- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
467-468

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wehlau, stad i preussiska regeringsomr. Königsberg (Ostpreussen) - Vehmgerichte. Se Fehmdomstolar - Vehmo (F. Vehmaa). 1. Kustsocken i Åbo och Björneborgs län, Finland - Vehmo. 2. Härad i ofvannämnda län - Vehmo. 3. Domsaga, lydande under Åbo hofrätt - Wehrli, Johann Jakob - Vehse, Karl Edouard - Vei (Vai) är en liten negerstam på Afrikas vestkust kring floderna Pissus och Gallinas' neder lopp - Weibertreu. Se Weinsberg - Weibull, Martin Johan Julius - Weichsel, P. Wisla, Lat. Vistula, största floden i Östersjöns vattenområde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pregel och vid jernvägen
Berlin–Königsberg–Eydtkuhnen. 5,272 innev. (1885). Det d. 17
Jan. (n. st.) 1656 i Königsberg (se d. o.) afslutade
fördraget mellan Karl X Gustaf af Sverige och
kurfursten Fredrik Vilhelm af Brandenburg uppkallas
stundom efter W., der fördraget undertecknades af
Karl Gustaf. Den 19 Sept. 1657 slöts mellan Johan
Kasimir af Polen och samme kurfurste af Brandenburg
ett freds- och förbundsfördrag i W., då den förre
erkände hertigdömet Preussens oberoende af Polen,
mot det att den senare återgaf alla af honom gjorda
eröfringar i Westpreussen och Ermland.

Vehmgerichte [fem-]. Se Fehmdomstolar.

Vehmo (F. Vehmaa). 1. Kustsocken i Åbo och Björneborgs
län, Finland, nedannämnda härad och domsaga,
bildar med Lokalaks kapell ett imp. pastorat af
2:dra kl., Åbo ärkestift, Vehmo kontrakt. Areal
289 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,946
pers. (1890). – 2. Härad i ofvannämnda län,
fördelas i 4 länsmansdistrikt samt omfattar Vehmo,
Töfsala, Gustafs, Nykyrko, Letala och Pyhämaa
socknar, Nystads landsförsamling, Lokalaks
och Velkua kapellförsamlingar samt Kodisjoki
predikogäll. Areal 1,682 qvkm. Folkmängd 27,822
pers. U 890). – 3. Domsaga, lydande under Åbo
hofrätt, omfattar nyssnämnda härad äfvensom Virmo
och Mietois socknar samt Karjala kapell. Areal
2,176 qvkm. Folkmängd 34,712 pers. (1890).
A. G. F.

Wehrli, Johann Jakob, schweizisk pedagog, f. 1790,
var lärjunge till Fellenberg (se denne) och derefter
lärare vid dennes anstalter å Hofwyl samt blef
1834 rektor vid lärareseminariet i Kreuzlingen vid
Bodensjön. Död 1855. Med anslutning till Fellenbergs
grundsatser inrättade han fattigskolor i förening
med jordbruksarbete (kallade Wehrli-skolor),
och efter Pestalozzis’ föredöme lefde och arbetade
han stundligen midt ibland sina lärjungar.

Vehse [fese], Karl Edouard, tysk historiker, född
i Freiberg (Sachsen) 1802, fick 1825 efter en
tids studier i Leipzig och Göttingen anställning
vid statsarkivet i Dresden, men följde 1828
separatisten Stephan till Amerika, hvarifrån han
återkom redan 1829, och var sedermera bosatt än här,
än der i och utom Tyskland. Död nästan blind nära
Dresden 1870. Hans förnämsta arbete är Geschichte
der deutschen höfe seit der reformation
(48 bd,
1851–58), ett kritiklöst verk, med dragning åt det
skandalösa. I Preussen dömdes författaren till
ett halft års fängelse och förvisning för vissa
ogrannlaga uppgifter.

Vei (Vai) är en liten negerstam på Afrikas vestkust
kring floderna Pissus och Gallinas’ nedre lopp mellan
staden Monrovia i s. ö. och ön Sjerbro i n. v. Enligt
egna traditioner har denna till mandefolken hörande
stam (jfr Mandenga) i början af 1700-talet emigrerat
från Mandelandet i det inre och eröfrat sitt nuvarande
lilla område vid kusten. V. äro särskildt märkliga
såsom varande det enda negerfolk, som skapat sig
en egen skrift: ett stafvelsealfabet med omkr. 200
tecken, uppfunnet af en vei-man Doalu Bukere (1834)
och till sina former
fullkomligt oberoende af såväl det arabiska som det
engelska (latinska) alfabetet. Flere böcker (sagor)
skrefvos med detta alfabet, men då det ej upptagits
af missionärerna, torde det snart nog försvinna. Äfven
sjelfva språket, om hvars allmänna art se Mandespråk,
torde snart vara utträngdt af den i grannrepubliken
Liberia herskande engelskan. – Jfr Koelle: »Outline
of a grammar of the vei langu. together with a
vei-english vocab.» (1853). H. A.

Weibertreu [vaj’bertröj]. Se Weinsberg.

Weibull, Martin Johan Julius, historiker,
universitetslärare, född i Landskrona d. 24 Dec. 1835,
blef 1853 student i Lund, der han 1861 aflade filos.
kandidatexamen och 1862 promoverades till filos.
doktor efter att hafva försvarat afhandl. Om Skåne vid
medlet af 11:de århundradet.
I. Lund. 1862 kallades
han till docent i historia och utnämndes 1866 till
adjunkt samt, vid ombildandet af universitetens
adjunkturer, 1877 till e. o. professor i historia och
statskunskap. Efter att vid flere tillfällen hafva
förestått professuren i historia och i sammanhang
med ämnet statskunskap infört geografiens studium
vid universitetet utnämndes han d. 19 Mars 1888 till
professor. W. har idkat forskningar i arkiven i
Stockholm, Köpenhamn, Dresden, Berlin, Montpellier och
Paris. 1887 tilldelade honom Svenska akad. Karl Johans
pris för literära förtjenster, och 1889 invaldes
han till led. af Vitt., hist. o. ant. akad. Af
W:s skrifter må nämnas Sveriges förbund med
Frankrike 1672
(1865; disp. för adjunktur), Lunds
universitets historia
(2 dlr; 1868–76; 2:dra d. i
förening med El. Tegnér), efter 1866 meddeladt
uppdrag af universitetet för dess jubelfest, Freden
och förbundet i Lund 1679
(i »Nord. tidskr.», 1870,
»Acta univ. Lund.» VIII, 1871), Gustaf II Adolf (1882;
utgör äfven del. 4 af »Sveriges hist. från äldsta tid
till våra dagar»), Johan Adolf Clodts anteckningar
(i »Hist. tidskr.», 1883), Om »Mémoires de Chanut»
(derst., 1887–88), Lunds och Lundagårds minnen
(1884; med 7 planscher) och Drottning Kristina
och Klas Tott
(1892). Dessutom har han utgifvit
»Sånger af en svensk fånge i Simbirsk» (1868),
»Ydun, Nordisk studentkalender 1870» (Köpenhamn
1869; i förening med O. Borchsenius), »Samlingar
till Skånes historia etc.» (6 häften. 1869–73),
»Samlingar, utgifna af de skånska landskapens
historiska och arkeologiska förening» (9 häften,
1874–81), hvilken förenings sekreterare W. varit
sedan 1866, »Carl v. Linnés skånska resa» (1874),
»Chr. Cavallin och A. Th. Lysander. Smärre skrifter
i urval.... Med inledning och lefnadsteckningar»
(1891) och »Anders Tidströms resa i Halland, Skåne
och Bleking 1756» (s. å.).

Weiehsel [va’jksel], P. Wista, Lat. Vistula, största
floden i Östersjöns vattenområde, uppstår på norra
sidan af Beskiderna, berggrupp i Karpaterna, vid den
stora byn Wisla (Weichsel), genom föreningen af tre
källfloder (Biala, Molinka och Czerna), och flyter
mot n. genom en bergdal till staden Schwarzwasser, der
den lemnar berglandet. Floden skiljer derefter under
östligt lopp preussiska Schlesien från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free