Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weber, tyska konstnärer. 1. Friedrich W. - Weber. 2. August W. - Weber. 3. Paul W. - Weber, Albrecht Friedrich - Weber, Karl Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Corinthiaca, efter Holbein (i Basel), Amor sacro
e profano, efter Tizian, Napoleon I med sin son,
efter Steuben, Hermann und Dorothea, efter Kaulbach,
och Kronprins Fredrik Vilhelm af Preussen och
hans gemål, efter Winterhalter. – 2. August W.,
målare, f. 1817, d. 1873, lefde i Darmstadt, sedan
han studerat landskapsmåleri i Düsseldorf under
Schirmer, hvars ideala riktning han följde. Han
målade nämligen landskap »med poetisk komposition»,
till karakteren företrädesvis tyska, men utan att
framställa porträttlikhet med någon viss plats. Derför
saknar man också detaljstudium i dem, under det de
berömmas för harmoniskt intryck. Han målade för öfrigt
allt slags natur, skog och slätt, berg och dal, men
mera såsom allmän stämning än efter verklighetens
former. Af hans arbeten märkas Landskap efter regn
(1848), Vinterlandskap i månsken (1850), Morgon,
middag, afton och natt vid Lago di Nemi (W. kände
äfven Italien), Aftonlandskap vid stormigt väder
(1862) och Månskenslandskap (1863). – 3. Paul W.,
målare, f. 1823 i Darmstadt, var först lärjunge af
dervarande landskapsmålaren Lucas samt studerade 1832
i Städelska institutet i Frankfurt a. M. och derefter
i München. År 1846 förhjelpte honom prins Luitpold af
Bajern till en resa i Orienten. Derefter uppehöll han
sig en tid i Antwerpen, reste till Amerika, der han
lefde i nära tio år, och återkom 1858 till Europa,
hvarpå han efter besök i Schweiz, Frankrike och
Storbritannien slutligen slog sig ned i München. Hans
arbeten efter 1858 berömmas i synnerhet för storartad
uppfattning, vacker stämning och skicklig teknik
(Scen i Catskillbergen, Morgonen, Storm på Chiemsee,
Kuperadt landskap, Hemvandrande hjordar m. fl.).
Weber, Albrecht Friedrich, tysk orientalist,
universitetslärare, f. 1825 i Breslau, der fadern,
F. B. Weber, var professor i nationalekonomi,
studerade 1842–45 förnämligast sanskrit och dess
literatur i Breslau, Bonn och Berlin under Stenzler,
Lassen, Gildemeister och Bopp, men gjorde också
vidsträckta studier i klassiska och semitiska
språk. Sedan han promoverats i Berlin (1846), reste
han till England och Frankrike, der han studerade
under Burnoufs ledning. 1856 blef han e. o. professor
och 1867 ord. professor i fornindiskt språk och
fornindisk literatur i Berlin, der han ännu lefver som
den samtida indologiens kanske främste målsman. Ingen
nu lefvande indolog har väl bidragit så som W. till
kännedomen om indisk literatur. Han är den förnämste
skaparen af den indiska literaturhistorien, särskildt
på det äldre (vediska) området, och ingen har väl på
indologiens område utvecklat en sådan produktivitet
som han. Men hans undersökningar hafva rört ej blott
sanskrit och dess literatur. På prakrit-literaturens
område är han snart sagdt (om man bortser från
Lassens redan 1837 utkomna »Institutiones linguae
pracriticae») banbrytare genom sina studier af
jainaskriften »Bhagavati» och genom sin kritiska
upplaga och öfversättning af Halas »Saptaçatakam». Om
också ej specielt som
föreläsare har han dock som främjare af indiska studier
och genom sina väckelser i öfrigt mer än någon varit
lärare åt de fleste nu lefvande indologer. Bland W:s
förnämsta arbeten må nämnas följande. 1849–59 utgaf
han i 3 bd »White Yajurveda», hvari det hufvudsakliga
af hans doktors- och habilitationsafhandl.,
Vajasaneyi-sanihitae specimen, ingår. Hans »Indische
studien» (bd 1–8, 1849–63; bd 9–17 1865–85) är en för
de indiska studierna högst vigtig tidskrift, som mest
innehåller W:s egna arbeten, bl. a. Zur frage über das
zeitalter Paninis (bd 5), Über die metrik der inder
(bd 8), Collectanea über die kastenverhältnisse
in den Brahmana und Sutra (bd 10), Zur kenntniss
des vedischen opferrituals (bd 10, 13), Über den
padapatha der Taittiriya-Samhita (bd 13), Über die
heiligen schriften der Jaina (bd 16, 17) Taittiriya
Samhita (bd 11, 12) och öfversättningar af »Atharva
veda» (bd 4, 13, 17). Vidare märkas Akademische
vorlesungen über indische litteraturgeschichte
(1852; 2:dra uppl. 1876, med tillägg 1878),
Indische skizzen (1857) och öfversättning af dramat
»Malavika und Agnimitra» (1856). – I »Abhandlungen
für die kunde des Morgenlandes herausg. von der
Deutschen morgenländischen gesellschaft» träffas
Über das Çatrumjaya Mahatmya (1858) och Über das
Saptaçatakam des Hala (1870, 1881), i »Abhandlungen
der k. preuss. Akademie d. wissenschaften zu
Berlin» Zwei vedische texte über omina und portenta
(1858), Die Vajrasuci des Açvaghosha (1859), Die
vedischen nachrichten von den Nakshatra (1860, 1861),
Über den Vedakalender namens Jyotisham (1862), Die
Rama-Tapaniya-Upanishad (1864), Über ein fragment der
Bhagavati (1865, 1866), Über Krishna’s geburtsfest
(1867), Über das Ramayana (1870), Über ein zum weissen
Yajurveda gehöriges phonetisches compendium das
Pratijña-Sutra (1871), Pañcadandachattraprabandha
(1877), Über den Parasiprakaça des Krishnadasa
(1887), Über den zweiten, grammatischen,
Parasiprakaça des Krishnadasa (1888) m. fl. samt i
»Handschriftenverzeichnisse der k. Bibl. zu Berlin»
Verzeichniss der sanskrithandschriften (I, 1853) och
Verzeichniss der sanskrit- und prakrithandschriften
(II, 1, 1886; 2, 1888; 3, 1892). Dessutom har
han skrifvit större och smärre uppsatser i flere
andra vetenskapliga tidskrifter (särskildt i
preuss. Vet. akad:s. »Monatsber.» och »Sitzungsber.»,
exempelvis Über die Magavyakti des Krishnadasa, 1879;
Über zweif parteischriften zu gunsten der Maga,
1880; Über den Kupaksha Kauçikaditya des Dharmasagara,
1882; Über das Uttamacaritrakathanakam, die geschichte
vom prinzen Trefflichst, 1884; Die griechen in
Indien, 1890; Episches im vedischen ritual, 1891)
samt en mängd vigtiga och innehållsrika recensioner,
delvis samlade i hans Indische streifen (I, II,
1868-69, III, 1879). K. F. J.
Weber, Karl Otto,
tysk kirurg och patol. anatom, f. 1827, blef 1857
e. o. och 1862 ord. professor i patol. anatomi i
Bonn, men fortfor att samtidigt sysselsätta sig med
kirurgien och kallades 1865 till professor i detta
ämne i Heidelberg. Död 1867. W. var en framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
