Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varp. 2. Sjöv., ett med tåg försedt, mindre ankare, varpankare (T. werpanker) - Varp. 3. Bergsh. Varp (varphög) kallar man det vid malmbrytning genom det brutnas skrädning afskilda ofyndiga eller mindre värdefulla berget - Varpa. Se Varp 2 - Varpankare. Se Varp 2 - Varphögar. Se Varp 3 - Varragalen. Se Dingon - Warrant, Eng. (jfr T. wehren, Sv. värja), är ett mer eller mindre specificeradt qvitto öfver varor, som deponeras i offentliga magasin o. dyl. - Warren, Mercy - Warren, John Collins - Warren, Samuel - Warren. 1. Henry W. - Warren. 2. Edmund George W. - Warren Hastings. Se Hastings - Warrington, stad i vestra England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som användes vid varpning, kallas med ett gemensamt
namn varpgods, och de våg- och lodräta rullar, som
insättas i portar o. dyl. för att skydda såväl port
som tågvirke, benämnas varprullar. Numera begagnas
uttrycket »varpa» lika ofta för att beteckna
fartygs förflyttning, äfven då tågen fastsättas
i lämpliga föremål i land, i bojar, i duc d’alber
o. dyl. Jfr Förhala. – 3. Bergsh. Varp (varphög)
kallar man det vid malmbrytning genom det brutnas
skrädning afskilda ofyndiga eller mindre värdefulla
berget, hvilket måste uppläggas i särskilda högar
(»värphögar»), der det icke användes för igensättning
i grufvan. Enligt äldre gruflagstiftning kunde
varphögar inmutas, men denna rätt borttogs genom 1884
års grufstadga. 2. R. N. 3. Th. N-m.
Varpa. Se Varp 2.
Varpankare. Se Varp 2.
Varphögar. Se Varp 3.
Varragalen. Se Dingon.
Warrant [oå’rränt], Eng. (jfr T. wehren, Sv. värja),
är ett mer eller mindre specificeradt qvitto öfver
varor, som deponeras i offentliga magasin o. dyl.,
hvilket qvitto berättigar till varans utfående och
måste dervid återlemnas. Redan i början af 1600-talet
begagnades warrants i Holland (»outvangcedulen»);
men i något större utsträckning hafva de kommit i
bruk först i 19:de årh., i synnerhet i England. I
dervarande offentliga »docks and warehouses»
begagnas numera vanligen två slags warrants:
egentliga warrants och weightnotes. De senare utgöra
bevis öfver eganderätten till den deponerade varan,
under det att de egentliga warrants äro afsedda att
användas såsom kreditpapper, enär de gifva panträtt
i varan, hvilken icke utan deras återställande
utlemnas. Den, som t. ex. genom köp blir egare,
måste således för att komma i besittning af den
deponerade varan först infria warranten. Warrants
med eller utan »weightnotes» begagnas numera, ehuru
i mindre grad och hufvudsakligen såsom medel att
underlätta varubelåning, äfven i åtskilliga andra
land: Frankrike, Belgien, Tyskland (der kallade
lagerscheine), Österrike m. fl., och deras bruk
har reglerats genom detaljerade bestämmelser i
handelslagarna. Jfr Sauzeau: »Manuel des docks et
warrants» (1877). J. L-r.
Warren [oå’rren], Mercy, nord-amerikansk författarinna,
f. 1728, d. 1814, var syster till statsmannen J.
Otis och blef 1754 gift med general J. Warren. Hon
utgaf 1778 de politiska satirerna The group och The
adulator samt två sorgspel, alla utmärkande sig för
patriotisk lyftning. Hennes poetiska arbeten utgåfvos
samlade 1790, hennes History of the revolution war
i 3 bd 1805.
Warren [oå’rren], John Collins, nord-amerikansk kirurg,
f. 1778, d. 1856, studerade i Boston samt i England
och Paris, blef 1815 professor i anatomi och kirurgi
i Boston och räknades bland Nord-Amerikas förnämsta
kirurger. Efter upptäckten af bedöfningen med eter
(1846) var W. den förste, som under eter-narkos
utförde en kirurgisk operation. Bland W:s många
skrifter intager hans Surgical observations on tumours
(1837) främsta rummet.
1837 besökte han åter Europa, drog sig sedan småningom
tillbaka från praktiken samt egnade sig med förkärlek
åt naturalhistorien och den jämförande anatomien.
R. T-dt.
Warren [oå’rren], Samuel, engelsk romanförfattare
och rättslärd, f. 1807 i Denbighshire, Wales,
studerade först medicin, derefter juridik och
uppträdde från 1831 med framgång såsom praktiserande
advokat. Han utnämndes 1851 till queen’s counsel
(kronoadvokat), blef 1853 juris hedersdoktor i Oxford
samt förordnades 1854 till recorder (ordförande
i brottmålsdomstolen) i Hull och 1859 till en
af de två masters in lunacy (domare i mål rörande
vansinne). 1856–59 representerade W. valkretsen
Medhurst i underhuset. Död 1877. W. utgaf åtskilliga
beaktansvärda juridiska arbeten, men vardt mera känd
genom sina (urspr. i »Blackwood’s magazine» införda)
noveller. Hans Passages from the diary of a late
physician (1832–38; »En läkares memoirer», 1834),
korta och hemska verklighetsbilder, väckte stort
uppseende och än mera hans roman Ten thousand a year
(1841; »Tio tusen pund om året», 1861), som trots
den banala överdriften i patos och lustighet präglade
sig kraftigt in i allmänhetens minne. Hans följande
berättelser slogo vida mindre an. En folkupplaga af
hans belletristiska arbeten utgafs i 18 bd 1853–55.
Warren [oå’rren]. 1. Henry W., engelsk målare,
f. i London 1798, d. derst. 1879, utbildade sin
talang som aqvarellist genom resor på kontinenten
och i Orienten och målade icke blott landskap och
arkitektur, utan äfven historiska framställningar
och porträtt, hvarjämte han äfven lemnade teckningar
till illustrerade verk. – 2. Edmund George W.,
engelsk målare, den föregåendes son, född i London,
är äfvenledes aqvarellist och målar mest landskap,
poetiska och effektfulla, ehuru flyktigt utförda
(Sommarmorgon vid floden Arun, Picknick på vattnet,
April i skogen vid Dean m. fl.).
Warren Hastings [oårren he’stings]. Se Hastings.
Warrington [oå’rringtönj, stad i vestra England,
till större delen i Lancashire, till en mindre
del i Cheshire, vid Mersey och Sankeykanalen
samt London–Northwestern-jernvägen, omkr. 25
km. ö. om Liverpool och ungefär lika långt s. v. om
Manchester. 52,742 innev. (1891). Några af gatorna äro
breda, med vackra moderna byggnader, men de flesta äro
krokiga och smala, omgifna af oansenliga hus. Märkliga
byggnader äro stadskyrkan, stadshuset, museet och
biblioteket (bygdt 1857, utvidgadt 1876 och 1881 med
konstgalleri och läsrum) och konstskolan. Stadens
förträffliga kommunikationsmedel och dess läge mellan
de stora fabriks- och handelsstäderna Manchester och
Liverpool utgöra jämte dess egen omfattande industri
de förnämsta källorna till dess välstånd. W. var en
bland de äldsta fabriksstäderna i Lancashire, med
tillverkning af grofva linneväfnader, segelduk och
buldan. Nu tillverkas der jernarbeten af olika slag
(såsom stångjern, bandjern, filar och andra verktyg,
jerntråd, jerntrådslinor, stift m. m.), tvål, malt,
öl, glas och bomullsväfnader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
