Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varicocele (af Lat. varix, se d. o., och Grek. kele, tumör), en utvidgning (ektasi) af venerna, som åtfölja sädessträngen från testikeln till ljumsken - Variera (Lat. variare), sinsemellan afvika, förändra sig, omvexla - Varieté, varieté-teater (af Fr. variéte, omvexling, brokigt allahanda), ett slags skådebana, som står i samband med schweizeri-rörelse - Varietet (af Lat. varietas, mångfald i fråga om färg och art, skiftning, afvikande l. ändrad form), artförändring, naturv. - Varignon, Pierre - Varikositet (af Lat. varix, se d. o.), histol., ansvällningar å en trådformig bildning - Varin. 1. Quentin V. - Varin. 2. Jean V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varicocele (af Lat. varix, se d. o., och Grek. kele,
tumör), en utvidgning (ektasi) af venerna, som
åtfölja sädessträngen från testikeln till ljumsken
(annulus inguinalis). Smärtor inställa sig stundom,
men tillståndet är ofarligt. Med tilltagande ålder
försvinner venutvidgningen.
J. E. J-n.
Variera (Lat. variare), sinsemellan afvika, förändra
sig, omvexla; göra skiftande, gifva omvexling åt,
förändra. Jfr Variation och Varietet.
Varieté, varieté-teater (af Fr. varieté, omvexling,
brokigt allahanda), ett slags skådebana, som står
i samband med schweizeri-rörelse, och å hvilken
chansonett-sångerskor i den frivola riktningen,
musikaliska clowner, negerkomiker, akrobat-
och jonglör-sällskap o. a. dylika »artister»
uppträda. Varieté-genren, som gripit omkring sig
starkt under senare delen af innevarande årh., måste
anses beteckna en märklig urartning af allmänhetens
smak. – Ej att förvexla med dylika skådebanor är
Théâtre des Variétés i Paris, å hvilken vådeviller,
farser och operetter i utprägladt parisisk anda
uppföras.
Varietet (af Lat. varietas, mångfald i fråga om
färg och art, skiftning, afvikande l. ändrad form),
artförändring, naturv. Att noggrant bestämma detta
begrepp möter svårigheter, emedan dess omfång är
i viss mån beroende på hvars och ens särskilda
uppfattning. Linné ansåg ursprungligen, att en
art vore ett fastslaget, bestående begrepp såsom
sammanfattningen af alla sådana särskilda föremål,
hvilka i allt väsentligt fullkomligt öfverensstämde
med hvarandra, men medgaf sedan, att arten kan
vara »en dotter af tiden», och tog sålunda, redan
han, ett steg i riktning åt nutidens darwinism (se
d. o.). Att nya arter kunna uppkomma anses bero i
första rummet på en hos de gamla arterna eller hos
de till dem hörande individerna inneboende förmåga af
föränderlighet (»variabilitet»), så att vissa exemplar
af en art under inverkan derjämte af mer eller
mindre tillfälliga orsaker, såväl yttre som inre,
ändra sin storlek, form, färg, ytans beskaffenhet
och flere yttre eller inre egenskaper för öfrigt. Om
under likartade förhållanden sedermera på enahanda
sätt från artens vanliga typ afvikande individer
fortfarande alstras, säges en dylik förändrad form
vara en varietet af arten. En varietet skiljer sig
biologiskt från en »art» derigenom att i regeln af
varietetens frön uppkomma nya individer, hvilka icke
likna den förändrade formen, utan i allmänhet återtaga
hufvudartens utseende och egenskaper, hvarjämte det
vanligen är fallet att, om individer af en varietet
försättas under andra förhållanden än dem, under
hvilka densamma uppkommit, varieteten återgår till
hufvudartens typ. Ett slående exempel derpå lemna
de förvildade dufvorna å Stockholms gator, hvilka
efter några generationer förlora sin varierande färg
på fjäderdrägten och återvända till stammoderns,
klippdufvans, blågråa färg med de 2 svarta »slagen»
eller banden öfver vingarna. De omständigheter, som
synas oftast gifva anledning till artförändringar
l. varieteter, äro rikligare näring
(eller ock dess motsats), olika jordmån, inverkan af
ljuset i ovanlig grad (starkt solljus eller skugga),
eller af vindar, växtställe, fuktighet eller torka
o. s. v. Genom menniskans ingripande urval kan en
varietet under en längre tid hållas vid makt och
slutligen gifva frön eller afkomma, som bibehåller
artförändringens utseende. En sådan mera bestående
varietet närmar sig hvad man kallar en ras (se
d. o.). Att skilja mellan varietet och afart är ofta
mycket svårt. Afarten anses stå närmare artbegreppet
än varieteten, i det den förstnämnda eger starkare
och mer väsentliga afvikelser från hufvudarten än
varieteten, men hvilka afvikelser dock ej anses vara
tillräckliga för att uppställa afarten såsom egen,
sjelfständig art. I detta hänseende vexla åsigterna
mycket hos de systematiserande naturforskarna,
i det att somliga äro benägna att sönderdela en
art i flere särskilda arter (»underarter»), andra
deremot sammandraga under ett artnamn flere, såsom
det synes, i naturen väl skilda arter, om man kunnat
påvisa mellanliggande former. Jfr Afart och Art.
O. T. S.
Varignon [-rinjå’ng], Pierre, fransk matematiker
och mekaniker, f. 1654, d. 1722, studerade teologi
och prestvigdes, men egnade sig sedermera åt matematik
samt blef professor i denna vetenskap 1688 vid Collège
Mazarin och senare vid Collège de France. Sedan 1688
var han ledamot af vetenskapsakademien. På mekanikens
område intog V. ett betydande rum genom sina arbeten
om huru krafter kunna sammansättas och upplösas. Hans
förnämsta verk äro Projet d’une nouvelle mécanique
(1687), Éclaircissements sur l’analyse des infiniment
petits (1725) och Nouvelle mécanique ou statique
(s. å.).
Varikositet (af Lat. varix, se d. o.), histol.
ansvällningar å en trådformig bildning, t. ex. en
finare förgrening af en nervtråd, hvarigenom denna
får ett perlbandsliknande utseende. J. E. J-n.
Varin [-rä’ng]. 1. Quentin V., fransk målare under
senare delen af 1500- och början af 1600-talet, en
bland efterföljarna af skolan i Fontainebleau, var
född i Beauvais och sedan bosatt i Andelys, der han
blef Nic. Poussins lärare. Han undervisade denne till
hans 18:de år och hade stort inflytande på honom. Af
V:s arbeten finnes en altartafla i S. Étienne du
Mont i Paris (S:t Charles utdelande almosor), ett
par andra träffas i Andelys. – 2. Jean V., fransk
medaljgravör och bildhuggare, f. i Liége 1604, d. i
Paris 1672, studerade medaljkonsten under Dupré
och bragte den till en hög grad af fulländning. Af
Ludvig XIII kallades han till Paris och blef der
myntdirektör. Hans medaljer utmärka sig för god
uppfinning och stil samt fint utförande. Främst
berömmes hans medalj öfver hans gynnare, kardinal
Richelieu. För öfrigt graverade han medaljer öfver
Ludvig XIII, hertigen af Orléans, prins Condé,
kardinal Mazarin, konung Kristian IV af Danmark
och drottning Kristina af Sverige. Vidare utförde
han byster af Richelieu och Ludvig XIV samt äfven
bildstoder af den senare, både i marmor och i brons.
C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
