Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walhalla, en 1830-42 uppförd storartad marmorbyggnad på en höjd vid Donau - Vâli. Se Kediv och Turkiet, sp. 989 - Walid, kalifer. Se Kalif, sp. 55 - Validé-sultan (Turk., af Arab. ualida, »hon, som har födt till verlden»), benämning på den regerande sultanens moder - Valiesar. Se Vallisaari - Walin, Daniel Rudolf - Valk, byggnadsk. Se Torus - Valkapitulation, en i vissa kapitel gjord sammanfattning af de styresregler, till hvilkas iakttagande den, som i ett valrike valdes till herskare, förpligtade sig mot dem, som valt honom - Valkeala, imperialt pastorat af 2:dra kl., Lappvesi domsaga och härad, Viborgs län, Finland - Valkebo, härad i Östergötlands län - Valkenaer. Se Valckenaer - Valkenburg. Se Valckenborch och Valckenburg - Valkendorff, dansk adlig slägt - Valkendorff. 1. Erik V., norsk ärkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138 m., en bredd af 91 m. och en höjd af öfver
60 m. Gafvelfälten äro smyckade med reliefgrupper
af Schwanthaler: på södra gafveln (ingångssidan)
15 symboliska figurer, erinrande om Tysklands
återställande efter befrielsekriget mot Napoleon, med
den sittande kolossalfiguren af Germania i midten,
på den norra Hermannsslagtningen (likaledes 15
figurer). Byggnadens inre, den egentliga cellan, som
får sitt ljus genom öppningar i det med bronsplattor
och förgyllningar rikt smyckade taket, bildar en
rektangel, 54 m. lång, 15 m. bred och 17 m. hög,
genom pelare fördelad i tre afdelningar, af hvilka
den mellersta innehåller två sittande, de båda
andra hvardera två stående genier af Rauch. Rundt
kring väggen löper en efter utkast af bildhuggaren
J. M. Wagner utförd, i 8 fält delad marmorfris,
framställande i relief bilder ur Tysklands forntid,
och under densamma stå på konsoler och postament
i tvänne rader marmorbyster af berömda tyska män
och qvinnor (tillsammans 163, jämte marmortaflor
med namn på de personer, af hvilka tillförlitliga
porträtt saknas).
Vâli. Se Kediv och Turkiet, sp. 989.
Walid, kalifer. Se Kalif, sp. 55.
Validé-sultan (Turk., af Arab. ualida, »hon, som
har födt till verlden»), benämning på den regerande
sultanens moder.
Valiesar. Se Vallisaari.
Walin, Daniel Rudolf, operasångare, född i Vesterås
d. 29 Juni 1820, debuterade vid k. operan i Stockholm
1844 som Rudolf i »Sömngångerskan» och engagerades
s. å. vid denna teater, hvilken han, med undantag
af år 1847, då han studerade hos Garcia i Paris,
oafbrutet tillhörde ända till sin död, d. 30
Nov. 1868. Sedan 1863, då han förlorade sin röst,
tjänstgjorde han såsom biträdande kormästare. Trots
ett pressadt sångsätt och en störande dialekt var
W. på 1850-talet en gerna sedd och hörd sångare till
följd af sitt ståtliga yttre och sin dramatiska
energi, i synnerhet såsom Don Juan och Almaviva.
A. L.
Valk, byggnadsk. Se Torus.
Valkapitulation, en i vissa kapitel gjord
sammanfattning af de styrelseregler, till hvilkas
iakttagande den, som i ett valrike valdes till
herskare, förpligtade sig mot dem, som valt
honom. Innehållet af en sådan försäkran kunde, såsom
förhållandet var i Sverige under den tid Sverige var
valrike, vara en gång för alla i lag bestämdt. Det
kunde också, såsom t. ex. i Danmark förhållandet
var med den af konungen gifna handfästningen
(se Konungaförsäkran) och ännu mera med de i Polen
upprättade s. k. pacta conventa, vid hvarje tronombyte
bestämmas såsom vilkor för kronans erhållande. Namnet
valkapitulation i statsrätten begagnades först för
den förpligtelse, som gafs af kejsaren till de tyske
kurfurstarna till garanti för riksförfattningens
upprätthållande. Såsom i riksförfattningen ingående
rättsinstitut förekom denna kejserliga försäkran
(capitulatio caesarea) först 1519, vid kejsar Karl
V:s val. Derefter blef för hvarje tysk kejsare såsom
vilkor för kronans erhållande en sådan kapitulation
förelagd, hvilken måste
formligen med ed fästas. Som denna kapitulation
affattades af kurfurstarna allena, hvarigenom den
kejserliga makten till deras förmån, men de öfriga
ständerna till förfång, inskränktes, hade detta till
följd att 1711 infördes en valkapitulation med en
en gång för alla bestämd form och ett bestämdt
innehåll (capitulatio perpetua). Denna blef af
kejsarna vid följande val besvuren t. o. m. 1792.
H. L. R.
Valkeala, imperielt pastorat af 2:dra kl., Lappvesi
domsaga och härad, Viborgs län, Finland, tillhör
Villmanstrands kontrakt, Borgå stift. Areal 1,063
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 9,705 personer
(1890). – Invid V. kyrka, straxt ö. om Kymmene
elf och n. om vägen Tavastehus–Villmanstrand,
ligger platsen för det öfverfall, i hvilket ett
svenskt detaschement om 3,500 man, som föregående dag
öfvergått elfven, under Gustaf III:s eget befäl d. 29
April 1790 besegrade en rysk framskjuten afdelning
under generalmajor Denisov. Konungen drog ingen direkt
fördel af framgången. A. G. F. C. O. N.
Valkebo, härad i Östergötlands län, ingår i Vifolka,
Valkebo och Gullbergs domsaga samt i Gullbergs,
Bobergs och Valkebo härads fögderi och omfattar
socknarna Nykil, Gammalkil, Sjögestad, Vikingstad,
Ledeberg och delar af Ulrika och Rappestad. Areal
33,444 har. 6,998 innev. (1891).
Valkenaer. Se Valckenaer.
Valkenburg. Se Valckenborch och Valckenburg.
Valkendorff, dansk adlig slägt, som lär härstamma från
Österrike, men under 14:de årh. kom till Danmark. Der
utdog den 1742, men fortlefver i Sverige, der den
introducerades 1664, ehuru i mycket ringa vilkor. –
Mest betydande bland slägtens medlemmar voro 1. Erik
V., norsk ärkebiskop. Han var domprost i Roskilde,
då han förordnades att såsom kansler följa prins
Kristian (sedermera Kristian II), när denne 1506
tillträdde regeringen i Norge. Kristians varma
rekommendation hos påfven Julius II hade V. att
tacka för ärkebiskopsstolen i Trondhjem. 1510. På
denna plats gjorde han sig bemärkt icke blott genom
kunskaper och duglighet i den kyrkliga styrelsen,
utan äfven genom nit och omsorg om riket och dess
verldsliga förkofran. Det goda förhållandet mellan
Kristian och V. tog snart slut. V. hade 1515 fått
i uppdrag att från Nederländerna hemföra konungens
brud, prinsessan Elisabet, och skref på tillskyndan
af hennes närmaste ett bref till Kristian med
uppmaning att bryta sin förbindelse med Dyveke, hvars
bekantskap med konungen V. sjelf tidigare lär hafva
främjat. Derigenom fick han en mäktig fiende i Dyvekes
moder, Sigbrit, som begagnade hvarje tillfälle att mot
honom uppreta konungen och äfven på annat håll stämpla
till hans ofärd. Förgäfves beklagade V. sig hos
konungen öfver Sigbrits ränker, och då intet tycktes
hjelpa, beslöt han 1521 att sjelf resa till Danmark
för att försvara sig. Olyckan fogade emellertid,
att han blef stormdrifven till holländska kusten,
och der träffade han Kristian, som helt hastigt rest
dit. Den af naturen misstänksamme konungen trodde
straxt att V. rymt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
