Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weiss, Hermann Karl Jakob - Weiss, Jean Jacques - Weiss, Bernhard - Weiss, Edmund - Weisse, Christian Felix - Weisse, Maximilian von - Weisse, Christian Hermann - Weissenberg, Alexander Bernhard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrådan af Kugler, 1856 utgifvandet af sitt berömda
arbete Kostümkunde. Geschichte der tracht und des
geräths, hvars första afdelning blef färdig 1862, men
som sedan utvidgades så starkt, att slutet utkom först
1872 (de två första banden, omfattande antiken och
medeltiden, utkommo i ny omarb. uppl. 1881–83). Det
är ett storartadt verk, af högsta betydelse för
konst och konsthistoria. W. var 1854–77 lärare vid
konstakademien i Berlin.
Weiss [väss], Jean Jacques, fransk tidningsman,
f. 1827, erhöll filosofisk grad i Paris 1855 och blef
1856 professor i franska literaturen vid fakulteten
i Aix. Han öfvertog en historisk professur i Dijon
1858, men lemnade denna verksamhet 1860 och inträdde
i redaktionen af tidningen »Journal des débats»
i Paris. 1867 uppsatte W. i förening med E. Hervé
»Journal de Paris», som intog en oberoende hållning. I
Jan. 1870 kallades han af E. Ollivier till medlem
af conseil d’état, men måste efter kejsaredömets
fall s. å. återgå till journalist-yrket. Han valdes
af nationalförsamlingen 1873 å nyo till conseiller
d’état, från hvilket ämbete han afsattes 1879, emedan
han i Maj 1877 hade anfallit republiken i tidningen
»Paris-Journal», hvarefter han såsom redaktör för
»Gaulois» angrep regeringen. I Gambettas kortvariga
ministèr 1881–82 var W. emellertid anställd som chef
för politiska afdelningen i utrikesministeriet. Död
1891. W. skref uppsatser i »Revue des deux mondes»
m. fl. tidskrifter och utgaf Essais sur l’histoire de
la litterature française (1865). Han var en fyndig
polemiker, särskildt stark uti ironien.
Weiss [vajs], Bernhard, tysk protestantisk
teolog, f. i Königsberg 1827. Efter filosofiska och
teologiska studier i Königsberg, Halle och Berlin
började han 1852 sin akademiska lärareverksamhet
i sin födelsestad och blef der anställd som
e. o. teol. professor 1857. Han befordrades till
ord. professor i Kiel 1863 och i Berlin 1877, der
han sedan 1880 verkat äfven som öfverkonsistorialråd
och föredragande råd i ministeriet for ecklesiastika
angelägenheter. I synnerhet på den nytestamentliga
exegetikens område har W. utöfvat en omfattande
skriftställareverksamhet, och han erkännes såsom
en betydande auktoritet. Bland hans många skrifter
märkas Lehrbuch der biblischen theologie des Neuen
testamentes (5:te uppl. 1888), Das leben Jesu (3:dje
uppl. s. å.) och Lehrbuch der einleitung ins Neue
testament (2:dra uppl. 1889). H. W. T.
Weiss [vajs], Edmund, österrikisk astronom, f. 1837
i Schlesien, professor i astronomi och adjunkt vid
observatoriet i Wien, efter Littrows död (1878)
direktor för detsamma, utgifver »Annalen der
sternwarte in Wien».
Weisse [va’jse], Christian Felix, tysk författare,
f. 1726 i Annaberg, var i Leipzig studentkamrat
med Lessing, vistades en tid såsom informator i
Paris och fick 1761 en fördelaktig anställning vid
uppbördsverket i Leipzig. Död 1804. W:s ovanliga
lätthet att författa stod i samband med bristen på
djup i hans alster. Hans lättflytande visor fingo
insteg bland folket. I dramat öfverträffade han sina
tyska föregångare förnämligast genom sin kännedom om scenens
fordringar. I sina sorgspel (Richard III, 1759;
Atreus und Thyest, 1706, m. fl.) sökte han, ehuru
med ringa framgång, gifva lif åt den fransk-klassiska
enformigheten genom drag, lånade från det shakspereska
dramat; bl. a. införde han den orimmade femfotade
jamben. W:s lifliga lustspel (bl. a. Die poeten
nach der mode, 1763) blefvo mycket omtyckta, och han
bragte den af Gottsched bannlysta opera-genren åter
upp på tiljan (genom sin komiska opera Der teufel
ist los, 1752) samt diktade texten till flere af
J. A. Hillers sångspel. På äldre dagar skapade han
en ny skriftställerigren, nämligen barnliteraturen,
och särskildt hans tidskrift »Der kinderfreund»
(1776–82) vann insteg öfverallt i tyska hem och
skolor. W:s sjelfbiografi utgafs 1807. Se J. Minor:
»Christian Felix W.» (1880).
Weisse [vajse], Maximilian von, österrikisk
astronom, f. 1798, d. 1863, var först assistent
vid observatoriet i Wien och sedan 1825 direktor
för observatoriet i Krakov. Han utgaf två band
stjernkataloger: Positiones mediae stellarum
fixarum in zonis Regiomontanis a Besselio inter
- 15° et + 45° declinationis observatasum
ad A. 1825 reductae (Petersb. 1846, 1863).
K. B.
Weisse [va’jse], Christian Hermann, tysk filosof
och estetiker, f. 1801 i Leipzig, var 1828–37
e. o. professor i filosofi vid Leipzigs universitet
och blef 1845 ord. professor derstädes. Död
1866. W. tillhörde den hegelska skolans yttersta
höger, den s. k. ny-schellingianismen, och sökte
gent emot den rådande panteistiska idealismen
uppställa ett system af etisk teism med nära
anslutning till den kristna dogmatiken. Hans
mest betydande arbete är System der ästhetik als
wissenschaft von der idee der schönheit (2 bd,
1830). Hans många religionsfilosofiska skrifter äro
äfven anmärkningsvärda.
Weissenberg, Alexander Bernhard von, finsk ämbetsman,
född i Helsingfors d. 1 Dec. 1822, blef student
1839 och auskultant i Viborgs hofrätt 1845 samt
tjenstgjorde sedermera dels der, dels vid H. K. M:ts
kansli för storfurstendömet Finland i Petersburg,
tills han 1863 blef landssekreterare i Viborgs län,
hvilken befattning han till 1885 innehade. Såsom
led. af ridd. och adeln vid landtdagen 1863–64
var W. ledamot af lag- och ekonomie-utskotten
samt expeditionsutskottet. Han var jämväl
sistnämnda utskotts sekreterare. Hans yrkanden
gingo i frisinnad riktning. Han petitionerade
om upphäfvande af representanternas
sjelfskrifvenhet inom ridderskapet och adeln, om de adliga
privilegiernas afskaffande, om särskild handelsflagg
för Finland samt om särskildt finskt telegrafnät. W.,
som 1885–86 var ordförande i komitén för uppgörande af
en systematisk sammanfattning af Finlands grundlagar,
kallades 1885 till ledamot af Justitiedepartementet
af kejserliga senaten och utnämndes 1886 till
prokurator i senaten. Han fullgjorde på sistnämnda
post pligttroget sina åligganden. Bl. a. må nämnas,
att han afgaf afstyrkande yttrande i frågan om finska
postverkets underordnande under rysk myndighet. Då
hans uppfattningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
