- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
321-322

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varulf (T. werwolf, af Fornhögt. wër, Got. wair, man, och wolf, varg; Fr. loup-garou, R. volkodlák), enligt en uråldrig och för de flesta folk gemensam vidskepelse en menniska, som genom eget eller andras trolleri tidtals förvandlas till skepnad af en varg - Varumärke (T. waarenzeichen, Eng. trademark, Fr. marque), märke, som en näringsidkare åsätter en af honom förfärdigad vara för att dermed angifva dess ursprung - Varuna (Sanskr. Varunas, -nah, -no), Ind. mytol., är en indisk gudomlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hexeriprocesserna. Ännu i dag är ifrågavarande folktro vid
lif i Polen, sydvestra Ryssland m. fl. slaviska
land, liksom spår deraf träffas på den franska
landsbygden. Uti Indien är det tigern och ormen,
i olika delar af Afrika är det hyenan, krokodilen,
lejonet och leoparden, som i dylik vidskepelse
spela vargens rol. – Huru denna märkvärdiga tro
på varulfvar uppkommit är ännu outredt, men dess
ursprung torde väl vara att söka i urgamla mytologiska
föreställningar. Enligt en sådan, som återfinnes hos
skilda folkraser, egde gudarna makt att förvandla
sig sjelfva och menniskor till djur (jfr Mytologi,
sp. 652–53). Vildarna tillskrifva än i dag vissa
menniskor förmågan af en dylik metamorfos. – Den
sinnessjukdom, som fått namnet lykantropi (se
d. o.) är närmast att betrakta såsom en följd af
tron på varulfvar. Jfr S. Baring-Gould: »The book of
werewolves» (1865), och E. B. Tylor: »Anthropology»
(1881, kap. XIV och XV).

Varumärke (T. waarenzeichen, Eng. trademark,
Fr. marque), märke, som en näringsidkare åsätter en
af honom förfärdigad vara för att dermed angifva
dess ursprung. I förhållande till allmänheten
innebär det från tillverkarens sida en försäkran
om vissa egenskaper hos varan, om dess äkthet. För
sin egen del åter vill han dermed tillgodogöra sig
den industriella eganderätt, som han besitter i
allmänhetens förtroende till och köplystnad i fråga
om den af honom å marknaden utförda varan. I detta
senare hänseende är det för honom af synnerlig vigt
att andra förhindras från att begagna det af honom
brukade märket. För ett dylikt förfarande hafva också
straff stadgats. I allmänhet träda dessa bestämmelser
dock numera icke i tillämpning för annat fall än
att varutillverkaren vidtagit åtgärd för att bringa
märkets tillvaro och beskaffenhet till offentlig
kännedom. Han har att i sådant ändamål låta registrera
märket hos vederbörande myndighet, som sörjer för dess
bekantgörande. Lagarna om varumärken afse närmast att
skydda inhemska näringar. Men under förutsättning af
ömsesidighet har man dock utsträckt skyddet jämväl
till utländska. På denna grund hafva särskilda
traktater i ämnet slutits mellan staterna. För
Sveriges del har genom lag d. 4 Juli 1884 tillfälle
lemnats till registrering af varumärken och straff
stadgats dels för den, som å saluhållna varor sätter
märke, hvilket han vet vara registreradt för annans
räkning, dels ock för den, som håller till salu varor,
hvilka honom veterligen äro olagligen märkta. Dessa
straff afse i öfrigt äfven liknande missbruk med
annans namn eller firma eller namnet å annans fasta
egendom. För sådant fall är således ej registrering
vilkor för inträde af straffbarhet. Detsamma gällde
också beträffande egentliga varumärken enligt 1864
års strafflag. Men dess bestämmelser i denna del
hafva satts ur kraft vid de förändringar, som
lagen 1890 underkastades. I 1884 års lag lemnas,
under förutsättning af ömsesidighet, möjlighet också
för utländska märken att komma i åtnjutande af det
lagstadgade skyddet. Och i
anslutning dertill har detta äfven skett med afseende
å märken från en mängd land, bl. a. från alla dem,
som jämte Sverige biträdt eller biträda den 1883
bildade unionen för skydd af den industriella
eganderätten. Registrering sker i Sverige hos
Patentbyrån (se d. o.). Enligt särskild k. förordn.
d. 28 Nov. 1884 åligger det svenska verkstäder
för beredande af jern- och ståleffekter att hafva
registrerade stämplar, och skola deras tillverkningar
på lagbestämdt sätt dermed förses. Varumärke åsättes
i öfrigt på olika sätt: genom stämpling, inbränning,
målning etc. på tillverkning eller omslag, så ock
genom påklistring eller vidhäftande af tryckta eller
litografierade lappar (etiketter). Sjelfva märket
måste enligt regel hafva något i sig karakteristiskt,
ej inskränka sig till en sådan beteckning,
som allmänneligen förekommer i daglig handel och
vandel. Det skall, såsom det heter i 1884 års lag,
vara ett figurmärke och får ej bestå i siffror,
bokstäfver eller ord, utan särskild egendomlig
form. För hvarje fall anses lagarna om varumärken
ej kunna hindra en person att å sin tillverkning
sätta begynnelsebokstäverna till sitt eget namn
eller firma (jfr Fabriksmärke, Kontrollstämpling,
Patentlagstiftning, Ursprungsbeteckning
).
A. W.

Varuna (Sanskr. Varunas, -nah, -no), Ind. mytol.,
är en indisk gudomlighet, som till sitt ursprungliga
väsende är särdeles oklar. Det sannolikaste är väl,
att denne ursprunglige naturgud betecknade den
vida rymden, himlarymden, hvarpå den sannolikaste
etymologien torde häntyda: Sanskr. uru-, »bred»,
»vid», Grek. [eyry-s], »bred». Dermed faller ej
sammanställningen med Grek. [Oyranos] (Uranus), som i
sina olika dialektformer förutsätter ett rotstadium
[(o)ofor-]. En äldre och ursprungligare himmelsgud
var sannolikt Dyaus, som dock redan tidigt fått
träda tillbaka för den grupp af himmelsgudar, som
äro sammanfattade i benämningen Adityas (Aditis
söner), och hvilkas främste representanter äro
Varuna och Mitra. Det är antagligt, att dessa båda
dubbelgudar, som i de vediska hymnerna oftast
åkallas tillsammans, äro personifikationer af
himlahvalfvet, så att V. ursprungligen var den
stjernbeströdda natthimlen, Mitra dagen. Emellertid
var V., åtminstone under en längre period, den mest
framträdande, den mäktigaste af de gudomligheter,
som den indiska fantasien skapat, och tillika den,
som har minst qvar af natursymboliska drag. I stället
är hans personlighet af mera etisk art: han är den
outgrundlige, bakom himlaföreteelserna liggande,
ljuset och regnet reglerande, all vise herskaren,
som just till följd af sina outgrundliga planer
ofta för den hinduiska fantasien tedde sig som en
farlig makt, hvars dunkla inflytanden det gällde
att med bön och offer göra sig nyttiga. Specielt
som en beherskare af regnet uppfattades han rent af
som ond demon, för den händelse han undanhöll det,
då det var efterlängtadt. Han är sålunda från denna
föreställning identisk med Vrtra (regndemonen eller
regndemonerna), som håller regn-korna instängda i
molnberget. Men Vrtras ständige fiende och bekämpare
är Indra, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:42:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free