Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenrätten, jur., är sammanfattningen af de rättsregler, som bestämma och begränsa jordegares rätt öfver det vatten, som finnes å eller vid hans egor - Vattenrörelse i fästningsgrafvar, ett sätt att förstärka en fästnings passiva motståndsförmåga - Wattenscheid, stad i preuss. regeringsomr. Arnsberg (Westfalen) - Vattensegel, sjöv., ett slags ledsegel, som i lugnt väder fordom fördes under mesanbommen - Vattenskilnad. Se Flod - Vattenskinnbaggar, de insekter af ordningen Hemiptera - Vattenskorpioner. Se Nepidæ - Vattenskott, trädgårdsk. - Vattenskrufven. Se Archimediska skrufven - Vattenskräck. Se Vattuskräck - Vattenslinga, namn på växtslägtet Myriophyllum. Se Halorageæ - Vattensnäckan. Se Archimediska skrufven - Vattensot. Se Vattusot - Vattenspatt. Se Spatt - Vattenspegel. Se Akter - Vattenspindlar. Se Hydrachna, Hydrachnides och Spindeldjur - Vattenstaren. Se Strömstare-slägtet - Vattenstråle. Se Utströmning - Vattenstånd, vattenhöjd, hydrograf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af d. 30 Dec. 1880, att en hvar eger tillgodogöra
sig det vatten, som finnes å han grund; men
denna grundsats är i tillämpningen underkastad
högst betydliga inskränkningar dels till följd af
den naturliga samfällighet, som eger rum emellan
strand- och jordegare vid samma vattendrag, dels
af regalitetsprincipen. Ehuru sistnämnda princip
i Sverige aldrig fått samma betydelse som på
kontinenten, och skilnaden emellan offentliga och
privata vattendrag (flumina publica, fl. privata)
är för svensk rätt främmande, så finnas dock spår
deraf i bestämmelserna om »kungsådra» (se d. o.),
som afse vattendragens öppenhållande för fiske och
flottning samt förekommande af öfversvämning. I
sammanhang med detta begrepp står den för hela
vattenrätten gemensamma grundsatsen, att det enskilda
intresset måste vika för det allmänna, dock utan att
den enskilda eganderätten derigenom upphäfves. Men
derjämte framträder regalitetsprincipen äfven i
form af expropriationsrätt för beredande af allmän
farled och flottled. De inskräkningar den enskilda
eganderätten till vattendragen (ej källorna)
sålunda enligt svensk rätt är underkastad finnas
närmare bestämda i de tre förordningarna af d. 30
Dec. 1880 »Om allmän farled», »Om allmän flottled»
och »Om jordegares rätt öfver vattnet å hans
grund». I sistnämnda förordning har grundsatsen
om det allmänna intressets företräde framför det
enskilda utsträckts derhän att det större enskilda
intresset fått företräde framför det mindre,
såvidt fråga är om uppdämning af vattendrag. § 6
af nämnda förordning innehåller nämligen, att, om
jord, som kan genom uppdämning sättas under vatten
eller deraf skadas, är af den beskaffenhet, att den
genom uppdämning derå skeende skada pröfvas vara
ringa emot den nytta, som af uppdämningen vinnes,
får uppdämningen ske mot ersättnig till fulla värdet
och hälften deröfver. Motsvarande bestämmelser om
ändring eller utrifnig af vattenverk, som genom
uppdämning hindra jords odling eller förbättring,
förekomma i ofvannämnda lag af d. 20 Juni 1879
(se Vattenafledning). En annan tvångsrätt, grundad
på prioritetsprincipen, stadgas i förordningen om
jordegares rätt till vattnet å hans grund i fråga
om två motliggande strandegares rätt att bygga dam
öfver vattendraget, då de ej komma öfverens om att
bygga gemensamt. Regeln är, att den, som först är
beredd att bygga, har rätt till damfäste å den andres
strand, dock med rätt för denne att framdeles lösa
sig in i dammen. Samma regel gäller äfven emellan
delegare i samfäldt vatten i fråga om anläggning för
vattnets produktiva begagnande, dock utan ovilkorlig
lösningsrätt.
Till den lukrativa vattenrätten höra ock de
i främmande lagar förekommande stadganden om
ängsvattning (bevattning); men i detta ämne har
någon lagstiftning ännu icke kommit till stånd
i Sverige. Rättsreglerna angående fiske hafva
visserligen mångfaldig beröring med vattenrätten,
men räknas dock ej till denna (se derom
Fiskerilagstiftning). O. W. St. v. H-n.
Vattenrörelse i fästningsgrafvar, ett sätt att
förstärka en fästnings passiva motståndsförmåga.
Om genom fästningen flyter ett vattendrag med
tillräckligt fall, kunna fästningsgrafvarna genom
dammar afskiljas från strömfåran och sålunda i regeln
hållas torra, men genom öppnandet af uppströms belägna
damluckor fyllas med vatten och åter tömmas genom att
de nedströms belägna öppnas. Att på detta sätt ömsevis
fylla och tömma grafvarna är ett af de kraftigaste
hindren mot utförandet af det anfallsarbete,
graföfvergången, som vid en formlig belägring närmast
föregår och möjliggör stormningen. Jfr Uppsumpning.
O. A. B.
Wattenscheid [-sjajt], stad i
preuss. regeringsomr. Arnsberg (Westfalen). 11,683
innev. (1885). Stenkolsgrufvor. Ångqvarn,
kalkbränneri, tegelbruk.
Vattensegel, sjöv., ett slags ledsegel, som i lugnt
väder fordom fördes under mesanbommen och stundom
äfven nedanför de »undre ledseglen». Seglet, försedt
med en liten rå, halades ut till änden af antingen
mesanbommen, en öfver aktern anbragt spira eller
waterbommen. Dess hals gick direkte öfver relingen
in på däck, men skotet genom ett block i skeppssidan
ned vid vattenytan. R. N.
Vattenskilnad. Se Flod.
Vattenskinnbaggar, de insekter af ordningen Hemiptera
(se d. o.), hvilka lefva i vatten. Jfr Nepidae.
Vattenskorpioner. Se Nepidae.
Vattenskott, trädgårdsk., benämnas de sidoskott,
hvilka utväxa ur adventivknoppar å stammen eller å
gröfre grenar af träd, i synnerhet odlade sådana. Å
lågt förädlade träd och buskar utväxa vattenskott
ofta från vildstammen, således nära marken. Sådana
skott böra ovilkorligen genast bortskäras, emedan
de förbruka växtsaft, som rätteligen skulle komma
den förädlade delen af trädet eller busken till
godo. Anledningen till namnet vattenskott torde
ligga deri att dessa skott äro sena att bilda ved
och sålunda länge äro mjuka och liksom vattenaktiga
i det inre. O. T. S.
Vattenskrufven. Se Archimediska skrufven.
Vattenskräck. Se Vattuskräck.
Vattenslinga, namn på växtslägtet Myriophyllum. Se
Halorageae.
Vattensnäckan. Se Archimediska skrufven.
Vattensot. Se Vattusot.
Vattenspatt. Se Spatt.
Vattenspegel. Se Akter.
Vattenspindlar. Se Hydrachna, Hydrachnides och
Spindeldjur.
Vattenstaren. Se Strömstare-slägtet.
Vattenstråle. Se Utströmning.
Vattenstånd, vattenhöjd, hydrograf., mätes
af höjdskilnaden mellan en vattenyta och ett
fast landmärke eller fixpunkt på stranden eller
kusten (jfr Afvägning och Vattenminskning). Är
fixpunkten inhuggen i jämnhöjd med vattenytan vid
medelvattenstånd, brukar den kallas vattenmärke
(se d. o.). I sin enklaste form består en
vattenståndsmätare eller pegel (se d. o.) af en
lodrät skala, fäst på en mur eller upphängd i en klyka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
