes
han 1862 till docent i historia. 1862–67 var han i
Moskva sysselsatt med att samla arkivmaterial till
Finlands historia. Död å Lappviks dårvårdanstalt
vid Helsingfors d. 11 Okt. 1868. W. utgaf Öfversigt
af Finlands tillstånd i början af sjuttonde seklet
(akad. afh., 1860), Landtdagen i Helsingfors 1616
och Finlands dåvarande tillstånd (akad. afh., 1862)
och Samling af urkunder rörande Finlands historia
(3 dlr, 1863–66), fortsatt med 2 dlr (1874, 1878) af
finska statsarkivet med begagnande af W:s efterlemnade
papper. Samlingen innehåller hufvudsakligen aktstycken
ur riksregistraturet för åren 1600–18. I »Suomi»
publicerade W. 1859 »Några historiska urkunder»
från åren 1541–1721. M. G. S.
Va banque, stundom va la banque [ba’ngk], Fr.,
i hasardspel: »det gäller banken», hela spelbanken
(bankhållarens kassa) må gå i ett drag.
Wabash [oä’basj], biflod till Ohio i Nord-Amerikas
Förenta stater, upprinner i vestra delen af staten
Ohio, flyter mot v. och s. v. genom Indiana samt
bildar södra hälften af dess vestra gräns, mot
Illinois, tills den förenar sig med Ohio. Längd
omkr. 885 km., deraf 480 km. äro farbara med
ångbåtar vid högvatten. Dess förnämsta tillflöden
äro Tippecanoe, Big Verinilion, Embarras och Little
Wabash fr. h. samt White River fr. v., den sistnämnda
320 km. lång. Wabash–Erie-kanalen förenar Eriesjön
med Ohio.
Vaberget, ett 5 km. v. om Karlsborgs fästning beläget
berg, som höjer sig 136 m. öfver Vätterns yta. Då
fästningen anlades, var detta berg i fortifikatoriskt
hänseende af föga betydelse, emedan det låg långt
utom dåvarande skotthåll från fästningen; men i
samma mån, som artilleriets skottvidder ökats, har
Vabergets betydelse för försvaret vuxit, och dess
befästande är numera ett oafvisligt kraf. Också
beviljade 1888 års riksdag det första anslaget i
detta syfte. De detascherade pansarfästen, som der
äro ämnade att uppföras, komma genom sitt dominerande
läge att kraftigt stärka fästningens motståndsförmåga.
O. A. B.
Vacat, Lat., är tom, är obesatt, fattas; boktr.,
den tomma sidan näst efter titelsidan i en bok.
Vaccaro, Andrea, italiensk målare i Neapel,
f. 1598, d. 1670, företog sig först att härma
Caravaggio, men öfvergick sedan till de yngre
bolognesermålarna, särskildt Guido Reni, sedan han
blifvit vän med M. Stanzioni, sin tids själfullaste
och samvetsgrannaste målare i Neapel. Deraf bildade
han eklektiskt en stil, som förenade bolognesernas
komposition och form med neapolitanernas passionerade
färg. Om han äfven saknar den enhet mellan innehåll
och form, som tillhör den verkligt store mästaren, var han
dock en af 1600-talets mest framstående målare
i Neapel. Till hans bästa verk höra: i Neapel
Korsfästelsen (i kyrkan S. S. Trinità de’ Pellegrini)
och Betlehemitlska barnamordet (i Museum), i Madrids
museum ej mindre än tolf taflor, bland dem fyra
skildrande S. Cajetanus död (signerade), i München
Kristus gisslas och Jesus som barn, sofvande i armarna
på den lille Johannes, i Dresden Kristus uppenbarar
sig i helvetets förgård med de återlöste
för Maria. V:s son Nicolà var äfvenledes målare,
lärjunge af Salvator Rosa, men föga betydande.
C. R. N.
Vaccin [vacksin], vaccinämne, ympämne (virus
vaccinum), med. 1. I inskränkt bemärkelse det
virus (gift), hvars inympande hos menniskan medför
oemottaglighet (immunitet) för smittkoppor. För
skyddskoppympningen nyttjas dels s. k. humaniserad
vaccin l. lymfa, dels animal vaccin. Humaniserad
vaccin erhåller man genom att göra instick i en
vaccinblåsa å en vaccinerad person, hvarvid en klar
vätska, »lymfa», utrinner. Denna vätska användes
omedelbart (»vaccination från arm till arm»),
eller ock intorkas och förvaras den mellan tvänne
glasplattor eller i små glasrör. Den animala
vaccinen utgöres af innehållet i vaccinkoppor å kor
eller kalfvar, som vaccinerats med vaccinämne från
andra djur af samma slag. Ursprungligen härstammar
all vaccin från kopp-pustler hos kor (deraf dess
namn, af Lat. vacca, ko). – Den individ, från hvilken
vaccin tages för inympning å andra individer, måste
vara fri från smittsamma sjukdomar. Svårigheten att
i hvarje fall nå full säkerhet i detta hänseende har
på senare tid föranledt en allmännare användning
af animal vaccin, som för öfrigt, rätt beredd,
visar sig fullt jämngod med den humana vaccinen i
fråga om sina egenskaper att »slå an» och skydda mot
smittkoppor. Det djur, från hvilket animal vaccin
tagits, dödas och undersökes, innan vaccinen utsändes
till användning. Se vidare Vaccination. – 2. Ordet
vaccin nyttjas numera äfven i en allmännare betydelse
för att beteckna ett virus, hvars inympning hos djur
eller menniskor medför oemottaglighet för en viss
infektionssjukdom. Genom att låta vissa inflytanden,
såsom högre temperaturgrader, syre, ljus eller vissa
antiseptiska ämnen, inverka på bakterie-kulturer
eller genom att odla en bakterie-sort å ett djur,
som är mindre emottagligt för densamma, eller å
ett artificielt näringssubstrat (gelatin, buljong
o. dyl.) kan man försvaga den ifrågavarande bakteriens
patogena (sjukdoms-alstrande) egenskaper. Pasteur
påvisade först, att mjeltbrandsbacillen genom odling
vid 42°–43° förlorar sin sjukdomsalstrande förmåga
utan att förlora sin utvecklingsförmåga. Efter denna
upptäckt (1880) hafva liknande iakttagelser gjorts
rörande andra bakterier. Exempelvis må nämnas,
att rots-, tuberkel- och kolerabaciller förlora sin
virulens (giftighet), om de en tid oafbrutet odlas
å artificielt näringssubstrat, likaså pnevmokocker,
och att det ännu till sin natur obekanta virus, som
förorsakar vattuskräck hos hundar, försvagas, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
