Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vega, Georg von - Vegaarsvand, ett 20 km. långt, men smalt fjällvatten i Nedenæs amt, Norge - Vega Carpio. Se Lope de Vega Carpio - Vega-expeditionen (»Vega-färden»). Se Polarexpeditioner, sp. 1454 o. f. Till den derst. nämnda literaturen må läggas Anton Stuxbergs senare utkomna »Minnen från Vegas färd» etc. (1890) - Vegafonden, Vegamedaljen och Vegastipendiet. Se Svenska sällskapet för antropologi och geografi - Vegard af Veradal, norsk hirdman och höfding i 13:de årh. - Vegeholm, gods i Ströfvelstorps socken, Kristianstads län - Wegele, Franz Xaver - 1. Wegelius, Johan, d. ä. - 2. Wegelius, Johan, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera in vid artilleriet och avancerade der från
underlöjtnant (1784) till öfverstelöjtnant (1800). Då
han var kapten, undervisade han i egenskap af
professor i matematik vid bombardierkåren (en
artilleriskola). Han deltog med utmärkelse i
krigen emot turkar och fransmän samt upphöjdes
1800 i friherrligt stånd. Den 26 Sept. 1802 fanns
hans lik i Donau; först 30 år efteråt kom det i
dagen, att han mördats (af en mjölnare). V. är
bekant såsom författare till Vorlesungen über
die mathematik (4 bd, 1786–1802; många uppl.),
en mycket begagnad lärobok, men i synnerhet genom
Logarithmisch-trigonometrisches handbuch (1793;
73:dje uppl. 1890), Thesaurus logarithmorum completus
(1794) och Logarithmisch-trigonometrische tafeln
(2 bd 1797; 4:de uppl. 1849). Af dessa arbeten har
»Logarithm.-trigonometr. handbuch» i bearbetning af
C. Bremiker erhållit en vidsträckt utbredning och
nyttjas allmänt äfven i Sverige. I denna handbok
angifvas med 7 decimaler logaritmerna för alla hela
tal från 1 till 100,000 äfvensom logaritmerna för
sinus och tangent för vinklar upp till 5° från
sekund till sekund samt logaritmerna för sinus,
cosinus, tangent och cotangent till vinklar i första
qvadranten för hvar tionde sekund.
Vegaarsvand [-gårsvann], ett 20 km. långt, men smalt
fjällvatten i Nedenæs amt, Norge, ligger på den
s. k. Vegaarshei 1,500 m. öfver hafvet och har genom
Vegaarselven, som går förbi det bekanta Næs
jernverk, sitt utlopp i Sandnæsfjorden, ofvanför Risör.
E. H.
Vega Carpio. Se Lope de Vega Carpio.
Vega-expeditionen (»Vega-färden»). Se
Polarexpeditioner, sp. 1454 o. f. Till den
derst. nämnda literaturen må läggas Anton Stuxbergs
senare utkomna »Minnen från Vegas färd» etc. (1890).
Vegafonden, Vegamedaljen och Vegastipendiet. Se
Svenska sällskapet för antropologi och geografi.
Vegard af Veradal, norsk hirdman och höfding i 13:de
årh., stod i konung Håkan Håkanssons hird och bidrog
mycket till hans val på Öreting efter konung Inge
Bårdssons död, 1217. Af hertig Skule blef V. sårad
under ett upplopp i Oslo 1218, och honom tillerkändes
derför en skadeersättning i penningar, hvilken
han dock efterskänkte. Han utnämndes derefter till
sysselman på Hålogaland, men bragtes redan 1221 om
lifvet på Harstad af sysselmannen Anders Skjaldarbands
folk. V. omtalas i sagorna såsom »konungens måg»,
utan att dock slägtskapen är känd. E. H.
Vegeholm, gods i Ströfvelstorps socken. Kristianstads
län, beläget nära vid Vegeåns utlopp i
Skelderviken. Gården är omgifven af trädgårds- och
parkanläggningar. 8 458/2048 mtl. Taxeringsvärde
440,800 kr. V. bebyggdes 1530 af danske riksmarsken
Tyge Krabbe och tillhörde sedermera slägterna
Krabbe, Stenbock och Cedercrantz (1690–1814) samt
egdes derefter af presidenten frih. C. Ehrenborg
och öfverjägmästaren J. Sjöcrona. Sedan 1871 eges
det af kammarherren R. Gravenhorst-Lövenstierne.
B. S.
Wegele, Franz Xaver, tysk historiker, f. 1823 i
Landsberg (Bajern), professor i
historia vid Würzburgs universitet sedan 1857, har
författat bl. a. arbetena Karl August von Weimar
(1850), Dante Alighieri’s leben und werke (1852; 3:dje
uppl. 1879), Thüringische geschichtsquellen (2 bd,
1854–55), Geschichte der universität Würzburg (2 bd,
1882) och Geschichte der deutschen historiographie
seit dem auftreten des humanismus (1885). Af
München-akademieris historiska kommission är
W. betrodd med uppdraget att redigera »Allgemeine
deutsche biographie» (sedan 1875, i förening
med E. von Liliencron) och »Forschungen deutscher
geschichte».
1. Wegelius, Johan, d. ä., prest, bondson
från Seinäjoki kapell i Österbotten. Om hans
tidigare lefnadsöden är endast kändt, att
han 1685 utnämndes till collega superior vid
trivialskolan i Uleåborg och 1689 till kyrkoherde
i Pudasjärvi. Han angafs af kapellanen i
församlingen, Johan Keckman, som blifvit
förbigången vid kyrkoherdeämbetets besättande, för
konsistorium för att hafva bevekt sina åhörare att
hylla Ulstadius’ svärmiska läror m. m. Vid en af
Johan Gezelius förrättad biskopsvisitation i början
af 1691 tillades nya klagopunkter, och ehuru W.
inför ett extra konsistorium i Uleåborg sade
sig godkänna kyrkans i de symboliska böckerna
uttalade lära, med hvilken de förklaringar han
hemtat ur Arnds, Speners och Franckes skrifter
icke stodo i strid, dömdes han, under åberopande
af särskilda omständigheter, bl. a. att han
korresponderat med Ulstadius, Schaefer och Ulhegius,
till suspension från tjensten, hvarå konungens
stadfästelse utverkades. Genom besvär i revisionsväg
hos konungen utverkade W. dock ett utslag af d. 8
Sept. 1692, enligt hvilket han skulle få återinträda
i prestämbetet, så snart han blifvit vederbörligen
examinerad och inlemnat en skriftlig försäkran om
sin renhet och ståndaktighet i den evangeliska
läran. Biskop Gezelius erhöll en skriftlig
tillrättavisning för vid målets behandling begångna
rättegångsfel. W. utnämndes 1693 till kaplan
i Pemar, 1697 till kyrkoherde i Tyrvis samt
1707 till kontraktsprost. Under Stora ofreden
flydde han 1713 till Lappland, hvarifrån
han 1722 återvände till sitt pastorat, der
han dog 1725. Pietisterna i Finland hafva
ansett honom såsom en af sin riktnings
grundläggare. Aktstycken rörande hans process
äro publicerade af J. Tengström i »Handlingar till
upplysning af Finlands kyrkohistoria». M. G. S.
2. Wegelius, Johan, d. y., prest och andlig
skriftställare, den föregåendes son, född i
Stockholm d. 14 Juni 1693, student i Åbo 1709,
flydde under Stora ofreden med sina föräldrar till
Sverige, besökte Upsala akademi och prestvigdes 1720.
Han blef kaplan i Enontekis s. å., nådårspredikant
i Tyrvis efter faderns död 1725, pedagog i Torneå
med benämningen rektor s. å., kyrkoherde i
Uleåborg 1757 och slutligen prost. Död d.
13 Maj 1764. Han brann liksom fadern af ifver
att främja en varmare kristendom. För vinnande
af saligheten fordrades, enligt hans mening,
bättring, som bestode icke blott i undvikande
af synden, utan ock framförallt i en sådan
förändring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
