Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Waterford. 1. Grefskap i irländska prov. Munster - Waterhouse, Alfred - Vateria L., bot., ett slägte af träd - Waterlo, Anthonie - Waterloo. 1. (W.-with-Seaforth) Badort i engelska grefskapet Lancaster - Waterloo. 2. Stad i nord-amerikanska staten Iowa - Waterloo, by i belgiska provinsen Brabant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i v., Tipperary och Kilkenuy i n. samt Wexford
i ö. Areal 1,868 qvkm. Med undantag af sydöstra
delen är grefskapet bergigt. Bergen hafva, ehuru
ingenstädes nående 800 m. höjd, ett egendomligt, högst
pittoreskt utseende och erbjuda, i förening med små
vattenspeglar, yppiga åkerfält och grönskande ängar,
ofta öfverraskande vackra landskapsbilder. De högsta
bergen äro Knockmealdowns på gränsen mot Tipperary
(795 m.), Commeragh (791 m.) och Knockanaffrin (755
m.). Kusten är kantad med klippor och ref. De största
floderna äro den större delen af nordgränsen följande
Suir, som, förenad med Barrow, bildar den rymliga och
trygga Waterford Harbour, samt Blackwater, som med
sin breda mynning öfvergår i Youghal bay. Stenkol
samt bly- och jernmalm brötos fordom, men den enda
bergverksprodukt, som nu är af någon betydenhet, är
kopparmalm från grufvorna vid Knockmahon. Endast 18
proc. af jorden användas för sädesodling, deremot
52 proc. till gräsväxt. Nakna berg upptaga 17
proc., skog och planteringar 4,2 proc., kärrmark 5
proc. Ladugårdsskötsel är hufvudnäring, hvarjämte
idkas något bomullsindustri, bränvinstillverkning
samt fiske (bl. a. laxfiske). Folkmängden hade
1841–91 nedgått från 196,187 pers. till 98,130. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, på södra (högra)
stranden af Suir, 6,5 km. ofvanom dess förening
med Barrow, vid innersta änden af den djupa och
väl skyddade Waterford Harbour samt vid flere
jernvägslinier. 29,181 innev. (1881). Katolsk
biskop. W. är en af Irlands förnämsta hamnstäder. Det
exporterar i synnerhet nötboskap, får och svin samt
kött och har stora slagterier jämte ölbryggerier och
qvarnar. Hamnen, som är 2,5 km. lång och ligger 25
km. från öppna hafvet, kan anlöpas af fartyg om 2,000
tons. Staden, hvars iriska namn är Cuan-na-groith
(»solens hamn»), antages vara mycket gammal, men
blef af större vigt först under danskarnas tid,
till hvilkas förnämsta fasta platser den hörde,
tills den intogs af engelsmännen 1171.
Waterhouse [oåtsrhaus], Alfred, engelsk arkitekt,
f. 1830 i Liverpool, undervisades först hos
arkitekten R. Lane i Manchester, i hvilken stad
han, efter en studieresa i Italien, utförde sina
första verk, såsom dess Court of justice (1859)
i gotik, Owens college och nytt rådhus (1866–75),
bägge likaledes i gotik. Vidare har han i Liverpool
byggt en bangård och ett barnhus för sjömäns barn, i
London det väldiga Naturhistoriska museum (Kensington)
och New university club, i gotik, samt i Oxford fasad
till Balliol college (1868).
Vateria L., bot., ett slägte af träd, hörande till
nat. fam. Dipterocarpea Blume, kl. Polyandria L. Det
sambladiga blomfodret är helt litet, 5-klufvet, med
spetsiga flikar, qvarsittande. Kronbladen äro 5,
fria, äggrunda, utstående. Ståndarna, många och
kortare än blomkronan, äro försedda med enkla
knappar. Fruktämnet är rundadt, med enkelt, kort
stift, märket hufvudlikt. Frukten är en läderartad
kapsel, omgifven vid basen af det tillbakavikna fodret
och märkt med 3 upphöjda längsgående sömmar
mellan de 3 fruktbladen, som omsluta ett ensamt
äggrundt frö. Den mest bekanta arten är V. indica
L. (Elaecarpus copaliferus Retz.), som ur stammen
afsöndrar det till fernissor begagnade hartset
anime (se d. o.), och ur hvars frukter pressas
ett slags vegetabilisk talg (se d. o., 2).
O. T. S.
Waterlo, Anthonie, holländsk raderare och målare, f. i
Rijssel 1609 eller 1610, blef borgare i Leeuwarden
1633, bodde i Amsterdam 1639, men flyttade derifrån
kort efter 1653 tillbaka till Leeuwarden, der han
lefde ännu 1676 (Bredius). Han var verksam i Amsterdam
och äfven i Utrecht såsom landskapsmålare, och Jan
Weenix satte vanligen figurer i hans taflor. W. var
berömd för sina raderingar. Han visar sig i dessa som
en af de mest mångsidiga och begåfvade konstnärer
inom landskapsgenren under 1600-talet. I synnerhet
visade han sig som mästare i att framställa skogen
och dess lif, men äfven byar samt färdseln på floder
och sjöar, vanligen med naturligt staffage; dock
har han efterlemnat äfven mytologiska och bibliska
landskap. Han målade äfven, men mängden af det,
som tillskrifves honom, är icke hans. Såsom äkta
oljetaflor räknas tvänne skogslandskap, det ena
i Amsterdams Rijksmuseum, det andra i München.
C. R. N.
Waterloo [oåtörlo]. 1. (W.-with-Seaforth) Badort
i engelska grefskapet Lancaster, vid Merseys
utlopp i Irländska sjön. 9,108 innev. (1881). –
2. Stad i nord-amerikanska staten Iowa, i ett
rikt jordbruksdistrikt, vid Red Cedar, som
lemnar drifkraft till åtskilliga fabriker. 6,479
innev. (1885).
Waterloo [på platsen vate’rlå; eng. utt. oåtörlo;
fr. utt. vaterlå], by i belgiska provinsen Brabant, 18
km. s. ö. om Bruxelles, vid vägen till Charleroi. Vid
W. och de söder derom belägna byarna Mont Saint
Jean och La Belle Alliance utkämpades det stora
slag, som d. 18 Juni 1815 gjorde slut på Napoleon
I:s herravälde, och åt hvilket alla tre byarna
vexelvis gifvit namn. Sedan Napoleon d. 16 Juni
besegrat preussarna under Blücher vid Ligny och den
svaga engelska afdelningen nödgats lemna vägknuten
vid Quatrebras, samlade den engelske befälhafvaren
Wellington sin armé (utom 19,000 man, som onödigtvis
ställdes utanför högra flygeln) i en god ställning
på höjdpartiet vid Mont S:t Jean, der stora vägen
från Charleroi förenar sig med den från Nivelle. Han
hade 62,000 man, inberäknadt 12,000 ryttare, och
150 kanoner samt väntade understöd från Blücher, som
anryckte mot hans venstra flygel. Fram på förmiddagen
anryckte Napoleon genom och på båda sidor om La
Belle Alliance med 72,000 man, deraf 15,000 ryttare,
och 240 kanoner, uppehöll fiendens högra flygel
(genom striden i Hougomonts slottspark) och kastade
sig med kraft på den venstra för att drifva denna
tillbaka före preussarnas väntade ankomst. Oaktadt
stora förluster, tillbakavisade engelsmännen dock
de våldsamma anfallen af såväl franska infanteriet
som kavalleriet, och då preussarna på eftermiddagen
började anrycka österifrån och Napoleon måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
