Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vegetation (se Vegetera), växtlif; växtlighet; sammanfattningen af en viss trakts växtverld (jfr Flora) - Vegetativ (se Vegetera), som tillhör eller sammanhänger med växternas lif - Vegetera (Fr. végéter, af Lat. vegetare, upplifva, stärka, i senlatinet: växa, utveckla sig), lefva som en växt, lefva ett overksamt lif med ensidigt tillgodoseende af de kroppsliga behofven - Vegetius (Flavius V. Renatus), romersk författare - Weglerski, Tomasz Kajetan - Veglia, Kroat Kérk, österrikisk ö i Quarnerobukten - Wegmann, Bertha - Wegner, Henrik - Wegscheider, Julius August Ludwig - Vegtamskviða l. Balders drömmar (Fornn. Balders draumar) - Vehikel (af Lat. vehiculum, fordon), befordringsmedel, bärare, hjelpmedel - Wehl (egentl. von Wehl zu Wehlen), Feodor - Wehlau, stad i preussiska regeringsomr. Königsberg (Ostpreussen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växtart utvecklar blad, blomma och frukt; den tid,
under hvilken ett visst områdes fanerogama växtverld
spirar upp, grönskar, blommar och sätter frö. –
Vegetationspunkt, bot., växepunkt, der en liflig
celldelning eger rum, hvarigenom ett organ tillväxer
i längd, bredd eller tjocklek.
Vegetativ (se Vegetera), som tillhör eller
sammanhänger med växternas lif; som har afseende på
vegetationen. – Vegetativa funktioner, de för både
växter och djur utmärkande lifsförrättningar, genom
hvilka näringen och tillväxten ombesörjas.
Vegetera (Fr. végéter, af Lat. vegetare, upplifva,
stärka, i senlatinet: växa, utveckla sig), lefva
som en växt, lefva ett overksamt lif med ensidigt
tillgodoseende af de kroppsliga behofven.
Vegetius (Flavius V. Renatus), romersk
författare i senare hälften af 4:de eller möjligen
i det 5:te årh., skref en lärobok i krigskonsten
(Epitome institutorum rei militaris), som visserligen
icke har något stilistiskt värde, men dock är af
betydelse såsom ett med flit och samvetsgranhet,
ehuru ofta omdömeslöst, gjordt sammandrag från
källor, som nu ej mera finnas. Arbetet blef också
flitigt användt och afskrifvet. Det är indeladt
i 4 böcker: 1) om rekryternas utskrifning och
öfning, 2) om härordningen och krigstukten, 3)
om taktik och strategi, 4) om belägringskonsten
och sjökrigskonsten. V. – eller kanske en annan,
med honom ungefär samtidig författare med samma
namn – skref efter grekiska källor äfven en handbok
i djurläkekonsten (Artis mulomedicinae libri IV).
R. Tdh.
Weglerski [vengje’rski], Tomasz Kajetan,
polsk satiriker, f. 1755, uppfostrades vid ett
jesuitkollegium och vardt kammarherre hos konung
Stanislaus August, men måste för sina hänsynslösa
satirer lemna landet och förde derefter ett muntert
lif i utlandet. Död 1787, i Marseille. W. kommer
nästan upp mot Voltaire i qvickhet och öfvergår honom
i cynism. En upplaga af hans arbeten, för såvidt som
de kunna återgifvas i tryck, utgafs 1803.
Veglia [ve’lja], Kroat. Kérk, österrikisk
ö i Quarnerobukten, en af de största
dervarande, skild från Kroatien genom
Morlacca-kanalen, från ön Cherso genom
Quarnerolo-sundet. 420 qvkm. 18,089 innev. (1880),
mest serbo-kroater. Marmorbrott. Hufvudstaden V.,
på vestra kusten, omkr. 1,600 innev., är säte för en
biskop och har en genom sin byggnadsstil intressant
katedral.
Wegmann, Bertha, dansk målarinna, född d. 16 Dec. 1848
i Chur, Schweiz, kom såsom barn med sina föräldrar
till Danmark och utbildade sig till målarinna
hos F. F. Helsted och F. C. Lund samt efter 1867
i München, der hon vistades flere år. Sedan 1882
har hon lefvat i Köpenhamn och utställt en följd
af utmärkta porträtt, af hvilka ett belönades med
Thorvaldsenska utställningsmedaljen 1883. Hon fick
1892 förtjenstmedalj i guld. Ph. W.
Wegner, Henrik, dansk skådespelare, född 1701, blef
student 1720 och inträdde 1722 vid den trupp, som
invigde den danska skådebanan. W. var en af dess
bästa konstnärer. I
synnerhet utmärkte han sig i den listige betjentens
roller, hvarför också Holberg uppkallade sina
Henrikar efter honom. 1728 återvände han till sitt
hem i Aarhus samt blef der 1730 vice borgmästare
och, efter sin fader, 1731 postmästare. Han
befordrades 1733 till arkivarie i krigskollegiet
och dog d. 1 Mars 1743 såsom krigssekreterare.
E. Ebg.
Wegscheider, Julius August Ludwig, tysk protestantisk
teolog, en af rationalismens förnämsta representanter,
föddes 1771 i Kübbelingen, Braunschweig. Efter
att hafva innehaft åtskilliga mindre beställningar
blef han teol. professor i Rinteln 1806 och i
Halle 1810. Han dog derst. 1849. Vid universitetet
i Halle utöfvade W. en omfattande verksamhet
och hade under en följd af år ett mycket stort
tillopp af åhörare på sina föreläsningar öfver den
systematiska teologien. Hans förnämsta arbete på detta
område är Institutiones theologiae christianae
dogmaticae (1815, många uppl.; öfvers. på tyska
1831), ett arbete, som blifvit högt uppburet af den
rationalistiska skolan och inom densamma tillvunnit
sig ett nära nog normativt anseende. Det har dock på
samma gång varit föremål för kritik äfven af sådana,
som i mycket kunna sägas vara W:s meningsfränder,
J. H. B.
Vegtamskviða l. Balders drömmar (Fornn.
Balders draumar) kallas en af sångerna i den äldre
eddan. Sången benämnes Vegtamskviða derför att
Oden under namnet Vegtamr (d. v. s. vandraren,
den »vägvane») uppträder i densamma.
Th. W.
Vehikel (af Lat. vehiculum, fordon),
befordringsmedel, bärare (i figurl. mening),
hjelpmedel. I medicinsk och farmacevtisk mening är
vehikel den vätska (vatten, infusion, dekokt l. dyl.),
olja eller annat ämne, som tjenar till att i sig
upptaga ett läkemedel, hvilket behöfver lösas eller
utspädas för att derigenom lättare fördragas. Sålunda
gifvas ofta syror (svafvelsyra, klorvätesyra,
fosforsyra etc.) i, som det heter, »något slemmigt
vehikel» (t. ex. hafversoppa, tunt växtslem eller
gummislem l. dyl.) och detta i tillräcklig mängd för
att utspäda syran så mycket, att hon icke kan verka
frätande på de slemhinnor, med hvilka hon kommer
i beröring. Vehiklet sjelf är vanligtvis utan all
medicinsk verkan. O. T. S.
Wehl (egentl. von Wehl zu Wehlen), Feodor,
tysk teaterförfattare, f. i Schlesien 1821, var
1869–84 direktör vid hofteatern i Stuttgart. Död
1891. W. utmärkte sig i författandet af smärre
lustspel med lätt fransk konversationston,
bl. a. Ein bräutigam, der seine braut verheirathet
(»Giftomannen», 1852) och Man soll den teufel nicht
an der wand malen (»Väck ej björnen!», 1852). Han
utgaf sina lustspel och dramer samlade i 6 bd
1864–69. För öfrigt ådagalade han talang i ett
större antal spännande noveller, förutom lyriska
dikter, essays, det literaturhistoriska arbetet
Hamburgs litteraturleben im 18. jahrhundert (1856),
dagboksanteckningarna Zeit und menschen (2 bd, 1890)
m. m.
Wehlau, stad i preussiska regeringsomr. Königsberg
(Ostpreussen), vid Alles förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
