Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weidenhielm, Erik Oskar - Weidman, Ture - Weier. Se Wier - Weierstrass, Karl Theodor Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämndes han till öfverste och chef för Kalmar
regemente. W:s omfattande kunskaper och praktiska
duglighet såsom truppbefälhafvare, ådagalagd
särskildt under 1871 års fälttjenstöfningar
i Skåne, då han förde befälet öfver en brigad,
föranledde hans utnämning till generalmajor i armén,
hvarjämte han efter Abelin kallades till statsråd
och chef för Landtförsvarsdepartementet d. 5
Dec. 1871. Försvarsfrågan stod vid denna tid på
dagordningen. Då intet af de förslag till densammas
lösning, som för 1867, 1870 och 1871 års riksdagar
framlagts af W:s företrädare i statsrådsämbetet,
och hvilka alla förutsatte indelningsverkets
bibehållande, lyckats vinna riksdagens bifall,
lät W. utarbeta ett fullständigt förslag till ny
härordning, i öfverensstämmelse med riksdagens
skrifvelse af d. 24 Maj 1873, fotad på grundvalen
af allmän värnpligt. Detta förslag, som framlades
för 1875 års riksdag, hade således redan förut
blifvit till sina grunder af riksdagen gilladt;
det var dessutom, enligt framstående fackmäns
utsago, ur militärisk synpunkt det yppersta, som
dittills sett dagen, och har ej häller sedermera
blifvit i nämnda hänseende öfverträffadt af något
annat. Icke dess mindre blef förslaget ej af riksdagen
antaget. Hufvudorsaken dertill synes hafva varit
att de – medelbara och omedelbara – kostnader,
som förslagets antagande skulle medföra, ansågos
vara för stora. Äfven hade inom riksdagen såsom ett
af motiven för afslag framhållits bristen på ett
öfvergångsförslag till den nya härordningen. Med
anledning deraf lät W. utarbeta ett sådant förslag,
hvilket framlades för 1877 års riksdag. Då äfven detta
förslag förkastades, afgick han från chefskapet för
Landtförsvarsdepartementet d. 11 Sept. 1877. Samma
dag utnämndes han till generalbefälhafvare i
dåv. 5:te militärdistriktet. Under den tid W. var
krigsminister utarbetades och antogs förslag
till generalstab, upprättades Krigshögskolan,
genomfördes bildandet af ett krigsarkiv och vidtogs
en omfattande lönereglering för arméns befäl –
på bekostnad af boställena, hvilka indrogos till
statsverket. 1884 begärde och erhöll W. afsked från
generalbefälhafvarebefattningen. Dessförinnan (1881)
hade han utnämnts till generallöjtnant i armén. W. dog
i Stockholm d. 20 Aug. 1884. Sedan 1871 var han
led. af Krigsvet.-akad. – W:s broder Ernst August
W., född d. 2 Sept. 1808 å Hägerum, hvilket han
innehar som fideikommiss, var 1863–73 landshöfding
i Vesternorrlands län. H. J-dt.
Weidman, Ture, biskop, född d. 15 Dec. 1744 i Gladsax
socken, Skåne, blef student i Lund 1756, promoverades
derst. till filos. magister, med första hedersrummet,
1766, anställdes s. å. såsom biblioteksamanuens
och förordnades 1767 till docent först i
literaturhistoria, sedan i moralfilosofi. Utnämnd 1771
till adjunkt i österländska och grekiska språken vid
Lunds universitet, befordrades han 1776 till professor
i samma ämnen. Tre år senare förflyttades han till
en professur i teologiska fakulteten och innehade
denna lärostol, tills han 1789 utnämndes till biskop
i Skara stift. Han afled på
Brunsbo biskopsgård d. 15 Aug. 1828. W. lär »myndigt,
för att icke säga sjelfrådigt» styrt sitt stift
och såsom god gustavian hafva i stiftssaker haft
mycket inflytande såväl hos Gustaf III som hos
hans son. Hans skrifter inskränka sig nästan
uteslutande till disputationer af teologiskt
och filologiskt innehåll. Hans barn erhöllo
adlig värdighet och adopterades af farbrodern,
presidenten O. E. Lagerheim, under dennes namn.
Fr. W.
Weier. Se Wier.
Weierstrass [va’jerstras], Karl Theodor
Wilhelm, tysk matemamatiker, född i Osterfelde,
reg.-omr. Münster, d. 31 Okt. 1815, blef
efter afslutade universitetsstudier lärare i
Deutschkrone 1842 och i Braunsberg 1848, utnämndes
till e. o. professor i matematik vid universitetet i
Berlin och lärare vid slöjdskolan (Gewerbeinstitut)
dersammastädes 1856 samt blef 1864 ord. professor
i matematik vid nyssnämnda universitet, hvilken
befattning han ännu innehar, ehuru han under de
sista åren på grund af sjuklighet ej föreläst. Han
är ledamot af ett stort antal lärda sällskap,
bland dem äfven Vetenskapsakademien i Stockholm
(sedan 1881). – W:s namn är i främsta rummet fäst
vid omgestaltningen af tvänne vigtiga delar af
den matematiska analysen, nämligen den allmänna
funktionsteorien och teorien för de elliptiska
funktionerna. Den allmänna funktionsteorien hade
visserligen genom Cauchy i flere afseenden erhållit
en strängt vetenskaplig form, men det var förbehållet
W . att gifva åt denna teori en fast utgångspunkt
genom att grunda densamma på begreppet af en absolut
konvergerande potensserie. I olikhet med 1700-talets
matematici, hvilka ansågo den oändliga potensserien
såsom ett fullt adeqvat uttryck för den funktion,
genom hvilkens utveckling serien erhållits, har
W. anvisat åt potensserien dess rätta plats genom
att låta den representera blott ett element af en
funktion. Då nämligen för ett stort antal funktioner
en viss serieutveckling är giltig, endast så länge
den oberoende variabeln varierar inom ett begränsadt
område (konvergensområdet eller konvergenscirkeln),
men måste ersättas genom en annan serieutveckling,
om variabelns värde blir större än konvergenscirkelns
radie, och då för öfrigt äfven för samma värde
af variabeln olika potensserieutvecklingar äro
möjliga, så finnes ingen anledning att antaga den
ena serien hällre än den andra såsom representant
för funktionen. Derför har W. åt hvar och en af
de oändliga konvergerande potensserier, i hvilka
en viss funktion kan utvecklas, gifvit namnet
»funktionselement» och definierat funktionen sjelf
såsom sammanfattningen af alla funktionselementen
eller, mera exakt uttryckt, sammanfattningen af alla
olika värden, som elementen kunna antaga, om man åt
den oberoende variabeln ger alla värden, som falla
inom de resp. konvergensområdena. Det kan visas,
att en funktion är fullt bestämd, om man känner
ett element, så att ur detta element alla öfriga
kunna härledas. Undersökningen af en funktion kan
således reduceras till undersökningen af en oändlig
potensserie, och på denna grundval har det lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
