Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varberg, stapelstad i Halland - Varbergs kontrakt, i Göteborgs stift - Varbildning, suppuration, kallas en patologisk process
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stod på många sätt i förbindelse med hansan,
om det än icke, såsom man gissat, varit medlem af
hanseförbundet. Staden egde bestånd till år 1565,
då den med storm intogs af svenskarna och på ett
barbariskt sätt i grund förstördes. Några år senare
uppväxte en ny stad straxt n. om den nuvarande staden,
på »Platserna», under fästningens kanoner. Det
lilla samhället härjades af vådeld 1666, hvarpå
det flyttades till stadens nuvarande plats. Nya
eldsvådor, 1767 och 1863, hafva visserligen nästan
ödelagt staden, men efter dem har den uppstått å nyo
i prydligare skick. Under de senaste åren har en ny
stadsdel börjat uppbyggas på de gamla »Platserna».
A. G.
Varbergs kontrakt, i Göteborgs stift, omfattar de
sju pastoraten Hvalinge, Stamnared, Skallinge och
Nöslinge; Varbergs stadsförsamling; Lindberg och
Torpa; Träslöf; Hunnestad och Gödestad; Grimeton
och Rolfstorp-, Tvååker och Spannarp. Areal 43,016
har. 18,275 innev. (1891)
Varbildning, suppuration (se d. o. och Var), kallas en
patologisk process, som utmärkes genom bildandet af
ett exsudat, innehållande mer eller mindre talrika
rundceller, s. k. varkroppar. Dessa rundceller
härstamma dels från de hvita blodkropparna, hvilka
under vissa förhållanden utvandra ur blodkärlen –
en företeelse, som kallas diapedesis och först
blifvit påvisad af Cohnheim –, dels från de fixa
bindväfscellerna. En tid antog man, att en retning
hvilken som hälst kunde förorsaka varbildning inom
en väfnad. Sedan Lister fäst uppmärksamheten på den
betydelse, som utestängandet af infektiösa ämnen
har för undvikandet af varbildning vid sårläkning,
började man alltmera antaga, att varbildningen vore
orsakad af vissa s. k. pyogena (varbildande) mikrober,
analoga med dem, som åstadkomma förruttnelse och
jäsning. Pasteur beskref 1878 en pyogen Diplococcus,
och samtidigt påvisade Kocher närvaron af bakterier
i abscesser. Det gällde då att finna hvilka mikrober
äro pyogena. Som typ för dessa kan man uppställa
Rosenbachs Staphylococcus pyogenes aureus
och densamma närstående former (albus, citreus,
flavus etc). Dessa former har man funnit förorsaka
varbildningar, som i allmänhet hafva karakteren af
att begränsa sig. En annan mikrobform, Streptococcus,
har man funnit vid varinfiltration, ros,
barnsängsfeber och ulcerös endokardit (inflammation
med sårbildning i den väfnad, som bekläder insidan
af hjertat och hufvudsakligen ingår i bildningen
af hjertvalvlerna). I allmänhet kännetecknas
de varbildningar, som orsakas af streptokocker,
af en viss benägenhet att breda ut sig. Man har
vidare funnit, att pnevmokocker, som förorsaka
den s. k. krupösa pnevmonien (lunginflammationen),
äfven kunna alstra varbildningar i olika organ, såsom
lungsäcken, bukhålan, hjernans hinnor (meningitis)
m. fl. På samma sätt kan tyfusbacillen, orsaken till
sjukdomsprocessen vid abdominaltyfus (nervfeber),
äfven gifva anledning till varbildningar. Den
s. k. hönskolerabacillen framkallar en hastigt dödande
septikemi hos kaninen, men en begränsad varbildning (abscess)
hos marsvinet. Man kan sålunda ej tala om en viss
var-mikrob, såsom man talar om en mjeltbrandsbacill,
en kolerabacill o. s. v. Det finnes mikrober,
som hufvudsakligen karakteriseras af att vara
varbildande, och det finnes sådana, som, jämte det
att de kännetecknas af andra virulenta egenskaper,
äfven kunna under vissa omständigheter framkalla en
varbildning. En annan fråga är: kan en varbildning
framkallas utan medverkan af mikrober? Hueter var den
förste, som gjorde experiment i denna riktning. Både
han och hans närmaste efterföljare vunno ett negativt
resultat. De erhöllo vid inverkan af olika substanser
endast en inflammation med bildande af ett seröst
exsudat (utan varkroppar). Cohnheim lyckades deremot
framkalla en varbildning genom subkutan injektion
af krotonolja. Councilman lät tillslutna glasrör,
innehållande krotonolja, läkas in å försöksdjuret samt
afbröt dem derefter. Resultatet blef en varbildning,
som i detta fall omöjligen kunde vara orsakad af
en infektion vid operationen. Sedermera har man
funnit, att hos en del djur, t. ex. kaninen, kan en
varbildning utan bakterier svårligen framkallas,
under det att detta går mycket lätt hos andra
djur, t. ex. hunden, hos hvilken lapislösning,
ammoniak och i synnerhet terpentinolja lätt orsaka
varbildningar. Mikroberna i och för sig äro sålunda
ej nödvändiga för varbildningen. Det ligger dervid
nära till hands att antaga, att de verka genom de
ämnen, som de producera under sin lifsverksamhet
inom organismen. Man vet, att febern, som åtföljer
infektiösa processer inom organismen, framkallas
genom inverkan af dylika ämnen på vissa delar
af nervsystemet (temperaturreglerande centra). I
sjelfva verket har man lyckats framkalla varbildning
genom subkutan injektion af steriliseradt extrakt
å ruttnande kött (af »kadaverin», en ptomain, som
Brieger funnit i ruttnande kött), af steriliserade
kulturer af stafylokocker m. m., utan att det var, som
dervid bildades, innehöll några mikrober. Man måste
sålunda antaga, attvaret bildas genom organismens
reaktion mot de af mikroberna bildade ämnena. –
Om sjelfva förloppet vid varbildningen känner
man endast obetydligt. Man vet, att varkropparna
härstamma dels från de fixa bindväfscellerna, dels
från utvandrade hvita blodkroppar. Flere försök af
Lebert och Bardet ådagalägga, att de af bakterierna
bildade ämnena utöfva en viss attraktion på de hvita
blodkropparna, en företeelse, som Pfeffer gifvit
namnet chimiotaxis. Inför man i bukhålan på en groda
ett kapillärrör, fyldt med en steriliserad kultur
af Staphylococcus aureus, ser man hurusom de hvita
blodkropparna snart intränga i röret, hvilket deremot
ej är händelsen, ifall röret är fyldt med vatten eller
med buljong. Införas mikrober i organismen, blifva de
inom kort upptagna af de hvita blodkropparna. Denna
företeelse förklaras på tvänne sätt: antingen intränga
mikroberna i cellerna och förstöra dem, eller också
är det cellerna, som »äta upp» mikroberna. Det senare
är den af Metchnikoff framställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
