Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapenöfningar kallas i Sverige vanligen alla de öfningar, som afse truppernas utbildning - Vapereau, Louis Gustave - Wapitin. Se Kronhjortar - Vapnavad. Se Solway Firth - Vapnö. 1. Socken i Hallands län - Vapnö. 2. Fideikommiss i nämnda socken - Vaporimeter, vaporometer (af Lat. vapor, dunst, utdunstning, och Grek. metron, mått). Se Afdunstningsmätare - Vaporisation, afdunstning (se d. o.) - Vaporös. Se Vapör - Wappers, Gustave - Wapping, till eng. grefskapet Middlesex hörande stadsdel i London - Wappäus, Johann Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva eller, vanligen, af rote- och rusthållarna,
till dess detta mot slutet af 1700-talet öfvertogs
af kronan genom den s. k. passevolansinrättningen,
till hvilken rote- och rusthållarna erlade en
viss årlig afgift. Småningom infördes särskilda
rekrytmöten vid infanteriet. 1858 bestämdes mötena
till befälsmöte under 10 dagar, rekrytmöte under 42
dagar (vid kavalleriet exercissqvadron 90 dagar),
beväringsmöten under 30 dagar (till 1858 hade de
pågått endast 14 dagar) och regementsmöte under 20
dagar (inställdes emellanåt), hvartill för kavalleriet
stundom kommo sqvadronsmöten till fots under några
dagar och för alla trupper tid efter annan större
öfningsläger. Att tiden för vapenöfningarna under
senare år måst ökas, för att trupperna i någon
mån skola motsvara de kraf, som ställas på dem,
är en gifven sak, och sålunda räcka nu befälsmötet
15–21 dagar, rekrytmötet 100 dagar vid infanteriet,
200 vid kavalleriet, beväringsmötena 42 dagar och
regementsmötet 22–23 dagar. Dessutom förekomma
några mindre möten för särskilda ändamål och
större fälttjenstöfningar om möjligt hvart annat
år för en tredjedel af armén. Sedan 1841 bestrider
kronan utan ersättning af rote- och rusthållarna
manskapets underhåll under vapenöfningarna.
C. O. N.
Vapereau [-pörå], Louis Gustave, fransk biograf
och lexikonutgifvare, f. i Orléans 1819, vann
1838 Salvandys hederspris i filosofi vid täflan
mellan lärjungar vid landets olika colléges. Han
antogs 1842 till handsekreterare hos V. Cousin,
föreläste 1842–52 vid Tours’ collége filosofi och
(1847–52) tyska literaturen, men sattes derefter ur
tjenstgöring. Han slog sig då på juridiska studier
och vardt advokat 1854. Efter kejsaredömets fall
1870 utsågs V. till prefekt i Cantal och understödde
nationalförsvaret under kriget. Han var från Mars
1871 till Mars 1873 prefekt i Tarn-et-Garonne. 1877
sattes han till generalinspektör öfver den lägre
undervisningen i riket. V. har inlagt mycken förtjenst
genom redigerandet af de två stora och förträffliga
handböckerna Dictionnaire universel des contemporains
(1858; 6:te uppl. 1892) och Dictionnaire universel
des littératures (1876). Han har dessutom behandlat
nutidens franska literatur i årsrevyn »L’année
littéraire et dramatique» (1859 o. f.), hvarjämte han
i olika publikationer skrifvit juridiska, filosofiska
och literära uppsatser.
Wapitin. Se Kronhjortar.
Vapnavad. Se Solway Firth.
Vapnö. 1. Socken i Hallands län, Halmstads härad. Areal
2,414 har. 832 innev. (1891). Annex till Söndrum,
Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. – 2. Fideikommiss
i nämnda socken, med hufvudgården, 3 mtl säteri,
beläget 5 km. n. om Halmstad. Fideikommisset
omfattar hela V. socken, 24 1/4 mtl, samt 31 mtl
i Söndrums, Qvibille, Holms och Enslöfs socknar,
med ett sammanlagdt taxeringsvärde af 1,565,700
kr. (1891). För godsets historia från början
af 1300-talet redogör P. v. Möller i »Halländska
herregårdar». Här må derur anföras, att enkefru Anna
Bülow 1661 sålde V. till
fältmarskalken grefve G. O. Stenbock, från hvilken,
det ärfdes af sonen grefve Magnus Stenbock och från
honom af hans båda söner grefvarna Fr. M. och Karl
Stenbock. Den förre sålde 1741 sin del i godset
till landshöfdingen frih. G. B. Staël von Holstein,
hvilken 1751 köpte äfven den andra delen af grefve
K. Stenbocks sterbhusborgenärer. Han upprättade
af V. med underlydande 1754 ett fideikommiss, som
tillföll brodern O. F. Staël v. Holstein, hvilken
dock uppbar endast 1/3 af inkomsterna. Denna del
öfvergick 1771 till fältmarskalkens äldste halfbrors
sonson major G. G. Staël v. Holstein, som äfven
arrenderade de andra delarna af fältmarskalkens
enka (d. 1789). Sedan K. Maj:t 1790 stadfäst
fideikommiss-stiftelsen, öfvergick hela fideikommisset
till hans son kammarjunkaren K. S. Staël v. Holstein,
hvars sonson B. Staël v. Holstein f. n. innehar
detsamma.
Vaporimeter, vaporometer (af Lat. vapor,
dunst, utdunstning, och Grek. metron, mått). Se
Afdunstningsmätare. – Vaporisation, afdunstning
(se d. o.).
Vaporös. Se Vapör.
Wappers, Gustave, baron, belgisk målare, f. i
Antwerpen 1803, d. 1874, var lärjunge till van
Regemorter, van Brée och Herreyns samt uppfostrades i
de akademiska grundsatser, som med fransmannen Davids
flyttning till Belgien der blefvo herskande. Men
1830, då Belgiens politiska oberoende grundlades,
började äfven den romantiska riktningens kamp
mot klassicismen, och W. var den, som öppnade
striden. Han hade under 1820-talet ett par gånger
förgäfves täflat om första priset för att kunna
komma till Italien. Då detta icke lyckadesr slog han
sig på studiet af Rubens, Van Dyck och Jordaens,
den äldre fosterländska skolans stormän, och gjorde
till konstens mål att söka fullkomna färggifningen,
hvarjämte han vände sig till fosterländska historiska
ämnen. Hans första epokgörande tafla var Borgmästaren
van der Werff i Leiden, episod från det stora
befrielsekriget mot spaniorerna (1830). Hans nästa
betydande arbete var Belgiska septemberrevolutionens
början (1833, nu i museum i Bruxelles). Men han
visade sig redan här icke vuxen den plats han fått i
spetsen för den nya riktningen, ty hans utbildning var
bristfällig och hans fantasi inskränkt, hvarförutom
hans färgbehandling var öfverdrifven i sträfvan efter
kontraster, ett fel, som ökades i hans efterföljande
verk, i hvilka han blef alltmera affekterad och
osann. Undantag göra endast hans porträtt. Af hans
öfriga arbeten må nämnas Karl I af England på väg
till schavotten (museum i Bruxelles) och Ludvig XVII
i fängelse, hvari han ådagalägger en ovanligt djup
poetisk känsla. C. R. N.
Wapping [oä’pp-], till eng. grefskapet Middlesex
hörande stadsdel i London mellan Londondockorna och
Thames, står i förbindelse med det på andra sidan
Thames liggande Rotherhith genom East London
railway, som går genom Thamestunneln, och ångfärja.
Wappäus, Johann Eduard, tysk geograf och
statistiker, f. 1812 i Hamburg, studerade 1830–31
vid landtbruksakademien i Möglin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
