Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederlag, presternas. Se Presternas vederlag - Vederlagsbrist. Se Byte 2 - Vederlagshemman. Se Byte 2 - Vederlagsrätten. Se Thingmannalið - Vederlaks (F. Virolahti), kustsocken i Viborgs län, Finland - Vederslöf, socken i Kronobergs län - Vedett, i franska och tyska arméerna namn på en dubbelpost vid kavalleriet - Vedfamn. Se Famn och Vedmått - Wedgwood, Josiah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vederlag, prästernas. Se Presternas vederlag.
Vederlagsbrist. Se Byte 2.
Vederlagshemman. Se Byte 2.
Vederlagsrätten. Se Thingmannalið.
Vederlaks (F. Virolahti), kustsocken i Viborgs
län, Finland, Kymmene domsaga och härad, utgör ett
imperielt pastorat af 2:dra kl., Fredrikshamns
kontrakt, Borgå stift. Areal (jämte närbelägna
Miehikkälä socken) 891 qvkm. Befolkningen,
finsktalande, 7,605 pers. (1890; jämte Miehikkälä
10,675 pers.). A. G. F.
Vederslöf, socken i Kronobergs län, Kinnevalds
härad. Areal 5,434 har. 1,396 innev. (1891). V. bildar
med Dänningelanda ett regalt pastorat, Vexiö stift,
Kinnevalds kontrakt.
Vedett (Fr. och T. vedette, af Ital. vedetta,
utkik, utpost), i franska och tyska arméerna namn
på en dubbelpost vid kavalleriet. Vedetten postar
till häst, och den kan i Tyskland utgöras äfven
af 3 man, af hvilka två posta till fots och den
tredje håller hästarna. Förr nyttjades benämningen
jämväl i Sverige. Jfr Bevakning, Fältvakt, Post.
C. O. N.
Vedfamn. Se Famn och Vedmatt.
Wedgwood [oå’dsj-oudd], Josiah, en af de banbrytande
krafterna inom den keramiska konstindustrien, föddes
1730 i Burslem, i det för sina krukmakerier bekanta
grefskapet Stafford, England, och inom en familj,
der krukmakeriet öfvats i flere generationer. Hans
formsinne var tidigt utbildadt. Efter att hafva
varit delegare i ett par affärer, der man dock ej
visade någon sympati för hans förbättringsidéer,
stod han redan 1759 i spetsen för en egen fabrik i
fädernestaden. Denna drefs i början efter en blygsam
måttstock, och W. var sin egen tecknare, modellör
och kemist, men hans sträfvan gick oaflåtligt ut på
att förbättra former och dekoration samt att gifva
godset större lätthet och fasthet och åt glasyren
en lifligare glans. Såsom ett resultat af dessa
försök framstod nu det berömda gräddfärgade godset
(creamcoloured ware) i färgskiftningar från elfenben
till blekt svafvel, dekoreradt med målning eller
tryck i ofta gröna eller bruna färgtoner, typen för
den s. k. fina fajansen eller flintporslinet. Efter
en beställning, som 1765 utfördes fö dåv. drottning
Charlotta, Georg III:s gemål, och som väckte
mycket uppseende, erhöll det nya fabrikatet senare
benämningen drottninggods (queen’s ware). Denna servis
var hållen i grönt och guld på gräddfärgad botten,
och med sin dekoration af stiliserade blad, tång,
musslor o. dyl. undanträngde det nya fabrikatet
efter hand den äldre, emaljerade fajansen efter
franska eller holländska mönster, hvilka väsentligen
grundade sig på orientaliska förebilder. Särskildt
blef detta fallet vid de svenska fabrikerna, der ett
gods, som liknade W:s, tillverkades från början af
1770-talet, ehuru med sinande konstnärlig förmåga. –
Jämte den fina fajansen tillverkade W. vid denna tid
efterbildningar af japanskt stengods och studerade
antika förebilder. År 1766 började han att i närheten
af Stoke-upon-Trent, en annan stad i Staffordshire,
anlägga den fabrik, som sedermera under namnet
»Etruria» vunnit så stor berömmelse. Den trädde i verksamhet
1769, sedan W. året förut gått i kompani med
Thomas Bentley, en förmögen och fint bildad köpman
från Liverpool, hvilken ända till sin död, 1780,
både som smakråd och duglig affärsman gagnade
den gemensamma saken. Fabrikens namn angifver, i
hvilken anda dess verksamhet leddes. Kärleken till
antikens skönhet hade nyligen väckts till lif. Den
nyklassiska smaken började alltmer utbreda sig
och tränga tillbaka den tidigare rococostilen, och
W. slöt sig med hänförelse till denna riktning. Det
var den klassiska forntidens formskönhet, dess
sinnrika, lugna och fina dekorationssätt, som han
ville återupplifva, och det var från dess konst och
konstslöjd, de grekiska, eller, som de då kallades, de
»etruriska» vaserna, dess kaméer, intaglier och öfriga
småskulptur, studerad i original eller efterbildning,
som han hemtade uppslagen till formgifning och
prydnader. Som material pröfvades och användes nya
lerblandningar, stående nära det i England af ålder
brukliga stengodset och bildande en mellanart mellan
detta och det äkta porslinet. Form och dekoration
erhöllo en hufvudsakligen plastisk karakter; den
senare utgöres af reliefer och friskulptur, medan
deremot det koloristiska elementet, den äldre,
brokiga färgrikedomen, fick träda tillbaka. Bland
de olika slagen af tillverkningar märka vi således
det helsvarta, i massan färgade basalt-godset, äfven
kalladt egyptian ware, hvilket oaktadt sin dystra
färg på ett förunderligt sätt tilltalade tidens
smak och blef föremål för talrika efterbildningar
och förfalskningar både inom och utom England,
det röda godset, en efterbildning af det japanska
s. k. búcaro-godset, vidare terracotta, afsedd
att efterhärma agat, jaspis, marmor, porfyr och
andra stenarter, samt slutligen, efter 1775,
jasper-godset, det mest fulländade af dem alla,
en fin, halfgenomskinande, ytterst plastisk och
för färgning mottaglig massa. De i detta material
utförda föremålen, hvilka man företrädesvis kallar
»Wedgwood-fabrikat»: kaméer, medaljonger, vaser,
lampor, rökelsekärl, serviser, lyxföremål af alla
slag, äro vanligen ornerade med fint skurna och
modellerade hvita reliefer mot en merendels blå,
men stundom äfven grågrön, rosafärgad, violett,
grå eller gul botten. För deras utsirande togs en
hel skara mer eller mindre framstående konstnärer i
anspråk, bland dem den berömde John Flaxman. Utmärkta
genom formernas ädelhet och omvexling, orneringens
måttfulla elegans och arbetets precision,
tilldrogo de sig tidigt den fina verldens
uppmärksamhet och mottogos med lifligt bifall
öfverallt i Europa. Ur rent konstnärlig synpunkt
äro de fullt jämförliga med, om icke öfverlägsna,
de gamla Sèvres- och Meissen-tillverkningarna. Jämte
dessa lyxföremål tillverkades också fortfarande
enklare förbrukningsvaror i simplare gräddfärgadt
gods. Firmans namn ändrades efter Bentleys död
till »Wedgwood & Sons», samt »Wedgwood, Sons &
Byerley». Fabriken fortgår ännu. De äldsta gamla
fabrikaten äro ej alltid signerade. Då de äro det,
hafva de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
