Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Wallquist, Olof - 2. Wallquist, Eolf - Valls, stad i spanska prov. Tarragona - Wallsend, stad i eng. grefskapet Northumberland - Vallsjö, socken i Jönköpings län - Vallstena, socken i Gotlands län - Valltrapp, krigsv. Se Valtrapp - Wallvijk, Jean von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handläggning af ecklesiastikärendena. Den 1 Maj hade han
dessutom utnämnts till konungens biktfader och
öfverhofpredikant. 1790 blef han ordförande för
Kungl. kommissionen öfver rikets tabellverk. Då
E. Ruuth på hösten s. å. lemnade ledningen
af finansärendena, ansågs W. ämnad till hans
efterträdare; men deraf blef intet, utan från denna
tid började W. i stället förlora i förtroende,
under det att Nordin steg, särskildt sedan denne
visat sig mindre obenägen än W. för sammankallandet
af Gefle riksdag 1792. Vid dennas början arrangerade
konungen ett slags försoning mellan de båda rivalerna,
af hvilka Nordin nu öfvertog den egentliga ledningen
af presteståndet. W. spelade dock äfven vid denna
riksdag en ganska betydande rol, var medlem af hemliga
utskottet, förmådde presteståndet att erbjuda en
bevillning till aflönande af de dittills oaflönade
tjenstemännen i Ecklesiastikexpeditionen, och ehuru
han ogillade arrangerandet af en tacksägelseadress af
de ofrälse stånden för Förenings- och säkerhetsakten,
var det dock han, som utverkade sitt stånds
bifall dertill. W. beredde Gustaf III till döden
och utgaf derom en officiel berättelse, hvars
sanningsenlighet utan grund betviflats. Efter
Reuterholms upphöjelse entledigades han d. 14
Aug. 1792 från sin ministerplats och återvände
till sitt stift. Vid jubelfesten i Upsala 1793,
då han författade presterskapets betänkande till
K. M:t (tr. i »Handl. rör. jubelfesten»), blef han
teol. doktor. 1800 års riksdag kallade honom åter till
politiken, men väckte ock till nytt lif rivaliteten
med Nordin. De pröfvade sin makt öfver presteståndet,
då W., vän som han var af politisk offentlighet,
sökte förmå detta att låta trycka sina protokoll,
men Nordin genomdref afslag. Häftigt upprörd öfver
detta nederlag, fick W. slag och dog samma dag,
i Norrköping d. 30 April 1800.
Om Vexiö stift inlade W. stora förtjenster genom
sin utomordentliga administrativa förmåga och sin
kraftiga verksamhet för såväl presterskapets som
skolväsendets höjande. Bl. a. upprättade han i Vexiö
ett gymnasiebibliotek på 6,000 bd. Såväl i kyrkliga
som i läroverksfrågor var han strängt konservativ och
motsatte sig särskildt det då börjande sträfvandet
att i lärdomsskolorna införa mångläseriet. Om ock
i lärdom ej jämförlig med Nordin, var dock äfven
W. en ifrig forskare, särskildt i den svenska kyrkans
historia, och har i detta afseende efterlemnat ett
vackert minnesmärke i sina Ecclesiastique samlingar
(8 »flockar», 1788–95). Utom detta arbete och Utkast
til en handbok öfver ecclesiastique befordringsmål
(1797), som gaf anledning till en hetsig motskrift
»Anmärkningar» etc. (1798, vanligen kallad »Blå
boken») af Bergencrantz, arbetade han flitigt med
recensioner och uppsatser i »Tidningar utgifne af
Vexiö stift» samt utgaf en mängd predikningar, tal och
herdabref. I manuskript har han efterlemnat Företal
och register till ett exemplar af Gahms »Archivum
smolandicum» (af W. skänkt till Vexiö lärov. bibl.),
Berättelse om riksdagen i Stockholm 1789 (tryckt i
»Hist. Handl.»
V, 1866), Berättelse om riksdagen i Gefle 1792 (jämte
åtskilliga hans bref m. m. under titeln »Minnen
och bref» utgifna af E. V. Montan 1878) samt en
sjelfbiografi, omfattande tiden till 1789 (i Upsala
bibliotek). Hans barn adlades 1799 med bibehållande
af namnet W. (ätten utslocknade 1838). Hans broder
Seth W., f. 1760, d. 1836 såsom teol. doktor
och kontraktsprost öfver Vester-Rekarne, nitälskade
oegennyttigt för folkupplysning, fattig- och sjukvård
samt bibelspridning. Han öfversatte Spaldings och
Zollikofers religiösa arbeten m. m. S. B.
2. Wallquist, Elof, kemist, den föregåendes brorson
(son af den ofvannämnde kontraktsprosten Seth
W.), född i Kuddby församling, Östergötland,
d. 14 Nov. 1797, promoverades 1821 i Upsala till
filos. magister med andra hedersrummet, utnämndes
till adjunkt i kemi derst. 1823 och erhöll 1838
professors titel samt 1853 professuren i medicinsk och
fysiologisk kemi. Han kallades 1852 till ledamot af
Vet. akad. Död i Stockholm d. 12 Aug. 1857. W. skref
bl. a. uppsatser i »Annales des mines» och i »Bulletin
universel des sciences».
Valls, stad i spanska prov. Tarragona, 18 km. n. om
staden Tarragona. Omkr. 14,000 innev. Betydande
industri, omfattande bränvinsbrännerier, qvarnar,
pappersbruk, bomullsfabriker och linneväfverier m. m.
Wallsend [oå’llsänd], stad i eng. grefskapet
Northumberland, på norra stranden af Tyne, 6,5
km. ö. n. ö. om Newcastle, vid änden af Hadrianus’
vall (se d. o.), hvaraf den fått sitt namn. 6,351
innev. (1881). Stenkolsgrufva. Skeppsbyggeri,
maskinverkstäder, smälthyttor för bly och koppar,
tegelslagerier.
Vallsjö, socken i Jönköpings län, Vestra härad. Areal
4,566 har. 1,458 innev. (1891). Annex till Norra
Sandsjö, Vexiö stift, Vestra härads kontrakt.
Vallstena, socken i Gotlands län, Norra häradet. Areal
2,643 har. 348 innev. (1891). Annex till Källunge,
Visby stift, Norra kontraktet.
Valltrapp, krigsv. Se Valtrapp.
Wallvijk, Jean von, grefve, riksråd, föddes d. 17
Nov. 1710 och var sonsons son till en bergsman i
Dalarna, Klas Eriksson till Stråtenbo. Liksom sin
fader, Johan Wallwik, hvilken 1718 adlats med namnet
von W., tjenade W. en tid i Kammarrevisionen,
der han 1747 blef assessor och 1749 råd, men 1756
utnämndes han till statskommissarie och bidrog såsom
sådan verksamt till att vinna Statskontoret för
Mösspartiets ekonomiska grundsatser. Sannolikt var
detta orsaken till att han vid partiskiftet 1765 blef
riksråd. W. visade sig dock sedan tämligen vacklande
såsom partiman. Under de strider, som ledde till
Adolf Fredriks tronafsägelse 1768, sökte han intaga
en medlande ställning, och sedan konungen genom sin
afsägelse framtvungit riksdagskallelse, ställde
han sig öppet på hofvets sida. Till belöning derför
bibehölls han i rådet, då hans förra meningsvänner
inom detta störtades 1769, och blef 1770 friherre och
serafimerriddare samt 1771 grefve. När Mössorna vid
1771–72 års riksdag åter kommo till makten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
