Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Warner, Susan, nord-amerikansk romanförfattarinna, känd under psevdonymen Elizabeth Wetherell - Warner, Charles Dudley - Varnhagen, Francisco Adolpho de - Varnhagen von Ense, Karl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Warner [oårnör], Susan, nord-amerikansk
romanförfattarinna, känd under psevdonymen Elizabeth
Wetherell, f. i New York 1819 (ej 1818), d. 1885,
skref i känslofull och religiöst uppfostrande anda,
med varm blick för hemlifvet, åtskilliga romaner,
bl. a. The wide, wide world (1849; »Den stora, vida
verlden», 1853, ny uppl. 1880), hvilken näst efter fru
Beecher-Stowes »Onkel Toms stuga» anses vara den mest
allmänt omtyckta amerikanska roman, Queechy (1852;
svensk öfvers. 1856) och The hills of the Shatemuc
(1856; »Shatemucs höjder», 1858). Med sin syster Anna
Bartlett W. (f. 1820) skref hon Say and seal (1860)
jämte åtskilliga större berättelser, som öfversatts
till svenska.
Warner [oårnör], Charles Dudley, nord-amerikansk
humorist, f. 1829 i Massachusetts, var advokat i
Chicago 1856–60 och utgaf sedermera tidningarna
»Press» (1860) och »Courant» (1867) i Hartford
(Connecticut). Han har berest Europa och Orienten
såsom korrespondent till amerikanska tidningar. Hans
skönliterära arbeten ega ett kontemplativt innehåll,
som uppfriskas af en lekfull, ofta bisarr humor,
medan stilen är lugn och ren. W. har författat
bl. a. My summer in a garden (1870; »Sommarstudier
i min trädgård», 1871), Backlog studies (1872;
»Vinterstudier vid brasan», 1874), Saunterings (1872),
Baddeck and that sort of thing (1874), Being a boy
(1877), Roundabout journey (1883), On horseback
(1888) och (med Mark Twain) The gilded age (1873;
»Kattguld», 1877).
Varnhagen, Francisco Adolpho de, vicomte, brasiliansk
diplomat och skriftställare af tysk härkomst, f. 1816,
d. 1878 såsom brasilianskt sändebud i Wien, främjade
studiet af den äldsta portugisiska (trubadur-)
diktningen genom utgifvande af »Cancioneiro do
Ajuda» (1849; med nya anmärkn. 1868) och utdrag
af »Cancioneiro do Vaticana» (1870, under titeln
»Trovas antigas»). Han utgaf dessutom en brasiliansk
antologi, »Florilegio do poesia brasileira» (3 bd,
1850 o. följ.), samt författade Historia geral do
Brasil (2 bd, 1854–57), Amerigo Vespucci (1865) m. m.
Varnhagen von Ense, Karl August, tysk skriftställare
och diplomat, f. i Düsseldorf 1785, idkade
universitetsstudier i Berlin, Halle och Tübingen,
hvarunder han tog intryck af den nyromantiska
vitterhetsriktningen. Han ingick såsom fänrik vid
österrikiska armén 1809, blef sårad i slaget vid
Wagram och tjenstgjorde derefter såsom adjutant
hos öfversten prinsen af Bentheim, hvilken han äfven
åtföljde på resor. Under fälttågen 1813–14 i norra
Tyskland och Frankrike var han kapten vid ryska
armén och adjutant hos general v. Tettenborn samt
utgaf arbeten öfver tidshändelserna. Kort derefter
inträdde V. på den diplomatiska banan i Preussen,
följde kansleren Hardenberg till Wien-kongressen och
till Paris, utnämndes 1816 till ministerresident i
Karlsruhe, men rappelierades 1819 och lefde sedan dess
i Berlin med geheime legationsråds titel, emellanåt
betrodd med diplomatiska uppdrag. Död i Berlin 1858.
– Under sin mognare ålder bedömde V. med stor skärpa
de politiska förhållandena, hvilka han iakttog på
nära håll, ehuru i tvungen
overksamhet. I främjandet af tyska
literaturen ådagalade han till det sista
en ungdomlig liflighet och gjorde rättvisa
åt dess företeelser med ovanligt fördomsfri
uppfattning. Han hade förvärfvat sig
en vidsträckt och djup menniskokännedom,
af hvilken han drog stor nytta såsom
biografisk-historisk skriftställare. Han förstod
ypperligt att dervid fylla luckor och gruppera fakta
så, att det hufvudsakliga kom till sin rätt.
Framställningen är med bibehållen värdighet smidig
och konkret, stilen konstnärlig, men (i likhet
med Göthes på äldre dagar, hvilken V. tog till
mönster) alltför glättad. Bland hans många arbeten
framstå Deutsche erzählungen (1815), Goethe in
den zeugnissen der mitlebenden (1824), Biographische
denkmale (5 bd, 1824–30; 3:dje uppl. 1871–72),
Zur geschichtschreibung und litteratur (1833),
Denkwürdigkeiten und vermischte schriften (9
bd, 1837–59; flere uppl.), Leben des generals
v. Winterfeldt (1836), Leben des feldmarschalls
Keith (1844) och Leben des generals grafen Bülow
v. Dennewitz (1854). V. låg i brefvexling med
flere af sin samtids förnämsta män i Tyskland.
Efter hans död utgåfvos bl. a. bref till honom
från Alex. v. Humboldt, Metternich, Heine,
Chamisso m. fl. samt hans egenhändiga Tagebücher
(14 bd, 1861–70; utg. af hans systerdotter
Ludmilla Assing, som derför åtalades), Blätter aus
der preussischen geschichte (5 bd, 1868–69) och
Biographische porträts (1871). V:s »Ausgewählte
schriften» utgåfvos
i 19 bd 1871–76 (3:dje uppl. 1888). – Hans maka,
den mest under namnet Rahel kända Rahel
Antonie Friederike V. v. E., var dotter till
en judisk köpman Levin och syster till den tyske
författaren Ludwig Robert. Hon föddes i Berlin
1771, förvärfvade sig tidigt en rik musikalisk och
belletristisk bildning, lefde sig hängifvet in
i Göthes idéverld samt blef medelpunkten i en
krets af utmärkta lärde och konstnärer. Med V.,
hvars bekantskap hon gjort 1808, ingick hon 1814
ett äktenskap, som blef lyckligt. Under krigsåret
1813 var hon ytterst verksam för de sårades
vård och gaf uppslag till den första qvinnoföreningen.
Hon dog i Berlin 1833. – Genom Rahels bref
till samtida eger efterverlden inblick i hennes
stora begåfning på såväl förståndets som
känslans vägnar. Hennes aforistiskt framkastade,
djerfva och väckande tankar i konstnärliga,
religionsfilosofiska och sociala spörsmål gå till
kärnan af föremålen, och med osviklig instinkt
förutkänner hon tidehvarfvets rörelser. Hon var en
stämningsmenniska, och hela hennes tänkande och
iakttagande kan kallas en återhållen hjerteroman.
Hennes make skref öfver henne »Rahel, ein buch
des andenkens für ihre freunde» (3 bd, 1833;
ny uppl. 1834) och »Gallerie von bildnissen aus
Rahels umgang und briefwechsel» (2 bd, 1836).
Jfr Schmidt-Weissenfels: »Rahel und ihre zeit»
(1857), »Briefwechsel zwischen V. und Rahel»
(6 bd, 1874–75) och »Aus Rahels herzensleben.
Briefe und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
