Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemar. 4. V., den föregåendes sonson, hertig af Sönderjylland - Valdemar. 5. V. Kristian, »grefve af Slesvig och Holstein» - Valdemar. 6. V., född d. 27 Okt. 1858 - Valdemar, markgrefve af Brandenburg - Valdemar Kundsön, dansk konungason - Valdemarsvik, köping inom Ringarums socken, Östergötland - Waldenburg. 1. Stad i preussiska reg.-omr. Breslau (Schlesien) - Waldenburg. 2. Stad i konungariket Sachsen, kretsen Zwickau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1330 förliktes med de holsteinske grefvarna, fick
V. återgå till sitt län. I Febr. 1340 slöt han
aftal med grefve Gerhard, som fick Sönderjylland i
pant, medan V. tog Nörrejylland. Pantsättningen af
Sönderjylland till de holsteinske grefvarna gjorde,
att V. aldrig blef herre öfver hela sitt län. Död
1364. I sitt äktenskap med prinsessan Riccardis af
Sachsen-Lauenburg hade V. en son, Henrik, den siste
hertigen af Sönderjylland.– 5. V. Kristian, »grefve af
Slesvig och Holstein», f. 1622, son af konung Kristian
IV och Kirsten Munk, upphöjdes till tysk riksgrefve
1630 och sändes till Ryssland 1643 för att äkta tsar
Mikaels dotter Irene, men vägrade att öfvergå till
grekisk-katolska läran och hölls derför i ett slags
fångenskap till i Aug. 1645. Efter sin faders död
(1648) umgicks han med planer på att blifva vald till
konung med förbigående af halfbrodern Fredrik III och
kom derigenom på spänd fot med denne. Han lefde mest
i utlandet, gick i svensk tjenst 1655 och stupade i
en träffning vid Lublin i April 1656. Jfr C. Nyrop:
»Nogle oplysninger om Grev V. K:s Ruslandsfærd
1643–45» (i »Dansk hist. tidsskr.» Sjette række,
III, 2; 1891). – 6. V., född d. 27 Okt. 1858 på
Bernstorffs slott, son till konung Kristian IX
och Lovisa af Hessen, blef 1880 löjtnant och 1889
kapten vid flottan. Han ingick 1885 äktenskap med
prinsessan Marie af Orléans, född d. 13 Jan. 1865,
dotter till hertig Robert af Chartres, och har med
henne tre söner. I Nov. 1886 valdes V. af bulgariska
nationalförsamlingen till furste, men afslog anbudet.
E. Ebg.
Valdemar, markgrefve af Brandenburg, tillhörde det
askaniska huset, linien Stendal, och efterträdde 1305
sin broder Johan V såsom ättens hufvudman. V. var en
djerf och dådkraftig krigare, som låg i ständiga
fejder med sina grannar och utvidgade Brandenburgs
område. Han afled 1319 och efterträddes af sin kusin
Henrik d. y. Då med dennes död, 1320, det askaniska
huset i Brandenburg utslocknade, förlänade kejsar
Ludvig Bajraren landet åt sin son Ludvig d. ä. Men
1348 uppträdde en pilgrim från Jerusalem, som uppgaf
sig vara V., hvilken han lär hafva mycket liknat,
med anspråk på Brandenburg, erkändes af flere i
Wolmirstedt församlade furstar och s. å. äfven af
kejsar Karl IV, en fiende till bajerska huset. Då han
senare ej infann sig vid riksdagen i Nürnberg för
att försvara sina anspråk, förklarades han 1350 af
denna för bedragare, men bibehöll sig i Brandenburg,
som till största delen var honom troget, till 1355,
hvarefter han fann en tillflyktsort vid anhaltska
hofvet. Död 1356. Denne falske Valdemar tros hafva
blifvit uppställd såsom pretendent af de i Anhalt och
Sachsen regerande grenarna af askaniska huset, hvilka
önskade komma i besittning af Brandenburg. Häring
(psevd. Wilibald Alexis) har nyttjat honom såsom
stoff för en roman, »Der falsche Woldemar (1842).
Valdemar Knudsön, dansk konungason, f. 1157, oäkta
son till konung Knut V Magnusson, föddes efter
faderns mord och uppfostrades vid konung Valdemar
I:s hof. Efter studier i
Paris blef han omkr. 1180 biskop i Slesvig samt ett
par år derefter ståthållare i Sönderjylland. År
1188 ökades hans makt derigenom att ditmarskarna
ställde sig under hans biskopsstol; men då hans
kusin Valdemar (sedan V. Seier) snart derefter blef
hertig öfver Sönderjylland och utsigterna att en gång
komma på tronen i Danmark derigenom skingrades, lät
han välja sig till ärkebiskop i Bremen 1191. Konung
Knut VI hindrade honom emellertid från att tillträda
detta ämbete, och V. slöt sig då till hans fiender i
Nord-Tyskland samt flydde till Norge 1192, der han
till hjelp erhöll en stor flotta, med hvilken han
1193 vände tillbaka till Sönderjylland. Han antog
nu konunganamn, men blef på ett möte med Knut i
Aug. s. å. tagen till fånga och insatt i hårdt
fängelse, först på Nordborg och 1198 på Söborg. På
drottning Dagmars och påfven Innocentius III:s
förböner lössläpptes han 1206 och reste till Rom,
der han vid straff af bannlysning skulle stanna,
till dess påfven skaffat honom ett nytt stift. År
1207 lemnade han likväl Rom utan påfvens vetskap,
sedan han ännu en gång blifvit vald till ärkebiskop
i Bremen. Bannlyst, måste han 1209 i Rom ödmjuka
sig för påfven, men fortsatte detta oaktadt äfven
sedermera sina stämplingar mot såväl sin efterträdare
på biskopsstolen som mot konung Valdemar Seier. År
1218 ingick V. i Lockums cistercienskloster, der
han 1220 löstes från sitt bann, men gjorde 1223 efter
konungens fångenskap ännu ett försök till hämd. Sedan
detta misslyckats, återvände han till klostret,
der han slutade sitt oroliga lif i April 1236.
E. Ebg.
Valdemarsvik, köping inom Ringarums socken,
Östergötland, och i verkligheten, ehuru ej i
administrativt hänseende, till en mindre del
i Tryserums socken, Kalmar län. V. ligger i en
naturskön, kuperad trakt vid innersta änden af den
20 km. långa, 1/3 till 1 1/2 km. breda Valdemarsviken
l. Vammarn och har sommartiden icke obetydlig rörelse
i sin utmärkta, väl skyddade hamn, till hvilken dock,
till följd af uppgrundning i Krogsmålaströmmen tvärs
öfver viken, icke fartyg af större djupgående än 3,5
m. kunna uppkomma. 545 innev. (1891). År 1890 funnos
12 handlande, med 19 biträden, 17 handtverkare,
med 27 arbetare, 1 fabrik (garfveri), med 17
arbetare och 32,195 kr. tillverkningsvärde. Hamnen
besöktes af tillsammans 646 ankommande och afgående
fartyg, om 59,069 tons drägtighet. Hamnafgifterna
utgjorde 2,879 kronor. I V. hemmahörande voro 12
segelfartyg, om tillsammans 828 tons. Utförseln
omfattar trävaror, spanmål, jern och koppar. Köpingen
har egen kyrka, post-, telegraf- och tullstation
samt afdelningskontor af Kalmar enskilda bank.
A. G.
Waldenburg. 1. Stad i preussiska reg.-omr. Breslau
(Schlesien), 72 km. s. v. om Breslau. 13,000
innev. (1885). Gymnasium. Stenkolsgrufvor,
stor porslins- och stengodsfabrik, glasbruk
och tillverkning af chamottesten. – 2. Stad
i konungariket Sachsen, kretsen Zwickau, vid
Mulde. 2,980 innev. (1885), med förstäderna 5,332
innev. Lärareseminarium, fackskolor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
