Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vagabundæ, zool., är en grupp bland de med 2 lungor försedda spindlarna - Vaganter kallades redan i den äldre kyrkorätten sådana ordinerade andlige, som ej innehade något bestämdt kyrkligt ämbete eller fast plats - Vagel, en inflammationsprocess - Wagenaar, Jan - Wagenbaur, Max Joseph - Wagener, Friedrich Wilhelm Hermann - Waggon. Se Vagong - Waghäusel, by i badiska kretsen Karlsruhe - Vagina (v. uteri), anat., moderslidan, utförskanalen för lifmodern - Vaginal, slidformig; som har afseende på moderslidan - Vaginata, paleont., en grupp af slägtet Orthoceras - Vaginitis. Se Underlifslidanden - Wagmüller, Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vagabundae (Lat., »kringvandrande»), zool., är
en grupp bland de med 2 lungor försedda spindlarna
(Araneidae) och omfattar de spindeldjur, som hafva
ögonen ställda i 2 tvärgående rader, af hvilka den
främre vanligen innehåller 4 ögon. De spinna icke
väfnader, utan vandra omkring och jaga sitt byte i
det fria. Dit höra familjerna Saltigradae (Attidae),
hvilka med ett språng eller hopp störta på sitt rof,
och Citigradae (Lycosidae; se Lycosa), som förfölja
rofvet och springa fatt detsamma. O. T. S.
Vaganter (Lat. clerici vagantes, »kringströfvande
prester») kallades redan i den äldre kyrkorätten
sådana ordinerade andlige, som ej innehade något
bestämdt kyrkligt ämbete eller fast plats. Redan
i det 4:de och det 5:te årh. utfärdades flere
kyrkliga förordningar mot dylika kringströfvande
prester. Enligt den kanoniska rätten, sådan denna
ännu är gällande, förbjudas biskopar att viga någon
prest utan bestämd »titulus beneficii». Gör han
detta, måste han sjelf upptaga honom vid sitt
»mensa episcopalis», tills han skaffat honom
fast anställning. Äfven den svenska kyrkolagen
innehåller bestämmelser mot klerikala vaganter
(jfr Kyrkolagen, kap. 19, § 2, och kap. 24, § 19).
J. H. B.
Vagel (hordeolum), en inflammationsprocess i
omgifningen af en talgkörtel eller en hårbalja å
ögonlocksrandens yttre kant. Processen motsvarar
en furunkel (»bolde») eller akne (»finne»)
å andra kroppsställen samt förlöper med rodnad
och svullnad af ett större eller mindre parti af
ögonlocket. Efter 2–3 dagar visar sig en gul punkt,
der det bildade varet kommer att tränga igenom. I
svårare fall inställa sig betydliga smärtor, och ögats
bindehinna kan ansvälla. Vissa personer, i synnerhet
unga flickor, äro mer än andra besvärade af denna
åkomma. Sjukdomen är ofarlig och går tillbaka efter
några dagar. Läkningen påskyndas, om varet genom
ett insnitt uttömmes. – Vageln kallas på folkspråket
stolsteg och anses, enligt en vidskeplig tro, kunna
fördrifvas derigenom att man med en stolsfot motsols
»borrar» på ögat.
J-E. J-n.
Wagenaar [-nar], Jan, holländsk häfdatecknare,
född i Amsterdam 1709, en tid affärsman, död såsom
förste klerk vid stadskansliet i nämnda stad 1773,
skref bl. a. De vaderlandsche historie vervattende
de geschiedenissen der vereenigde Nederlanden
(21 bd, 1749–60; af de fem första banden utkom
3:dje uppl. 1770), omfattande tiden t. o. m. 1751
och fortsatt af andra (en fortsättning, omfattande
tiden 1752–87, 17 dlr, 1781 o. f.; en annan för tiden
1752–74, 3 dlr, 1789 o. f., och en tredje, omfattande
tiden 1775–1802, 48 dlr, 1786–1810). Sedan 1758
Amsterdams historiograf, författade han en historia
öfver nämnda stad: Amsterdam in zijne opkomst, aanwas,
geschiedenissen, voorregten, koophandel etc. (3 dlr,
1760–67).
Wagenbaur, Max Joseph, tysk målare, f. 1774 i Grafing
i Bajern, d. i München 1829, är bekant för sina
landskaps- och djurstycken, hvilka visserligen genom
sin klara och kraftiga färg synas hårda i
detaljteckningen, men dock genom hela sin karakter äro
märkliga produkter af konst under öfvergången från 1700-talet
till 19:de århundradet. Sedan de gamle holländarnas
tid hade man i Tyskland icke haft en konstnär, som
upptäckt en sådan rikedom af skönhet i landtlif och
natur. Som han tidigt var framstående i det tekniska,
är det intet under, säger E. Förster, att hans taflor,
landskap från nedre alpregionen med landtfolk och
herdar, idyller af högsta naivitet och skönhet,
mottagits med stor beundran. Några af hans arbeten
finnas i Nya pinakoteket i München. C. R. N.
Wagener, Friedrich Wilhelm Hermann, tysk politiker,
f. 1815, d. 1889, var konsistorialassessor
i Magdeburg, då han, en motståndare till den
liberala riktningen, under Schwerins ministèr
föranläts att lemna statstjensten. Ledarna för det
konservativa partiet uppdrogo då åt honom att leda
uppsättningen af ett nytt konservativt organ: »Neue
Preussische zeitung» (efter vignetten oftast kallad
»Kreuzzeitung»). Sedan han 1854 lemnat redaktörskapet
för tidningen, egnade han sig åt parlamentarisk
verksamhet dels i preussiska deputeradekammaren,
dels, från 1867, i nordtyska riksdagen, ständigt
på ett talangfullt sätt ledande det konservativa
partiet. 1866–73 var han geheimeregeringsråd och
föredragande råd i statsministeriet. W. utgaf
bl. a. ett af hans konservativa verldsåskådning
prägladt encyklopediskt verk: Staats- und
gesellschaftslexikon (23 bd, 1858–68; suppl. 1869).
J. N.
Waggon. Se Vagong.
Waghäusel, by i badiska kretsen Karlsruhe, vid
jernvägslinien Mannheim–Karlsruhe, bekant genom
fäktningen d. 21 Juni 1849, i hvilken preussarna
slogo de badiske insurgenterna under Mieroslawski.
Vagina (v. uteri), anat., moderslidan,
utförskanalen för lifmodern. Dess nedre del, den
s. k. vaginalportionen l. »modertruten», skjuter
in ett stycke i moderslidans öfre del (se Lifmoder).
Bakom vagina ligger ändtarmen; framom
henne ligger urinblåsan med urinröret. Om katarr i
moderslidan (vaginitis) se Underlifslidanden. –
Vagina gentium, Lat., »folkslagens moderslida»,
d. v. s. det ursprungsland, hvarifrån den menskliga
odlingen skulle hafva utgått.
Vaginal (af Lat. vagina, slida, moderslidan),
slidformig; som har afseende på moderslidan.
Vaginata, paleont., en grupp af slägtet Orthoceras
(se d. o.), utmärkt genom stor, vid sidan
liggande sifon. – Vaginatkalk. Se Orthoceras och
Silursystemet. B. L-n.
Vaginitis. Se Underlifslidanden.
Wagmüller, Michael, tysk bildhuggare, f. 1839 i
Regensburg, d. 1881, studerade först i Münchens
slöjdskola, sedan i akademien. Han arbetade från
1860 på egen hand, men med föga framgång, så att
han t. o. m. en tid slog sig på genremåleri, men
fick slutligen en beställning för en skolbyggnad
i München. 1868 reste han till London och fick der
beställningar på så många porträttbyster, att han
till 1873 årligen gjorde om resan. Samtidigt utförde
han äfven flere genrefigurer, bl. a. En flicka rädd
för en ödla och En flicka, som jagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
