Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena slott. Traditionen förmäler, att under medeltiden låg i trakten af AVadstena ett slott, Susenborg - 1. Wadström, Karl Bernhard - 2. Wadström, Karl Gustaf - 3. Wadström, Karl Bernhard Filonegros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1300-talet var detta slott så förfallet,
att dess lemningar användes för de då pågående
klosterbyggnaderna. Omkr. 200 år senare, 1545, började
Gustaf I bygga det nuvarande slottet, hvilket först
kallades Vättersborg eller Vadstena hus och redan
1552 var så färdigt, att konungen der kunde fira
sitt bröllop med Katarina Stenbock. Det utgjorde
sedermera länge bostad för kungliga personer,
såsom hertig Magnus och Johan III, som äfven på
detta ställe ådagalade sin smak för praktfulla
byggnadsföretag. Slottsbyggnaden kan anses hafva
blifvit fullbordad 1620. I sina glansdagar utgjordes
slottet af den ännu qvarstående, omedelbart
ur vattengrafven uppstigande hufvudbyggnaden i
renaissance-stil, med tre våningar och ett fyrkantigt
midttorn samt flankerad af två låga rundtorn, det
hela, inberäknadt hörntornen, af 154 m. längd och
utgörande den ena sidan af en fyrkant, hvars öfriga
tre sidor bildades af vallar med hörntorn. Hela
fyrkanten omgafs af en 19 m. bred vattengraf. Efter
konung Johans tid innehades slottet af hertig Johan af
Östergötland, som ytterligare förskönade detsamma;
sedermera utgjorde det en del af enkedrottning
Hedvig Eleonoras lifgeding. Under den senares tid
var det dock redan så förfallet, att det ej kunde
bebos. År 1753 förvandlades den gamla Vasaborgen till
en kammarduksfabrik, sedermera till kronobränneri
och slutligen till spanmålsmagasin, hvartill den
ända till 1876 varit delvis begagnad. Under midten
af 1800-talet återställdes slottets hufvudbyggnad
till det yttre. Förslag hafva framkastats om dess
användande än till militäretablissement, än till
provinsarkiv. Jfr E. Sellin: »Vadstena, Omberg och
Alvastra» (1890), planschverket »Svenska konstminnen
från medeltiden och renässansen», afteckn. och bearb.
på föranstaltande af Sv. fornminnesföreningen (6:te
h., 1891), samt G. Upmark: »Vadstena slott 1545–1620»
(i Sv. fornminnesför:s tidskrift (VIII, 1891, 1892).
A. G.
1. Wadström, Karl Bernhard, mekaniker, filantrop,
bekämpare af negerslafhandeln, född i Stockholm d. 19
April 1746, ingick, sedan han aflagt bergsexamen i
Upsala, vid Bergskollegium och landtmäteriet. Han
ledde 1768–69 Trollhätte kanalbyggnad, upptog för
kronans räkning Malmviks koppargrufva i Åtvidabergs
bergslag och utsågs 1770 att vid Avesta bygga
Sveriges första valsverk för kopparbleck. Under
flere år var han medlaborator åt den berömde
smidesdirektören Sven Rinman. På offentligt uppdrag
hemskaffade W. 1774 från Solingen till Eskilstuna
en koloni vapensmeder, hvarigenom det svenska
vapensmidet fick en kraftig lyftning. Utförandet
af detta uppdrag kastade honom i faror för
lif och frihet, ty konstfärdigheten bevarades
i Solingen såsom en statshemlighet. W. besökte
1776 jernförädlingsfabrikerna på kontinenten och i
England samt anlade 1778 den första svenska fabriken
för kirurgiska instrument. Han utnämndes 1783 till
öfverdirektör vid kontrollverket. Anhängare af
Swedenborgs lära, leddes W. deraf småningom öfver
från ämbetsmannens göromål till en sjelfuppoffrande
verksamhet i menniskokärlekens tjenst.
Redan 1779 hade han varit verksam
medlem af ett i Norrköping stiftadt samfund för
anläggande af en svensk koloni till negrernas
civilisering och slafhandelns utrotande. Med
understöd af Gustaf III reste han 1787 i sällskap med
K. A. Arrhenius och A. Sparrman till Afrikas vestkust
med uppdrfg att undersöka vilkoren för ett sådant
företag. Återkommen 1788 till London, dit ryktet
föregått honom, stannade han der och tog 1790 afsked
från sitt ämbete i Sverige. Af engelska regeringen
och en underhus-komité rådfrågades han i afrikanska
angelägenheter och medverkade bestämmande vid
grundandet af engelsmännens koloni Sierra Leone. Hans
uppseendeväckande arbeten Observations on the slave
trade (»Anmärkningar rörande slafhandeln på kusten
af Guinea». 1791) och Essay on colonization (1794)
vittna om hans brinnande nitälskan för den under
oerhörda skändligheter bedrifna menniskohandelns
utrotande och hans storartade planer till negrernas
civilisering genom dragande af en kedja kolonier
nedåt afrikanska kusten. Då den lofvande kolonien
Sierra Leone sköflats af fransmännen, begaf
W. sig 1795 till Paris för att begära skadestånd
för lidanden, som dervid tillfogats bl. a. en
svensk. Han stannade i Frankrike och ingaf till
representationen samt direktoriet en adress angående
slafveriets afskaffande, hvarjämte han återupprättade
ett samfund för negrernas välfärd. Dessutom
framlade han (1798) förslag till inrättande af en
åkerbruksbank, hvilket af ministrarna togs under
allvarlig ompröfning. W. rönte hedersbevisningen
att upptagas till fransk medborgare. Han dog i
Paris af en lungsjukdom d. 5 April 1799. Bland
negerslafveriets bekämpare intager W. en ärofull
plats vid sidan af Wilberforce. Jfr B. v. Beskow:
»Minne af öfver-direktören Carl Bernhard W.» (1861,
i Svenska akad:s handlingar, del 33).
2. Wadström, Karl Gustaf, vitterlekare,
den föregåendes brorson, f. i Norrköping 1788,
tog i Upsala examen till rättegångsverken 1807,
blef kort tid derefter preses i kämnersrätten i
Örebro och erhöll 1827 motsvarande befattning (med
häradshöfdings titel) i Upsala, hvarest han dog d.
10 April 1841. W. var i studentåren medlem af
sällskapet W. W. (Witterhetens wänner) i Upsala
och skref under signaturen Tandem i tidskrifter,
kalendrar o. s. v. Han utgaf 1833 Några stunder
vid lyran, bland hvilka dikter träffas lifliga
och behagliga naturskildringar i Bellmans stil.
W. verkställde äfven goda versifierade öfversättningar
(»Misaritropen» af Molière, 1816, m. fl.).
3. Wadström, Karl Bernhard Filonegros, prest,
skriftställare, den föregåendes son, född i Upsala
d. 22 Maj 1831 student derst. 1848, ingick som
e. o. kanslist vid ecklesiastikdepartementet 1854
och aflade prestexamen i Upsala 1856. Han deltog
s. å. jämte K. O. Rosenius m. fl. i bildandet af
Evangeliska fosterlandsstiftelsen samt blef då den ene
af dennas sekreterare. Prestvigd 1859, tjenstgjorde
W. såsom adjunkt i Klara m. fl. församlingar i
Stockholm till 1867, då en långvarig nervsjukdom
omöjliggjorde hans predikande i större kyrkor. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
