- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
187-188

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vallgren, Ville - Vallgång, befästningsk., den bakom bröstvärnet å en fästningsvall belägna uppställningsplatsen för fästningens artilleri - Wallhof (Wahlhof), by i Kurland - Vallhorn. Se Lur - Vallhunden. Se Hunden, sp. 70 - Wallia, vestgotisk konung. Se Vestgoter - Wallich, Nathanael, dansk botaniker (hette urspr. Nathan Wolff) - Wallick, Arnold, dansk målare, den föregåendes broder, hette urspr. Aron Wulff Wallich - Vallière. Se La Vallière - 1. Wallin, Georg d. ä. - 2. Wallin, Georg d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbeten för byggnader i Helsingfors, nämligen 16
porträttreliefer (i cement) af berömda konstnärer
för fasaden af Ateneum (1886) och genier, hållande
Finlands vapen, för finska ständerhuset (1890). De
flesta af dessa verk äro utförda i Paris, der
konstnären nästan oafbrutet vistats. – V. utvecklade
sina rika konstnärsanlag tämligen långsamt, hvilket
väl kan förklaras delvis deraf att han jämförelsevis
föga begagnat sig af undervisningen i konstskolor,
delvis äfven deraf att han länge saknade tillfälle
att behandla större uppgifter. Om han i början af
sin bana, såsom det uppgifves, visat obenägenhet för
strängare skolning och för en tillfyllestgörande
utarbetning, har han senare ernått en sällsynt
raffinering i formgifningen, något som dock ej
förtagit den friskhet och liffullhet, som nästan
alltid utmärkt hans arbeten. Redan i »Torpflickan»
visar sig en sträfvan att fördjupa känslan,
och samma uttryck af vaket drömmande återkommer
äfven i Johannesbysten och i Kalevala-jungfrun
Aino. En verklig triumf firar konstnärens förmåga
af känsloskildring i Kristushufvudet, som tillika i
afseende å originalitet och formfulländning torde få
anses stå högst af hvad V. hittills producerat. I
»Marjatta» åter är qvinnokroppens veka skönhet
hufvudsaken. I formgifningen ansluter V. sig afgjordt
till den moderna franska skulpturen. »Marjatta»
och »Aino» tillhöra på samma gång genom sina motiv
(ur den finska nationalsången) en riktning inom
den nyaste finska konsten (Edelfelts »Mattaleena
och Kristus», A. Galléns triptychon till Ainomyten
m. fl.), som kan blifva betydelsefull för dess vidare
utveckling. J. J. T.

Vallgång, befästningsk., den bakom bröstvärnet
å en fästningsvall belägna uppställningsplatsen
för fästningens artilleri. En bakom liggande,
vanligen lägre belägen vallgång tjenar såsom tryggad
förbindelseväg utefter vallen. Se Fästning, sp. 624.
O. A. B.

Wallhof (Wahlhof), by i Kurland, vid vägen
Mitau-Friedrichstadt, 45 km. s.ö. om Riga, är
bekant genom den seger Gustaf II Adolf der vann
d. 7 Jan. 1626 med underlägsna krafter öfver en
omkr. 7,000 man stark polsk här under furst Stanislaw
Sapielia och Gonsiewski. Omkr. 1/5 af polska styrkan
förlorades, men på svenskarnas sida stupade icke en
enda man (enligt konungens egen uppgift). Slaget
är politiskt märkvärdigt, emedan genom detsamma
östersjöprovinsernas eröfring fullbordades, och äfven
i taktiskt afseende har det sin betydelse, emedan
Gustaf Adolf deri först använde det stridssätt,
som sedermera skulle föra honom till så många
segrar och bilda epok i krigskonstens historia.
C. O. N.

Vallhorn. Se Lur.

Vallhunden. Se Hunden, sp. 70.

Wallia, vestgotisk konung. Se Vestgoter.

Wallich, Nathanael, dansk botaniker (hette
urspr. Nathan Wolff), född d. 28 Jan. 1786 i
Köpenhamn, af judisk slägt, blef student 1801, tog
kirurgisk examen 1806 och anställdes som läkare i
Serampur i Indien, hvilken plats då tillhörde Danmark,
samt trädde 1815 i engelsk-ostindiska kompaniets
tjenst såsom direktör för den botaniska trädgården i
Kalkutta. Der utvecklade han en utomordentlig
verksamhet i att insamla och beskrifva växter
från alla delar af Indien och med sådana rikta de
botaniska trädgårdarna i Europa. Bland andra resor
i Indien företog han 1835 en forskningsfärd till
Assam för teodlingens skull. År 1847 lemnade han af
helsoskäl Indien och lefde sedan i London till sin
död, d. 25 April 1854. Hans förnämsta verk är Plantae
asiaticae rariores
(London 1829–32; 3 bd folio med
300 kopparsticksplanscher); vidare må nämnas Tentamen
florae nepalensis
(2 bd, 1824). Han hade derjämte en
vigtig del i Roxburghs »Flora indica», som han utgaf
i 2 bd, 1820–24. W:s herbarium förvaras i Indiska
kompaniets museum i London. Mer än 200 växtarter äro
uppkallade efter honom af 50 olika botanister. E. Ebg.

Wallick, Arnold, dansk målare, den föregåendes broder,
hette urspr. Aron Wulff Wallich. Han föddes
d. 11 Mars 1780, utbildade sig vid konstakademien
i Köpenhamn och erhöll dennas silfvermedalj
i modellskolan. Samtidigt egnade han sig
åt teatermåleriet och fick genom enskildt
understöd tillfälle att vistas flere år i Rom
och Paris, hvarifrån han hemsände flere utkast
till dekorationer. Några af dessa förskaffade
honom kallelsen till agré 1810, och efter sin
hemkomst (1813) blef han straxt anställd vid
k. teatern. Han utnämndes 1814 till teatermålare
och blef följande år medlem af konstakademien. Till
hans mera bekanta arbeten höra Gata i Venezia
(1818) och en fond med Frederiksborgs slott,
speglande sig i sjön, till Heibergs »Tycho Brahes
spaadom» (1819). W. dog i Köpenhamn d. 3 Nov. 1845.
Ph. W.

Vallière. Se La Vallière.

1. Wallin, Georg d. ä., biskop, född d. 1 Maj
1644 i Vibyggerå socken, Ångermanland, filos.
magister i Upsala 1676, prestvigdes s. å. och
tjenstgjorde de följande åren såsom huspredikant
hos riksråden Gustaf Banér och Nils Brahe. 1681
blef han hofpredikant, tillträdde 1685 Gefle
pastorat, utnämndes 1690 till öfverhofpredikant
och blef vid jubelfesten 1693 teol. doktor.
Såsom öfverhofpredikant åtnjöt han hos Karl
XI och dennes gemål det största förtroende samt
betjenade båda i deras sista stunder. Efter att
hafva medföljt Karl XII på fälttåget till Själland
i egenskap af fältsuperintendent utnämndes
han 1701 till biskop i Göteborgs stift, men
förflyttades 1702 på egen begäran till Hernösands.
Der blef hans ämbetsförvaltning försvårad genom
ryssarnas upprepade härjningar, och han
måste vid deras angrepp 1721 mot Hernösand
fly ifrån staden. W. afled d. 8 Juli 1723.
Fr. W.

2. Wallin, Georg d. y., biskop, den
föregåendes son, född i Gefle d. 31 Juli 1686, blef filos.
magister i Upsala 1707 och anträdde sedan en utländsk
resa, under hvilken han besökte flere universitet i
Tyskland, Holland och England. Han befordrades
1710 till teol. lektor i Hernösand, men reste
1720 å nyo utrikes, uppehöll sig i Tyskland
och Frankrike samt promoverades i Wittenberg till
teol. doktor. Efter hemkomsten kallades han
1724 till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free