Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vallerius, Johannes - Wallerman. Se Wallerius - Vallerstad, socken i Östergötlands län - Vallès, Jules Louis Joseph - Vallfärd, vallfart (T. wallfahrt, af Medelhögt. wallen, vandra). Se Pilgrim - Vallgevär, eldhandvapen af stor kaliber - Wallgren, Otto Henrik - Vallgren, Ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Vallerius, Johannes, matematiker, den föregåendes
son, född i Upsala d. 26 Mars 1677, blef filos.
magister 1700, adjunkt i filosofiska fakulteten
1704 och professor i matematik 1712. Död i Upsala
d. 15 Aug. 1718. V. var en man med lifligt intresse
för de matematiska vetenskaperna och tillhörde det
af E. Benzelius d. y. stiftade sällskap, hvarur
Upsala Vetenskapssocietet framgick. Han skaffade
till Upsala nya astronomiska instrument, särskildt
en större tub från England, och anställde dermed
flere observationer, bl. a. öfver solförmörkelsen
d. 22 April 1715, hvarom en berättelse infördes i
Daedalus lhperboreus (II, 1716). Han utgaf äfven
almanacker för åren 1712–19, i hvilka bl. a. infördes
årliga förteckningar öfver nyutkomna disputationer
vid Upsala universitet. För öfrigt finnes af
honom utgifvet ett utkast till föreläsningar
i mekanik med titel Sciagraphia mechanices
(1713), hvarjämte han presiderat för 31 akademiska
afhandlingar rörande filosofiska, topografiska,
matematiska, fysikaliska och meteorologiska ämnen.
G. E.
Wallerman. Se Wallerius.
Vallerstad, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. Areal 2,216 har. 813 innev. (1891). V. bildar
med Jerstad ett konsistorielt pastorat, Linköpings
stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt.
Vallès [-lä’ss], Jules Louis Joseph, fransk
skriftställare och revolutionsman, f. 1833, satt
under sin studenttid i fängelse för republikanska
stämplingar, lemnade efter hand bidrag till
tidningarna »Figaro», »Epoque», »Evénement», »Liberté»
m. fl., var en tid tjensteman vid Seine-prefekturen
och utgaf sjelf åtskilliga tidningar, som skaffade
honom åtal och dueller på halsen. Under Paris’
belägring 1870 var han med öfverallt, der revolten
sökte tränga sig fram, och bland Paris-kommunens
tillskyndare intog han en bemärkt plats genom
sin upphetsande tidning »Cri du peuple», men när
regeringstrupperna ryckte in (i Maj 1871), flydde
han förklädd till London. På grund af amnestien 1880
återvände V. till Paris. Död 1885. V. var en kraftig
och originel berättaretalang, men cynisk, bitter och
fallen för paradoxer. Han författade skisserna Les
réfractaires (1866), romanen Jacques Vingtras (1879),
de sjelfbiografiska romanerna L’enfant, Le bachelier,
L’insurgé (1882) m. m.
Vallfärd, vallfart (T. wallfahrt, af Medelhögt.
wallen, vandra). Se Pilgrim.
Vallgevär, eldhandvapen af stor kaliber, hvilka förr
användes i fästningskriget. H. W. W.
Wallgren, Otto Henrik, porträttmålare, f. i Skåne
1795, studerade vid konstakademien under Westins
ledning. Han vann den kungliga medaljen 1819, 1820,
1823, och tre gånger tillerkändes honom det större
målningsstipendiet, sista gången 1828. Året
derpå blef han agré och fick ett resestipendium,
som satte honom i tillfälle att göra studier i Paris
och Italien. 1837 blef han ledamot af akademien och
1854 vice professor. Han afled i Stockholm d. 24
Maj 1857. – W. studerade vid akademien företrädesvis
figurmålningen och
utförde kompositioner öfver historiska ämnen i tidens
stil. Af hans arbeten må nämnas en mängd teckningar
till G. H. Mellins »Sveriges store män» etc. (1840–49)
och »Den skandinaviska nordens historia» (1850–55)
samt Skånska allmogens klädedrägter. Teckningar efter
naturen (22 pl. i färger, 1860–63). Derjämte utbildade
han sig till porträttmålare och idkade såsom sådan
sedermera en flitig verksamhet, ehuru han aldrig
höjde sig till något framstående konstnärskap. Hans
porträttmålningar träffas i enskilda svenska hem
och samlingar; några af dem finnas i galleriet
å Vibyholm. K. W-n.
Vallgren, Ville, finsk
bildhuggare, född d. 15 Dec. 1855 i Borgå, började
sina konststudier för K. E. Sjöstrand och fullföljde
dem från 1878 i Paris, till en början vid École
des beaux-arts under J. P. Caveliers ledning. 1879,
1880 och 1882 erhöll han mindre understöd af finska
statsmedel och 1884 af finska konstföreningen
det s. k. Hovingska stipendiet (3,000 mk). Vid
konstföreningens premietäflan 1883 tilldelades honom
första priset, vid allm. finska konstutställningen i
Helsinglors 1885 »mention honorable». I Paris, der
han exponerat på alla »salonger» sedan 1880, hafva
senare större utmärkelser kommit honom till del. Vid
1886 års salong erhöll han »mention honorable» för
en staty, kallad »Eko», vid världsexpositionen 1889
en första guldmedalj, och 1890 hedrades han med inköp
för franska statens räkning af en mindre marmorrelief,
»Ofelia», och beställning på en bystgrupp i marmor,
kallad »Moderskärlek». I Finland kom han till allmänt
erkännande egentligen först genom en utställning,
som han föranstaltade hösten 1890 i Helsingfors. –
Bland V:s arbeten må nämnas: Herdegosse (statyett
i försilfrad gips, 1879; tillh. finska konstfören.),
Faungosse, spelande pipa (statyett i bronserad gips,
1881: tillh. finska konstnärsgillet), Torpflickan
(efter Runebergs dikt, staty i gips, 1882;
tillh. finska konstför.), Fiskaregosse (statyett
i brons, 1883), Höräfserska (staty i gips, 1884),
Gosse lekande med en kräfta (statyett i marmor, 1884;
tillh. finska konstför.), Näckrosen (qvinlig byst i
färgad gips, 1885), Mikael Agricola (staty i gips,
1886; beställd för Nikolaikyrkan i Helsingfors); Eko
(staty i marmor, 1886; i enskild ego i Helsingfors);
Torgils Knutsson (staty i bronserad gips, 1887, i
Viborgs rådhus; var ämnad att i brons resas i Viborg,
hvilket dock af politiska skäl måste uppgifvas),
Marjatta (motiv ur Kalevala, staty i gips, 1888),
Ofelia (reliefhufvud i marmor, 1889; tillh. franska
staten), Aino (motiv ur Kalevala, staty i gips,
1889), Kristus på korset (reliefbyst i marmor,
1890; tillh. finska konstfören., var i gips utst. på
verldsexpos. i Paris 1889), Johannes döparen (byst
i färgad gips, 1890), Moderskärlek (1891, bystgrupp,
i marmor beställd af franska staten) samt åtskilliga
porträttbyster: författaren Aug. Strindberg (gips,
1884), målaren A. Edelfelt (1887), arkit. K. L. Engel
(brons, 1888), skådespelerskan fru Ida Aalberg-Kwekäs
(1890) och kompositören Fr. Pacius (1891, för
univers. i Helsingfors). Dessutom har V. utfört dekorativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
