Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Waldeck, furstendöme i nordvestra Tyskland - Waldeck, Georg Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och har som hufvudflod Emmer, likaledes tillhörande
Wesers flodområde. Jordbruk och ladugårdsskötsel äro
hufvudnäringar. Omkr. 56 proc. af arealen äro odlad
jord och ängsmark; skogarna upptaga 36 proc. Råg
är hufvudsädet. 1883 egde W. omkr. 6,000 hästar,
20,250 nötkreatur, 66,700 får, 17,750 svin och
7,300 getter. Jernmalm, skiffer och byggnadssten
brytas på flere ställen och bilda jämte hästar,
nötboskap, får, svin, ull och trävaror de förnämsta
exportvarorna. Såväl handel som industri hämmas
genom landets nästan totala brist på jernvägar
(endast omkr. 10 km.). Folkmängden uppgick 1885 till
56,575 pers. (7,977 i Pyrmont), hvilka tillhöra
den unerade evangeliska kyrkan, med undantag af
1,454 katoliker, 109 andra kristna och 804 judar,
och äro dels sachsare, n. om Eder, dels franker,
mellan hvilka olikheten i språk, folkkarakter, seder
och bruk är ganska märkbar. 1890 var folkmängden
57,283 pers. (deraf 8,104 i Pyrmont). Furstendömet har
ett gymnasium i Korbach, 2 borgareskolor, omkr. 125
folkskolor och 3 landtbruksskolor. Hufvudstad och
furstens residens är Arolsen (2,620 innev.) i
Waldeck, som derjämte har 12 mindre städer. Pyrmonts
enda stad är Bad Pyrmont.
Enligt författningen af d. 17 Aug. 1852 består
landtdagen af 15 deputerade (deraf 3 för Pyrmont),
hvilka väljas genom allmänna, indirekta val för
3 år. Kronan är ärftlig på manslinien inom det
waldeckska furstehuset; vid dettas utgång på
svärdsidan succederar i Waideck qvinnolinien,
i Pyrmont Preussen. Enligt ett fördrag af 1867,
gällande för 10 år, förnyadt 1877 likaledes för 10
år och 1887 för framtiden (med rätt till uppsägning,
då anledning dertill gifves), handhafvas finanserna
och hela förvaltningen af Preussen. Preussen utöfvar
förvaltningen genom en »landesdirektor» i Arolsen;
ämbetsmännen äro preussiska undersåtar och aflägga
ed till konungen af Preussen. Fursten förbehåller
sig sina rättigheter som kyrkans öfverhufvud samt
benådningsrätt och eger under vissa omständigheter
veto i lagfrågor. Statsinkomsterna och utgifterna
beräknades för 1892 till 1,186,802 mk; statsskulden
uppgick d. 1 Juli 1891 till 2,217,600 mk. Utgifterna
för civillistan bestridas med domänernas afkastning.
Furstarna af W. härstamma från grefvarna af
Schwalenberg, af hvilka den äldste kände var Wittekind
(d. 1137). Hans sonson tyckes hafva varit den förste
grefven af W. Schwalenbergarnas besittningar voro
i flere århundraden delade mellan flere linier,
och denna delning hade till följd, att grefskapet
omkr. 1428 trädde i länsförhållande till Hessen,
hvilket längre fram gaf anledning till Hessens
anspråk på landsöfverhöghet öfver W., anspråk,
som uppgåfvos först 1847, sedan tyska förbundsdagen
förklarat, att de förlorat giltighet med kejsaredömets
upphäfvande. 1685 slöts ett primogeniturfördrag
mellan de två öfverlefvande linierna, och detta trädde
i kraft 1692, när linien Eisenberg utgick med Georg
Fredrik (1664–92), hvilken mottagit furstetiteln
(om honom se vidare
nästa art.). Äfven Pyrmont hade ursprungligen tillhört
en gren af den schwalenbergska ätten, men sedan efter
hvartannat innehafts af grefvarna af Lippe (från 1557)
och Gleichen (från 1584), innan det 1625 återföll till
Waldeck. Från 1692 hafva de båda landen varit förenade
hos linien Wildungen med undantag af en kort period
(1805–12), då Waldeck och Pyrmont innehades af tvänne
bröder. Fredrik Anton Ulrik (1706–28) erhöll vid Karl
VI:s kröning 1712 riksfurstlig värdighet. 1807 ingick
Waldeck i Rhenförbundet, 1814 i Tyska förbundet. Sin
första författning erhöll landet 1816 af Georg Henrik
Fredrik (1813–45). Den nuv. fursten, Georg Viktor
(se Georg, sp. 1076), som 1845 efterträdde sin fader
och 1852 blef myndig, har varit gift med en syster
(d. 1888) till Sveriges-Norges nuv. drottning.
Waldeck, Georg Fredrik, grefve, sedermera furste
af W., krigare, son af grefve Vollrad IV af
Waldeck-Pyrrnont och markgrefvinnan Anna af
Baden-Durlach, född i Arolsen d. 31 Jan. 1620,
gick 1641 i holländsk militärtjenst och gifte sig
i Holland 1642 med Elisabet Charlotta, en dotter
till generalstaternas fältmarskalk grefve Vilhelm
af Nassau-Dillenburg. 1652 blef han i Brandenburg
generallöjtnant och geheimeråd och utöfvade
några år ett betydligt inflytande på politiken
i anti-habsburgsk anda. Sedan kurfurst Fredrik
Vilhelm 1656 ingått förbund med Karl X Gustaf, vardt
W. befälhafvare för de hjelptrupper, som opererade
tillsammans med svenskarna i Polen. I Juni 1658 blef
han svensk general af kavalleriet. När kurfursten
af Brandenburg bröt med Sverige, fordrade han,
att W. skulle lemna den svenska tjensten. Då W. ej
hörsammade detta, indrogos hans på brandenburgskt
område belägna andliga län (johannitkomturiet Lagow
och domprosteriet i Halberstadt). 1658–59 förde
han befäl å det af svenskarna ockuperade Fyen och
en del af Jylland. I Sept. 1659 begaf han sig till
Tyskland i en hemlig beskickning med uppgift att
förmå Hessen-Kassel att medla emellan Sverige och
Brandenburg och, om en sådan medling ej kunde komma
till stånd, deltaga i en af svensk-franska trupper i
förening med trupper från Sveriges allierade i
sydvestra Tyskland tilltänkt diversion mot Österrike
och Brandenburg. Freden 1660 gjorde W:s tjenst ej
vidare nödig, och d. 30 Maj s. å. gafs honom afsked
med en pension af 3,000 (sedan d. 1 Okt. s. å. 4,000)
rdr. (Jfr W:s i Riksarkivet befintliga stora samling
bref till K. M:t 1656–65.) Efter sin brorsons död
1664 blef W. regerande grefve af Waldeck, deltog
s. å. såsom riksarméns fältmarskalklöjtnant i slaget
vid S:t Gotthard, gick 1665 i lüneburgsk tjenst
och var 1672–78 holländsk fältmarskalk och Wilhelm
III:s af Oranien militäre rådgifvare i kriget emot
Frankrike. Sedermera återvände han till sitt grefskap,
kastade sig in i politiken såsom en oförsonlig fiende
till Ludvig XIV och lyckades bringa till stånd en
mot Frankrike riktad defensivallians mellan kejsaren,
kurfursten af Bajern samt de bajerska, öfverhessiska
och öfverrhenska kretsarna (recessen i Laxenburg
1682; »Waldeckska recessen»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
