Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vatten (Lat. aqua), kem., vätets oxid - Watten, T. (Holl. wadden), grund, sandbankar - Vattenafledning, jur., kan betyda vattens afledning ur vattendrag - Vattenafsöndring, växtfysiol., en företeelser, som förekommer hos vissa växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordytan, dels af källvatten, dels äfven af vatten,
som uppkommit genom smältning af högt belägna trakters
is- och snömassor. Det är vida fattigare på salter
än käll- och brunnsvatten, innehåller i medeltal
endast 8 gram salter på 100 liter samt af salterna
relativt litet kalk, hvarför det är »mjukt». Emedan
flodvatten innehåller stora mängder uppslammade
ämnen och sönderdelningsprodukter af organismer samt
i närheten af städer urin, exkrement och allahanda
orenligheter, är det i hög grad otjenligt till
dricksvatten. – Sjövatten liknar i mycket flodvatten,
men är vanligen något rikare på salter, särskildt
kalksalter. Till dricksvatten kan sjövatten vara
ganska lämpligt, såvida det är klart och sjöarna
icke hafva tillflöden af kloaker eller orent
vatten. Sjövatten af jämförelsevis ringa salthalt
samt flodvatten kallas »sött» vatten till skilnad från
salt vatten (hafsvattnen och saltrikt sjövatten). Det
odrickbara, halfsalta vatten, som utgör en blandning
af flodvatten med hafsvatten, kallas »bräckt» vatten
(T. brackwasser). – Om hafsvatten se Haf. P. T. C.
Watten, T. (Holl. wadden), grund, sandbankar,
särskildt de grunda ställen af Nordsjökusten från
nederländska prov. Friesland till Slesvig, hvilka
ligga mellan fastlandet och de utanför detta belägna
öarna och som vid ebb fullständigt eller delvis
blifva torra.
Vattenafledning, jur., kan betyda vattens afledning
ur vattendrag och lyder då under reglerna för den
lukrativa vattenrätten (se d. o.). Rätten till sådan
afledning begränsas dels af det allmännas intresse,
dels af den enskilde strandegarens rätt till det
samfällda vattendraget. Svenska rättens hufvudregel
återfinnes i § 14 af »Förordning om jordegares rätt
öfver vattnet å hans grund» af d. 30 Dec. 1880,
som stadgar, dels att ej någon må genom upptagande
af ny rännil från sjö eller annat vattendrag eller
annorledes vattnet till djup eller läge så förändra,
att derigenom allmän farled, allmän flottled eller
kungsådra försämras eller annan men tillskyndas,
dels att, om vattnet kan utan sådan olägenhet afledas
för att annanstädes nyttjas, det dock skall till
vattendraget återledas, i den mån sådant erfordras
till förekommande af olägenhet för den, som nedanför
ligger.
Men vattenafledning kan äfven betyda afledning af
skadligt grund- och dagvatten och bedömes då efter den
defensiva vattenrättens grundsatser. I § 1 af »Lag
om dikning och annan afledning af vatten» af d. 20
Juni 1879 återfinnes den defensiva vattenrättens
hufvudregel: »Vill man för jords odling eller
förbättring dike göra, och möter jord, som hörer annan
till, då må denne ej hindra vattnets aflopp». Till
följd af jordbrukets utveckling har denna urgamla
enkla regel icke i längden blifvit tillräcklig. Ur
förbudet för den nedanliggande att hindra vattnets
fria aflopp från den högre liggande marken har
utvecklat sig skyldighet för den förre att dika undan,
och denna skyldighet har i de nyare vattenlagarna,
bland dem ofvannämnda svenska lag, ordnats efter
den allmängiltiga regeln för grannelagsförhållandet,
att skyldigheten skall emellan intressenterna
fördelas efter den nytta en hvar kan hemta af det
gemensamma företaget. Skyldigheten att deltaga i
sådana gemensamma företag har åter blifvit bestämd
på olika sätt efter företagens större eller mindre
omfattning. I sådant afseende skiljer lagen af
d. 20 Juni 1879 emellan dikning och afledning. Vid
vanlig dikning har den jordegare, som vill dika,
vitsord, och grannen är skyldig att taga del i dikets
upptagande och underhåll i mån af den nytta, som genom
diket beredes hans jord; dock är denna tvångsrätt
grannar emellan sålunda begränsad, att ingen må
betungas med diknings-skyldighet utöfver hvad som
erfordras för torrläggning af hans egen jord till
fyra fots djup. Om man för vinnande af odlingsbar
mark eller för jordens odling eller förbättring
måste sänka eller uttappa sjö, upprensa, fördjupa,
utvidga eller räta elf, å eller annat vattendrag
eller afleda vatten från sådant vattendrag eller ur
kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt mark,
så hänföres företaget till »afledning». Då är den
ene jordegarens tvångsrätt emot den andre icke så
ovilkorlig som vid vanlig dikning. Vid vattenafledning
ur kärr, mosse eller annan vattendränkt mark har
visserligen en hvar intressent vitsord att påyrka
vattenafledningen, såsom vid dikning; men den
intressent, som ej vill deltaga i kostnaden, är
berättigad att efter företagets fullbordan afsäga
sig delaktighet i företaget, med påföljd att, sedan
jordförbättringens värde blifvit slutligen faststäldt,
af hans genom företaget förbättrade jord utbrytes och
tillskiftas de qvarstående delegarna lika stor del,
som jordförbättringens belopp utgör af jordens hela
värde i dess skick efter företagets fullbordan,
d. v. s. han får till de grannar, som bekostat
företaget, i jord afstå hela den vinst, som skulle
hafva fallit på hans lott. Är åter fråga om sänkning
eller uttappning af sjö, eger inbördes tvångsrätt
emellan jordegarna ej rum, med mindre än att de,
hvilka förenat sig om företaget, ega mera än hälften
af den jord, som skall vinnas eller förbättras. Skall
vattenafledning ske från vattendrag, måste tillstånd
sökas hos vederbörande förvaltningsmyndighet, som
har att bevaka kommunikationsintresset, och dessutom
måste man tillse, att ej enskild persons rätt öfver
vattnet, d. v. s. rätt till vattnets produktiva
begagnande, på något sätt förnärmas. Den enskilda
eganderätten står dock ej ovilkorligen i vägen för
sådana afledningsföretag, som afse jords odling
eller förbättring. Såväl vattenverk som fiskeverk,
bevattningsanstalter och dermed jämförliga byggnader
eller anläggningar för vattnets nyttjande få nämligen
under vissa vilkor utrifvas eller ändras, om de utgöra
hinder för jords torrläggning. Dessa vilkor äro, dels
att värdet af den jordförbättring, som vinnes genom
vattnets afledande, finnes uppgå till dubbelt emot
fulla värdet af vattenverket eller dess försämring,
dels att vattenverksegaren på förhand erhåller full
ersättning för sin förlust med 50 proc. förhöjning.
O. W. St. v. H-n.
Vattenafsöndring, växtfysiol., en företeelse,
som förekommer hos vissa växter, i synnerhet inom
nat. fam. Aroideae (se d. o.). Den synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
