Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wecksell, Josef Julius - Vectigalia (sing. vectigal), Lat., har måhända ursprungligen betecknat, naturaprestationer (tionde till staten) - Vector. Se Vektor - Ved. Se Trä - Veda (af omtvistad betydelse, enl. de fleste forskare »vetande», »vetenskap»), sammanfattningen af hela den literatur, som inderna anse vara af gudomligt ursprung - Vedbæk, danskt fiskeläge vid Oresund - Vedbo. 1. Härad i Elfsborgs län - Vedbo. 2. Norra Vedbo (se d. o.) - Vedbo. 3. Södra Vedbo (se d. o.) - Vedborrare (träd-ödare, träfjäril), Cossus cossus L. (C. ligniperda Fabr.), zool., är en tämligen stor nattfjäril
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan såsom gymnasist. I början af år 1862 blef
tragedien Daniel Hjort (tryckt 1863, med förord
af Fr. Cygnaeus; öfvers. på tsjechiska 1869 och på
finska 1877) färdig och uppfördes för första gången på
svenska teatern i Helsingfors d. 26 Nov. s. å. (1864
uppfördes stycket f. f. g. på K. teatern i
Stockholm). Skalden var närvarande, men utan att mera
kunna fatta hvarken det bifall, som stycket väckte,
eller den hyllning, som kom honom till del. Han var
då redan hemfallen åt en obotlig sinnessjukdom,
af hvilken han sedan dess alltjämt lidit. W:s
Samlade dikter utkommo 1868 (3:dje uppl. 1891). –
Bland Finlands skalder intager W. en af de främsta
platserna både som dramaturg och lyriker. Hans
lyriska dikter äro jämförelsevis få till antalet,
men de vittna om en äkta skaldebegåfning, medan det
historiska sorgspelet »Daniel Hjort» med rätta räknas
bland de yppersta i sin genre. Stycket framställer
Åbo slotts belägring och intagande af hertig Karl
år 1597 och pointerar särskildt förräderiet bland
besättningen, hvilket skalden på ett mästerligt sätt
psykologiskt förklarar och motiverar i »Daniel Hjorts»
person. Det hela genomgås af en demokratisk anda
och en varm fosterlandskärlek, hvilka egenskaper i
förening med en förträfflig karaktersteckning och ett
högstämdt språk tillförsäkra stycket ett bestående
värde. Jfr A. Lönnbeck: »Josef Julius Wecksell
och hans skaldskap» (i »Album utg. af Nyländingar»,
VIII, 1881). A. H.
Vectigalia (sing. vectigal), Lat., har måhända
ursprungligen betecknat, naturaprestationer (tionde
till staten), men förekommer mest i betydelsen af
statsinkomster beroende på skyldighet att utgöra
skatt. Dock är vectigal skildt från tributum, som
också betyder skatt, så att då det senare egentligen
brukas om förmögenhetsskatt, menas med det förra
mest grundskatt eller jordränta. Denna utgick dels af
statens domäner (ager publicus), dels och väsentligast
af jorden i provinserna, vare sig nu dessa betalade
ett fast årligt belopp eller en viss andel i
jordens afkastning, tillika med tullafgifter. Cicero
sammanfattar provinsernas vectigal såsom utgående
i tionde, mulbetesafgift (scriptura) samt tull-
och hamnumgälder (portorium). Staten uppbar
icke omedelbart dessa afgifter, utan de plägade
förpaktas till publicani, hvilka hade att aflemna
beloppet, mest i penningar, men i vissa fall också
i spanmål. Afgifternas storlek synes hafva i någon
mån vexlat och utomordentliga pålagor förekommit,
t. ex. den af Lucullus i Asien utskrifna skatt af
en fjerdedel af grödan. Af äger publicus skulle
enligt Appianus’ uppgift skatt utgå med 1/10 af
sädesgrödan och 1/5 af oliv- ocn vinplanteringarnas
afkastning. Att emellertid inkomsten af
statsdomänerna uti Italien var något osäker,
berodde på innehafvarnas af ager publicus benägenhet
att betrakta denna såsom enskild egendom, hvilket
föranledde ständiga tvister och särskildt spelade en
vigtig rol i de gracchiska stridigheterna. Stundom
brukas vectigalia äfven om andra statsinkomster;
ordet användes ock om enskildes inkomster.
R. Tdh.
Vector. Se Vektor.
Ved. Se Trä.
Veda (af omtvistad betydelse, enl. de fleste
forskare »vetande», »vetenskap»), sammanfattningen
af hela den literatur, som inderna anse vara af
gudomligt ursprung, och som utgör källan för och
sammanfattningen af den brahmanska religionens
föreställningar och kultformer. Se vidare Indiens
språk och literatur.
Vedbæk, danskt fiskeläge vid Öresund, 17 km. n. om
Köpenhamn, med flere vackra sommarställen. Vid
V. landsteg engelska hären d. 16 Aug. 1807 för att
angripa Köpenhamn. E. Ebg.
Vedbo. 1. Härad i Elfsborgs län, ingår i Tössbo
och Vedbo domsaga samt Vedbo fögderi och omfattar
socknarna Rölanda, Gesäter, Dals-Ed, Töftedal,
Nössemark, Håbol, Vårvik, Torrskog, Laxarby, Steneby,
Ärtemark, Ödsköld, Backe, Tisselskog. Areal 1,882
qvkm. 24,456 innev. (1891). – 2. Norra Vedbo (se
d. o.), – 3. Södra Vedbo (se d. o.).
Vedborrare (träd-ödare, träfjäril), Cossus
cossus L. (C. ligniperda Fabr.), zool., är en
tämligen stor nattfjäril, som utgör typen för en
egen grupp, Cossidae, hvars plats i systemet är
något omtvistad, men som vanligen ställes bland
spinnarna (Bombyces). Pannspröten äro kamlika,
med korta, likformiga, enkla tänder, hvilka hos
hannen saknas å yttre hälften och hos honan sitta
i 2 rader (eller ock alldeles saknas). Tungan är
ytterst kort. Färgen är matt brungrå å den tjocka,
klumpiga, täthåriga kroppen. På mellanryggen baktill
finnes ett svart tvärband, framåt begränsadt af
en gråhvit linie. Vingarna äro ganska breda och
hårda, och längden mellan de utspända vingspetsarna
är omkr. 9 cm. Framvingarna äro blekgråa, med en
brunaktig anstrykning, samt tecknade med svartbruna,
skenbarligen oregelbundet förlöpande tvärstreck och
band. Halskragen är ljusgrå, med smutsigt gulaktig
kant; å ryggen (skutellen) finnas 2 svarta fläckar,
och bakkroppens ringar äro i bakkanten af blekare,
gulgrå färg. Larven har såsom ung rosenröd färg
å ryggen, men blir såsom äldre ofvan obehagligt
köttröd eller brunröd, med en stor, svart, 4-sidig
tvärfläck å hvarje kroppsring. Sidorna och buken äro
gulaktiga. Hufvudet är svartbrunt, med gul mun. Den
fullvuxna larven blir omkr. 9 cm. lång, stundom något
deröfver, med plattadt kullrig kropp, som är slät och
glatt, med endast några få, korta, svarta hår. Lukten
af larven är frän och obehaglig. Man ser denna larv
icke sällan krypa omkring å trädgårdsgångar eller å
marken för att söka sig nytt träd till uppehållsort
eller ett passande ställe i jorden till forpuppning,
hvilken dock i de flesta fall torde försiggå inuti
de anfrätta murknade stammar, der larven haft sitt
uppehälle. Larven lefver hälst i veden af sälg, men
angriper en mängd andra träd, såväl barr- som löfträd
samt äfven fruktträd. Den lefver i regeln endast i de
nedersta delarna af trädstammar och afsöndrar genom
munnen en frätande vätska, som uppmjukar den hårda
veden och underlättar dess söndergnagande. Larverna
behöfva 3 år för att fullständigt genomgå sina
förvandlingsstadier. O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
