Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valencia. 1. Landskap i Spanien med titeln konungarike - Valencia. 2. Provins i östra Spanien - Valencia. 3. Hufvudstad i ofvannämnda provins - Valencia. 4. Hufvudstad i staten Carabobo i syd-amerik. republiken Venezuela - Valencia, hertig af. Se Narvaëz - Valenciennes, stad och stark fästning i franska depart. Nord, vid Ronelles förening med Schelde - Valenciennes, Achille - Valens (af Lat. valere, gälla, vara värd), kem., atomvärde. Se Atomicitet - Valens, romersk kejsare - Walensee, Walen- l. Wallenstädtersee, insjö i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innevånarna visa en stark uppblandning med moriskt
blod och, utmärka sig genom idoghet, så att
V. näst Katalonien har den lifligaste industrien i
Spanien: siden-, ylle-, pappers- och tvålfabriker,
bränvinsbrännerier m. m. Största handelsstäderna äro
Valencia och Alicante. – Jakob I af Aragonien eröfrade
1233–53 V., som då var ett moriskt konungarike. 1319
förenades det för alltid med Aragoniens krona. Det
är nu i administrativt hänseende deladt i de
tre provinserna V., Alicante och Castellon de
la Plana. – 2. Provins i östra Spanien, en del
af konungariket V. Areal 10,751 qvkm. 733,978
innev. (1887). – 3. Hufvudstad i ofvannämnda provins,
ligger på den vackra Valenciaslätten (huerta),
på högra stranden af Guadalaviar l. Turia, omkr. 5
km. från mynningen, och var till 1871 omgifven af
en mur (från 1350-talet), af hvilken tvänne med
mâchecoulis försedda portar ännu qvarstå. Gatorna
äro i allmänhet smala och krokiga. Bland byggnader
märkas den 1262 påbörjade katedralen (La Seo),
ärkebiskopspalatset (med värdefullt bibliotek och
andra samlingar), universitetshuset (från 16:de
årh.) och citadellet. Staden eger universitet
(stiftadt 1410), ett af de mest besökta i Spanien,
en utmärkt botanisk trädgård, ett tafvelgalleri och
en konstakademi. V. är till folkmängden (170,763
pers. 1887) den tredje staden i Spanien och har
en ganska liflig industri, tillverkning af siden,
färgade tiles (azulejos), linne och ylleväfnader,
hattar, läder, papper, cigarrer m. m., samt export af
säd, vin och sydfrukter. Stadens hamn är vid El
Grao (Villanueva del Grao), med omkr. 4,500 innev. –
V. (Lat. Valentia) uppgifves af Livius hafva anlagts
af Junius Brutus, som ditflyttade Viriathus’ soldater
(136 f. Kr.). Morerna eröfrade det från vestgoterna
714, förlorade det 1094 (se Cid), återtogo det
1101, men måste slutligen 1238 uppgifva det till
Jakob I af Aragonien. I 16:de och 17:de årh. blef
det säte för en framstående målareskola, som hvars
grundläggare Juanes (f. 1506, d. 1579) kan anses,
och till hvilken hörde bl. a. Fr. och Juan de
Ribalta, J. Ribera, P. Orrente (f. 1560, d. 1644)
och J. G. Espinosa (f. 1600, d. 1680). Jan. 1812–Juni
1813 innehades det af fransmännen. – 4. Hufvudstad i
staten Carabobo i syd-amerik. republiken Venezuela,
belägen 550 m. öfver hafvet på en slätt mellan ett
par af Andernas kedjor, enligt Humboldt i ett af de
vackraste landskap på jorden, omkr. 13 km. s. v. om
den 523 qvkm. stora, underbart vackra Tacarigua-
l. Valenciasjön och genom en 54 km. lång jernväg
förenad med sin hamn, Puerto Cabello (se d. o.),
vid Karibiska hafvet. 38,654 innev. (1888). Staden
är väl byggd, med raka, breda gator. Den har
åtskilliga fabriker och läroanstalter samt kaffe- och
sockerrörsplantager. Klimatet uppgifves vara sundt.
Valencia, hertig af. Se Narvaëz.
Valenciennes [valanssiä’nn], stad och stark fästning
i franska depart. Nord, vid Ronelles förening med
Schelde, som der är delad i två grenar, af hvilka den
ena flyter genom staden, medan den andra, kanaliserad,
fyller det af
Vauban uppförda citadellets grafvar. 22,919
innev. (1886). Målare- och bildhuggareakademi,
tafvelgalleri, naturhistoriskt museum, konst- och
antiqvitetssamling, ett offentligt bibliotek
(omkr. 25,000 bd tryckta böcker och omkr. 1,000
handskrifter). Staden ligger i ett stort
stenkolsbäcken, som ur mer än 60 grufvor lemnar
omkr. 38 proc. af Frankrikes hela kolproduktion, och
som gifvit upphof till en liflig jernindustri. En i
stor utsträckning i trakten idkad hvitbetsodling
har framkallat flere sockerbruk. Derjämte finnas
cikoriefabriker, glasbruk, spinnerier och väfverier,
men den fordom ryktbara spetstillverkningen är numera
obetydlig. – V., uppkalladt efter kejsar Valentinianus
I, var under medeltiden hufvudort i Hainaut och njöt
stora privilegier. Förgäfves belägradt af Turenne
1656, togs det 1677 af fransmännen och afträddes till
Frankrike genom freden i Nijmegen 1678. Efter en hård
belägring (d. 13 Juni till d. 28 Juli) eröfrades det
1793 af de förenade österrikarna och engelsmännen,
men återtogs redan d. 17 Aug. 1794 af fransmännen. I
Aug. 1815 intogs staden af preussarna.
Valenciennes [valängsiä’nn], Achille, fransk
zoolog, f. 1794 i Paris, professor i zoologi vid
naturhistoriska museum derst., död 1865, är mest
bekant som medarbetare i det af honom tillsammans
med G. Cuvier utgifna stora arbetet Histoire
naturelle des poissons. V. publicerade dessutom en
mängd undersökningar, särskildt rörande blötdjur
och maskar. L-e.
Valens (af Lat. valere, gälla, vara värd), kem.,
atomvärde. Se Atomicitet.
Valens, romersk kejsare, son af Gratianus från
Pannonien, blef af sin broder Valentiniatius I 364
tagen till medregent och erhöll välden i de östra
landen, ett, såsom framtiden utvisade, afgörande steg
till kejsarerikets delning. V. egde föga begåfning,
men var sin broder blindt tillgifven. Gibbon säger om
honom, att han var hård utan kraftfullhet och svag
utan mildhet. Sjelf gynnare af den arianska läran,
förföljde han athanasianerna. Äfven i fråga om de då
för tiden vanliga trolldomsprocesserna visade han sig
hård, och mot upprorsstiftaren Procopius’ (365–366)
anhängare förfor han skoningslöst. Efter Procopius’
fall råkade V. i strid med goterna, som understödt
denne. Kriget fördes 367–369 i det hela med framgång
för de romerska vapnen. De närmast derpå följande
åren tillbragte V. i Asien, der han tog Antiochia
till residensstad och fick sysselsätta sig med
att bevaka de orolige perserna samt tillbakadrifva
saurerna. År 378 måste han återvända till Europa,
ditkallad af den fara, som hotade från goterna,
hvilka 376 fått slå sig ned s. om Donau, i Mesien,
men genom ämbetsmäns förtryck och hungersnöd
drifvits till resning samt besegrat de kejserlige
befälhafvarna. Äfven V. blef af dem besegrad, vid
Adrianopel d. 9 Aug. 378, samt antingen stupade i
slaget eller innebrändes i den koja, dit han tagit
sin tillflykt. R. Tdh.
Walensee [-se], Walen- l. Wallenstädtersee,
insjö i Schweiz mellan kantonerna S:t Gallen och
Glarus, 425 m. öfver hafvet, har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
