- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
107-108

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valakiet (Rum. Valahica), den sydligaste delen af konungariket Rumanien, förr furstendöme - Valakiska språket. Se Rumanska språket - Valamo, grekisk-ryskt kloster på en af öarna i en mindre, enstaka ögrupp i finska andelen af Ladoga - Valangin, stad i schweiziska kant. Neuchatel - Valans spådom. Se Vala - Valaoritis (nygrek. namnform Balaorites), Aristotelis, nygrekisk skald, död 1879. Se Nygrekiska literaturen, sp. 1543 - Valaskjálf, Válaskjálf, Nord. mytol., är enligt Grimnismál en gudaboning - Valbarhet. Se Val - Walberg, Karl Gustaf - Walberg, Karl August - Valbo. 1. Härad i Elfsborgs län

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelfständighet med afseende på den inre styrelsen. En
europeisk kommission skulle samlas i Bukarest
för att revidera de båda furstendömenas lagar och
författningar i samråd med ett af Porten för detta
ändamål sammankalladt nationalråd (»divan») från
bägge furstendömena. Vid kommissionens sammanträde
i Sept. 1857 uttryckte nationalrådet enhälligt
önskvärdheten af furstendömenas förening till en
enda stat, Rumania, med gemensam representation
och under styrelse af en ur någon af de regerande
dynastierna i Europa vald furste. Men konferensen i
Paris (Aug. 1858) beslöt, att furstendömena skulle
hafva hvar sin för lifstiden utsedde hospodar och
hvar sin representation, samt att en centralkomité
skulle tillsättas i Foksjani att förbereda lagar af
gemensamt intresse, hvilka skulle hänskjutas till
de bägge representationernas afgörande. I enlighet
dermed samlades i Bukarest och Jassy deputerade
från de resp. furstendömena. Dessa valde enhälligt
(Jan. och Febr. 1859) Alexander Kusa till furste,
och dermed var, trots den europeiska konferensen, en
personalunion genomförd. Furst Kusas val godkändes
sedermera af både traktatmakterna och Porten. Se
vidare Rumanien.

Valakiska språket. Se Rumanska språket.

Valamo, grekisk-ryskt kloster på en af öarna i en
mindre, enstaka ögrupp i finska andelen af Ladoga,
omkr. 23 km. från närmaste fastland (Sordavala
socken, Finland) samt 20 km. utom de yttersta
skären. Ögruppen, hvars areal är 3,413 har, och hvars
jordmån är bergig och sandartad, är odlad såsom en
trädgård, tack vare ansträngningarna från klostrets
sida, hvilket numera ensam besitter den. Klostret,
ett nybygge från det grekiska Athos, säges hafva
blifvit grundlagdt 992; det upphöjdes 1821 till första
rangen. Det är synnerligen rikt samt eger särskilda
besittningar i Finland, såsom strandfiske i Ladoga,
hemman i Impelaks m. m. Klosterbyggnaden är praktfull
och innehåller bl. a. 4 större samt flere mindre
kyrkor, 2 borggårdar, rum för mer än 100 munkar,
särskilda afdeln ingår för resande m. m. V. besökes
flitigt af resande, som på platsen herbergeras och
undfägnas af munkarna. Under krigen mellan Sverige
och Ryssland ödelades det flere gånger. En tid från
1685 intill stora nordiska krigets utbrott beboddes
det af svenska kolonister. Såsom ett historiskt minne
af de forna krigen visas ännu en marmorerad trätafla,
lagd liksom en grafsten på en jordhög invid klostret,
på hvilken tafla läses en rysk inskrift af följande
hufvudsakliga innehåll: På detta ställe är kroppen
begrafven, år 1371 öfverlemnad åt jorden, af svenske
konungen Magnus, hvilken, antagande det heliga dopet,
vid döpelsen kallades Gregorius. I Sverige är han född
år 1336, år 1360 upphöjd på tronen. Med stor härsmakt
öfverföll Magnus de rätttrogne ryssarna och inskeppade
sig på en flotta i Ladoga, men Gud bistod de sina,
förstörde hans flotta, så att hela hans krigshär
drunknade. Magnus ensam blef på en planka vräkt på
Valamo holme, der han af munkarna blef vederqvickt,
antog grekiska läran och dog tre
dagar efter sin ankomst. – Det är öfverflödigt
att nämna, att dessa uppgifter icke det minsta
öfverensstämma med hvad svenska historiska källor
förtälja om konung Magnus Eriksson. A. G. F.

Valangin [valangsjä’ng], stad i schweiziska
kant. Neuchâtel, 4 km. n. v. om staden Neuchâtel,
vid högra stranden af Seyon och foten af
Chaumont. Omkr. 450 innev. V. var hufvudort i
grefskapet V., som omfattade Val de Ruz och Clods de
la Franchise, eller trakten omkring Chaux-de-Fonds,
Locle och Brenets. Det tillhörde ett par grenar af
huset Neuchâtel och förenades 1592 med furstendömet
Neuchâtel.

Valans spådom. Se Vala.

Valaoritis (nygrek, namnform Balaorites), Aristotelis,
nygrekisk skald, död 1879. Se Nygrekiska literaturen,
sp. 1543.

Valaskjálf, Válaskjálf, Nord. mytol., är enligt
Grimnismál en gudaboning, i urtiden konstnärligt
uppförd och täckt med silfver. Hvilken gud den
tillhört är ovisst. Är det, såsom några
antaga, Odens son, Vále, så betyder ordet egentligen
»Váles palats». En oursprungligare redaktion af
Snorres Edda uppgifver Oden såsom dess egare, och
skulle detta vara riktigt, torde namnet betyda
»de dödes palats», d. v. s. detsamma som Valhall. Se
vidare Hliðskjálf. Ad. N-n.

Valbarhet. Se Val.

Walberg, Karl Gustaf, vitterlekare, född i
Jönköping d. 28 Sept. 1788, student i Lund 1805, tog 1808 i
Upsala examen till rättegångsverken, tjenstgjorde
derefter i Stockholm och blef notarie i Stockholms
stads justitiekollegium. Hemfallen åt dryckenskap,
råkade han i armod och förfall. Han åtog sig
sakförareuppdrag äfven af sämre halt och skref
dessemellan allvarliga dikter, som vittna om en
ej ringa begåfning, samt skämtsamma, ofta osedliga
alster för en dålig publik. Död i Stockholm d. 20
Okt. 1821. W. utgaf tidningen »Nytta och nöje»
(1810–11) och författade bl. a. Svenska fält-sånger
(1812), Sång öfver Grefve C. J. Adlercreutz (1816),
Visor och sångstycken (1818), Uggelviksbalen
(1814–15), Herdinnan vid Hagalund (2 bd, 1816),
Engelbrecht Engelbrechtssons historia (1817) och
Gustaf Wasas historia (I, 1818).

Walberg, Karl August, universitetslärare, filolog,
född i Särestads socken i Skaraborgs län d. 14
Dec. 1827, blef student i Upsala 1847, filos.
doktor 1854, docent i grekiska literaturen vid
Upsala universitet 1856 och höjersk adjunkt i samma
ämne 1860 samt erhöll den grekiska professuren
vid Lunds universitet 1869. Död i Lund d. 14
Okt. 1874. Under en utländsk studieresa 1862–63
besökte W. äfven Grekland. Han tjenstgjorde som censor
vid mogenhetsexamina 1864–74 samt var ledamot af
läroverkskomitéer 1865–66 och 1870–72. W. utarbetade
i förening med K. V. Linder ett Svenskt-grekiskt
lexikon
(1862), utgaf bl. a. en edition af Euripides’
»Electra» (1869) och deltog verksamt i granskningen
af bibelkommissionens öfvers. af Nya testamentets
böcker. Han var en synnerligen harmoniskt utrustad
personlighet.

Valbo. 1. Härad i Elfsborgs län, ingår i
Nordals, Sundals och Valbo domsaga samt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free