Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Washington, förbundshufvudstaden i Nord-Amerikas Förenta stater - Washington, George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt Washingtonmonumentet, en obelisk (byggd 1848–85),
169 m. hög och 16,7 m. i qvadrat vid basen. Af andra
offentliga byggnader må nämnas marin-observatorium,
patentbyråns hus, statstryckeriet, krigsskeppsvarfvet
vid Anacostia, artillerikasernen, marinhospitalet
samt pensionsbyrån. Utanför de forna stadsgränserna
ligga unionens dårvårdsanstalt, nationalskolan för
döfstumma, reformskolan samt, midt i en stor och
vacker park, invalidhotellet (The soldiers’ home) för
gamla och sjukliga soldater. Med afseende på handel
och industri är staden utan betydelse, anlagd som den
är uteslutande för att vara regeringens säte. För
detta ändamål utsågs platsen 1790 och var då v. om
det nuv. Capitolium ett knappt tillgängligt kärr,
och då statsförvaltningen der fick sitt centrum 1800,
existerade staden knappast mera än på papperet. Under
kriget med England intogs den af britiska trupper
1814, hvarvid Capitolium jämte de flesta andra
offentliga byggnader uppbrändes. 1839 beskrefs
staden som en stor oregelbunden by, anlagd i ett
torrlagt kärr, och ännu 1871, ehuru staden hade
omkr. 110,000 innev., stod den långt tillbaka i
municipalt hänseende. De offentliga byggnaderna
voro illa underhållna, gatorna ytterst dåliga, de
obebyggda tomterna kärr och kloaksystemet sämre än
intet. Kongressen upphäfde då stadens privilegier
och upprättade ett slags territorialstyrelse med
en guvernör och en lagstiftande församling. De
allmänna arbetena öfverlemnades åt en särskild
komité att utföras efter en omfattande plan, och genom
dennas energiska, om ock ofantligt dyra, verksamhet
omskapades staden inom några få år såsom genom ett
trollslag. 1874 fingo staden och distriktet sin
nuvarande styrelse.
Washington [oå’sjingtönj, George, Nord-Amerikas
Förenta staters förste president, tillhörde en slägt,
som 1657 under Cromwells protektorat utvandrat från
England till Virginia, och föddes i denna stat d. 22
Febr. 1732 på fädernegården Bridges Creek i närheten
af floden Potomac. Hans fader hette Augustine W. och
var en hederlig plantageegare, hvars hustru i andra
giftet, Mary Ball, blef Georges moder. W. uppfostrades
i ett godt föräldrahem, men i mycket anspråkslösa
vilkor, erhöll en nödtorftig skolbildning, som endast
i de matematiska ämnena gick något mer på djupet,
samt anställdes vid 17 års ålder såsom landtmätare
i staten Virginias tjenst. Några år senare (1754),
sedan gränskriget utbrutit mellan England och
Frankrike vid Ohiofloden, började W. sin militära
bana såsom anförare för en mindre styrka af Virginias
landtmilis. Under kriget ådagalade han stor personlig
tapperhet samt en ovanlig förmåga att leda och utbilda
soldater, steg hastigt till graden af öfverste vid den
virginiska milisen och kallades slutligen af Virginias
lagstiftande församling till högste befälhafvare
för provinsens stridskrafter. Vid slutet af år 1758
nedlade han sitt befäl, gifte sig kort derefter med
en rik och vacker enka, Martha Custis, född Dandridge,
och slog sig ned på egendomen Mount Vernon (vid floden
Potomac), som han fått i arf efter en
afliden äldre halfbroder, och der han förut under
långa tider haft ett hem. På detta ställe framlefde
W. de följande åren såsom en mycket förmögen och
inflytelserik virginisk godsägare, ifrigt sysselsatt
med sitt vidlyftiga jordbruk eller med de kommunala
bestyren inom sin provins. I den principstrid,
som efter det franska krigets slut upplågade
mellan England och dess amerikanska kolonier,
spelade W. i början ingen framstående rol, men han
delade sitt folks tänkesätt och förklarade öppet,
att amerikanerna, om nöden kräfde, borde med vapen
i hand försvara sina rättigheter. I Aug. 1774
valdes han till ett af Virginias ombud vid den
första generalkongressen i Filadelfia och kom der
att utöfva ett bestämmande inflytande vid sidan
af sådana patrioter som Samuel Adams, Richard Lee
och Patrik Henry. Sedan kriget äntligen brutit ut,
valdes han d. 15 Juni 1775 vid den andra kongressen
i Filadelfia, på förslag af John Adams, till högste
befälhafvare öfver den amerikanska armén. Dermed
börjades W:s egentliga fältherrebana. Han visade
sig derunder både kunna segra, och, hvad nästan är
lika vigtigt, af vända de ödesdigra följderna af
lidna nederlag (se vidare Nord-Amerikas Förenta
stater, sp. 1244–45). Han påminner i detta fall om
Vilhelm III af Oranien. Han lade i dagen ett sällsynt
organisatoriskt snille, och han förstod dessutom att
hos sina råa och obildade milissoldater ingifva icke
blott militärisk disciplin, utan äfven aktning för
och kärlek till den sak, åt hvars tjenst de egnat
sig. Han utspanade och tillintetgjorde derjämte
många gånger stämplingar af Englands hämdfulla
och illasinnade anhängare, höll med mycken möda
kolonierna tillsammans och stärkte gång efter
annan det sjunkande modet hos sina medborgare, som
voro färdiga att gifva allt förloradt. Han framstod
alltjämt såsom det lysande föredömet af offervillighet
och patriotisk dygd och blef derigenom icke blott
det militära, utan ock det moraliska stödet för
den amerikanska frihetens sak. Efter krigets slut
(1783) blef W. åter privatmannen på Mount Vernon,
sysselsatt med det fredliga arbete han skattade
högst, men drogs tid efter annan genom sina landsmäns
förtroende till offentliga värf. När i Maj 1787 i
Filadelfia det förbundskonvent sammanträdde, som
åt Amerika skulle gifva en ny författning, blef
W. dess ordförande. Frukten af dess arbete blef
Förenta staternas ännu gällande grundlag, som i full
öfverensstämmelse med W:s åsigter gaf åt unionen en
bättre sammanhållning och en starkare verkställande
myndighet, men också betryggade den republikanska
friheten. Vid det derefter (Febr. 1789) följande
presidentvalet utsågs W. enhälligt till Förenta
staternas förste president. Med mycken motvilja
hörsammade han sina landsmäns kallelse, hvilken efter
fyra år ännu en gång enhälligt förnyades, och blef
genom sin regering och med hjelp af sitt folks största
förmågor den egentlige fredlige grundläggaren af den
stora amerikanska republiken. Den 3 Mars 1797 upphörde
han att vara Förenta staternas president, sedan han
några månader förut (Sept. 1796) i sin berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
