Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valmy, by i franska depart. Marne - Valmy, hertig af. Se Kellermann - Valnöt, valnötsträdet. Se Juglans. Om betyd. af ordet »valnöt» se Valland - Valnötsolja, oleum nucum juglandium, ofta kallad endast »nötolja» - Walo (Ualo), ett hufvudsakligen af voloffer bebodt område i vestra Afrika - Valognes, stad i franska depart. Manche - Valois, landskap i Frankrike, i Ile-de-France - Valois, fransk konungaätt - Valois, Henri de (latiniser. Valesius) - Valona. Se Avlona - Valora. Se Varola - Valparaiso (Sp. »Paradisdalen»). 1. Provins i syd-amerikanska republiken Chile - Valparaiso. 2. Hufvudstad i nämnda provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På morgonen nämnda dag började en stark kanonad från
båda sidor; vid middagstiden gjorde de förbundne en
anfallsrörelse, men inställde den genast, hvarefter
kanonaden åter vidtog och fortsattes till aftonen. Så
slutade striden, taktiskt oafgjord, ehuru den
kunnat skaffa de förbundne seger, om större kraft
utvecklats, moraliskt en seger för fransmännen, ty
de hade, ehuru i ett farligt läge, visat sig kunna
hålla stånd. »Kanonaden vid V.» blef en vändpunkt i
kriget. Några dagar senare nödgades de förbundne af
brist och sjukdomar draga sig tillbaka, och derefter
begynte fransmännens segertåg. Äran af dagen på
fransmännens sida tillhörde företrädesvis general
Kellermann. Den 20 Sept. 1892 aftäcktes vid V. hans
staty (modell. af Th. Barrau).
Valmy [-mi], hertig af. Se Kellermann.
Valnöt, valnötsträdet. Se Juglans. Om betyd, af ordet
»valnöt» se Valland.
Valnötsolja, oleum nucum juglandium, ofta kallad
endast »nötolja», erhålles genom pressning af
kärnorna i valnötter, d. v. s. frukterna af Juglans
regia L. och J. cinerea L. Valnötsolja begagnas
för flere medicinska ändamål samt i Schweiz
allmänt i matlagningen i st. f. olivolja och
egnar sig väl dertill genom sin milda, goda smak
och lukt. Emedan denna olja hör till de torkande
oljorna, nyttjas den gerna äfven vid tillverkning af
finare målarefärger. Den färska valnötsoljan har en
gulaktig, åt grönt dragande färg; den äldre oljan
är rent gul. Dess eg. v. är vid + 12° 0,928; den
stelnar vid - 18° C. Salpetersyra färgar nötoljan
körsbärsröd, men endast så länge oljan är färsk. Den
ger icke elaidin (se Elain). O. T. S.
Walo (Ualo), ett hufvudsakligen af voloffer bebodt
område i vestra Afrika, som fordom omfattade hela
venstra stranden af Senegal mellan Dimar i ö., Cayor
i s. och Atlanten i v. Det är sedan 1856 förenadt
med franska Senegal.
Valognes [-lå’nj], stad i franska depart. Manche, vid
jernvägen Paris-Cherbourg, 20 km. s. om Cherbourg, 12
km. från Engelska kanalen. Omkr. 4,000 innev. Liflig
handel med Normandiska öarna och med Paris (fisk,
ostron, ägg, smör, fjäderfä m. m.).
Valois [-låa’], landskap i Frankrike, i Ile-de-France,
nu deladt mellan depart. Oise och Aisne. Dess
hufvudstad var först Vez, derefter Crespy. Vid Caesars
tid beboddes det af vadikasserna (deraf Lat. Pagus
vadensis l. P. valesiensis). Under medeltiden
bildade det ett län, som 1284 gafs som apanage,
med titeln grefskap, af Filip den djerfve åt hans
yngre son Karl, hvars son 1328 som Filip VI uppsteg
på Frankrikes tron (se nästa art.). Karl VI gjorde
V. 1402 till hertigdöme för sin broder Ludvig af
Orléans och Ludvig XIV till ett duché-pairie (ett med
pärs-värdighet förenadt hertigdöme) för sin broder
Filip af Orléans. Derefter bar huset Orléans titeln
hertig af V., ända tills revolutionen 1790 afskaffade
alla apanage.
Valois [-låa’], fransk konungaätt, som regerade
1328–1589, var en gren af kapetingiska huset och
härstammade från konung Filip III:s
(d. 1285) yngre son Karl. Karl af Valois, som föddes
1270, fick 1284 länet Valois såsom apanage med
titeln grefskap. Genom sitt gifte med Margareta af
Anjou, konung Karl II:s af Neapel dotter, kom han
1290 i besittning af grefskapen Maine, Anjou och
Perche, och efter sitt andra gifte, med Katarina af
Courtenay (dotter af Balduin II, den siste latinske
kejsaren i Konstantinopel), antog han titeln kejsare
af Konstantinopel. Redan förut (1284) hade påfven
Martin IV belänat honom med konungariket Aragonien,
hvarpå han dock (1290) afsade sig alla anspråk. Karl
af V., som tog verksamt del i det offentliga lifvet
under sin broder konung Filip den skönes regering,
afled 1325. Hans son uppsteg såsom Filip VI på tronen
1328, då Filip III:s äldre sons linie utslocknat på
svärdssidan. Efter Filip VI (d. 1350), vanligen kallad
Filip af Valois, regerade hans ättlingar ända till
1498 i rakt nedstigande led (Johan II 1350–64, Karl
V 1364–80, Karl VI 1380–1422, Karl VII 1422–61, Ludvig
XI 1461–83 och Karl VIII 1483–98). Derefter uppsteg
på tronen Karl VI:s broder hertig Ludvigs af Orléans
äldre sons son, Ludvig XII (linien V.-Orléans), och
sedan denne 1515 aflidit utan att efterlemna son,
den ofvannämnde hertig Ludvigs af Orléans yngre
sons, grefve Johans af Angoulême, sonson Frans I
(1515–47), stamfader för linien V.-Angoulême (Henrik
II 1547–59, Frans II 1559–60, Karl IX 1560–74 och
Henrik III 1574–89). Med Henrik III utslocknade hela
huset V. på manslinien och med hans syster Margareta
af V., Henrik IV:s gemål, på qvinnolinien (1615). –
I hertigdömet Bourgogne regerade 1361–1477 en gren
af huset V., hvilken började med konung Johan II:s
yngre son Filip och slutade med Karl den djerfve. –
Se vidare föreg. art.
Valois [-låa’], Henri de (latiniser. Valesius),
fransk filolog, f. i Paris 1603, d. 1676 såsom
historiograf hos Ludvig XIV, åtnjöt vidsträckt
anseende för sin klassiska lärdom och kritiska
skärpa. Han utgaf bl. a. editioner af Ammianus
Marcellinus (1636; ny uppl. 1681) och Eusebius’
»Historia ecclesiastica» (1659) samt skref
Emendationes (utg. 1740). – Hans broder Adrien de
V., f. 1607, d. 1692, var historiker och skref Gesta
francorum (3 bd, 1646-58) m. m.
Valona. Se Avlona.
Valora. Se Varola.
Valparaiso (Sp. »Paradisdalen»). 1. Provins i
syd-amerikanska republiken Chile. Areal 4,240
qvkm. 203,320 innev. (1885). – 2. Hufvudstad i nämnda
provins och en af de förnämsta handelsstäderna på
Syd-Amerikas vestkust, anlagd 1536 af en spansk
officer, Juan de Saavedra, och uppkallad efter hans
födelseort nära Cuenca i Spanien. Staden ligger
n. v. om Santiago, med hvilket den är förenad genom
jernväg, vid en vik af Stilla hafvet, hvilken bildar
en på tre sidor af höga, tämligen branta, nakna
berg omgifven och endast mot n. öppen, af flere fort
försvarad hamn. Den vestra, äldre delen af staden,
Puerto, i hvilken ligga de förnämsta offentliga
byggnaderna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
