Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Wachtmeister, Gustaf - 11. Wachtmeister, efter sin faders död (1810) Trolle-W., Hans Gabriel - 12. Wachtmeister, Karl - Vacka (T. wacke), petrogr., en förr, i synnerhet vid de tyska bergverken, begagnad benämning på bergarter af mycket olika sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
W. ankom till Djekneboda kl. 11 på qvällen. Ehuru
han af Puke fått order att stanna der, och ehuru
passet vid Djekneboda, som bildas af två sjöar,
utgör en så stark position, att det fått namnet
af »Norrlands Thermopylae», vågade W. icke ens
der stanna. Oskickligt utförda rekognosceringar
hade ingifvit honom fruktan för att han äfven der
skulle blifva kringgången och således afskuren från
Ratan. Utrymmandet af detta pass utan strid var W:s
fjerde stora fel under fälttåget. Hans mod att taga
något på sitt ansvar tyckes hafva försvunnit med dessa
Karl XIII:s afskedsord: »Jag ålägger er, W., att
spara armén, ty kom ihåg, att den är den sista Sverige
har». Morgonen d. 20 kom W. åter till Ratan. Redan vid
middagstiden kommo parlamentärer från Kamenski till
svenskarna med uppfordran att genast åter gå ombord,
så vida de icke ville tagas tillfånga. W. svarade
endast, att Kamenski vore välkommen. Det var likväl
ej Kamenskis mening att låta det komma till ett slag;
han ville endast skrämma sin motståndare, så att han
skulle få tid att bringa sin tross och sina kanoner i
säkerhet på vägen åt Piteå. Hans plan lyckades. Ehuru
ryssarna till följd af de svenska kanonsluparnas eld
måste afbryta sitt anfall och draga sig tillbaka,
begärde W. likväl på qvällen stillestånd »af fruktan
för smittosamma sjukdomar, som kunde uppkomma från de
stupade». Kamenski afslog begäran om stillestånd, men
yttrade, att W. kunde komma till honom, om han ville
tala vid honom. Detta gjorde W. Striden upphörde,
och efter sitt samtal med Kamenski ansåg W. bäst
att inskeppa sina trupper, hvilket skedde d. 22
Aug. Kamenski kunde nu draga till sig de trupper han
hade i Umeå och i lugn anträda marschen mot Piteå. Den
ryska hären var räddad, och dermed voro Åland och
landet v. om Kemi elf oåterkalleligen förlorade för
Sverige. W. fick 1813 afsked ur krigstjensten,
men blef 1817 en af rikets herrar. S. å. blef han
hedersledamot af Landtbruksakademien. Han afled
d. 20 Juli 1826 på Näs, Barbo socken, Södermanland.
A. H-ld.
11. Wachtmeister, efter sin faders död (1810)
Trolle-W., Hans Gabriel, grefve, ämbetsman,
naturvetenskapsidkare, memoarförfattare, son af W. 8,
föddes d. 11 Sept. 1782, aflade hofrättsexamen
i Upsala 1801 samt blef protokollssekreterare i
Justitierevisionen 1802, adjungerad ledamot af Svea
hofrätt 1803 och lagman i Skåne 1805. I de händelser,
som föregingo statshvälfningen af d. 13 Mars 1809,
spelade W. en ganska vigtig rol. Det var framförallt
han, som energiskt dref på Adlercreutz att hindra
konungens afresa från Stockholm, hvilken skulle hafva
framkallat inbördes krig. Efter statshvälfningen
utnämndes han d. 12 Juni s. å. till justitiekansler,
med hvilkens ämbete chefskapet för Justitierevisionen
och säte i statsrådet då voro förenade. Han begärde
och fick d. 3 Juni 1817 afsked, men utnämndes
samtidigt till en af rikets herrar. Såsom ämbetsman
var W. mycket duglig genom rättrådighet, kunskaper,
lugn, takt, sjelfständighet och fördomsfrihet. Han
var en stor, men ingalunda blind
beundrare af Karl Johan samt gillade och understödde
hans politik 1812 och 1814. Å andra sidan åtnjöt
han Karl Johans synnerliga aktning och kallades af
denne d. 6 Febr. 1840 till justitiestatsminister,
men undanbad sig ämbetet. Ehuru tillhörande en
rik och högadlig ätt, höll W. icke på adeln såsom
stånd. Under sina studentår ansågs han af många rent
af såsom jakobin, en åsigt, som man tyckte sig finna
bekräftad, då han vid 21 års ålder undanbad sig att
blifva utnämnd till öfverstekammarjunkare. Han ansåg
adelskapet i 19:de årh. vara endast en »fiktion.»
Tidigt hängaf W. sig åt naturens studium. Redan i
sitt 18:de år skref han en afhandling, Försök till
svenska falkarters beskrifning och bestämmande,
som intogs i Vet.-akad:s handl. (1801–02) och i
Tyskland omnämndes med erkännande. Med tiden blef
kemien hans älsklingsvetenskap och Berzelius ett mål
för hans vänskap och beundran. Trots sin i många
afseenden rika begåfning åstadkom han emellertid
hvarken såsom statsman eller vetenskapsman
någonting af betydenhet. Han var dertill alltför
kritiskt anlagd. Men de lärda sällskapen skyndade
att tillegna sig honom. Så var han hedersledamot af
Landtbruksakademien (1821) och Vetenskaps-societeten
i Upsala (1831) samt led af Vetenskapsakademien
(1821), i hvars »Handlingar» flere af hans
afhandlingar finnas införda. I Anteckningar och
Minnen (2 dlr, 1889; utg. af Elof Tegnér) har han
skildrat de märkligare af sin samtids personer och
händelser. Särskildt för Gustaf IV Adolfs historia
äro W:s skildringar mycket upplysande, ty till
följd af sin faders framskjutna ställning kunde
han erhålla den fullständigaste kännedom om de
politiska förhållandena. W. afled i Kristianstad
d. 11 Juli 1871. – W:s son, Axel Knut, född d. 13
Mars 1812, var 1847–51 hofmarskalk hos kronprins
Karl och 1866–83 landshöfding i Kristianstads län.
A. H-ld.
12. Wachtmeister, Karl, grefve, diplomat, sonson
af W. 9, född i Stockholm d. 21 April 1823, började
sin diplomatiska bana såsom attaché i Berlin (1843),
var sedan 1850 chargé d’affaires och generalkonsul uti
Italien samt afgick 1858 såsom envoyé extraordinaire
och ministre plénipotentiaire till Köpenhamn. I Juli
1861 utnämndes han till envoyé i Konstantinopel,
men afgick i Sept. s. å. i särskild beskickning
till Turin och sändes i Okt. s. å. såsom envoyé till
London. I samma egenskap återvände han 1865 till
Köpenhamn. Efter L. Manderström utnämndes han d. 4
Juni 1868 till statsminister för utrikes ärendena
och en af rikets herrar. Han afled i Stockholm d. 14
Okt. 1871. – W:s broder Gotthard, född d. 11 Mars
1834, var 1880–92 landshöfding i Malmöhus län och är
sedan 1892 landshöfding i Blekinge län.
Vacka (T. wacke), petrogr., en förr, i synnerhet
vid de tyska bergverken, begagnad benämning på
bergarter af mycket olika sammansättning, vanligen
af konglomerat- eller sandstensartad struktur samt
mer eller mindre finkorniga. Efter bergarternas
noggrannare studium begagnas ordet numera ej annat än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
