Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vejle amt omfattar sydöstra Jylland - Veka. Se Vika - Veka lifvet. Se Länd - Vekkelaks (F. Vehkalahti). Se Fredrikshamn - Vekosjö. Se Vika - Vektor (Lat. vector, »förare»). I den hamiltonska qvaternion-teorien (se Qvaternioner) nyttjas ordet »vektor» för att beteckna en till riktning och storlek bestämd förflyttning - Vela, Vincenzo - Velarer (af Lat. velum, näml. palatinum, gomseglet). Se Nasalerade ljud och Postpalatala språkljud - Velarium (Lat. af velum, segel). Se Teater, sp. 1464 - Velasquez, Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vejlefjord ligga täcka dalgångar utmed Vejle å och
Grejs å. Vestra och norra delarna af amtet upptagas af
flacka ljungmarker, »Randbölhedarna». Af hela arealen
voro 1888 39 proc. anslagna till sädesodling (hafre,
korn och råg) och rotfrukter, 34 proc. till ängs- och
betesmarker; resten är delad på hed (7 proc.), skog (7
proc.), torfmossar och trädesjord. Kreatursstocken år
1888 räknade 20,000 hästar, 95,000 nötkreatur, 56,600
får och getter samt 46,000 svin. Endast omkr. 1/6
af amtets »hartkorn» tillhör de större egendomarna,
och fästegodset är helt obetydligt. Amtet delas i 9
härad och 3 prosterier, af hvilka ett tillhör Aarhus
och de båda andra Ribe stift. E. Ebg.
Veka. Se Vika.
Veka lifvet. Se Länd.
Vekkelaks (F. Vehkalahti). Se Fredrikshamn.
Vekosjö. Se Vika.
Vektor (Lat. vector, »förare»). I den hamiltonska
qvaternion-teorien (se Qvaternioner) nyttjas ordet
»vektor» för att beteckna en till riktning och storlek
bestämd förflyttning, d. v. s. en rät linie, som kan
utgå från hvilken punkt som hälst, men är parallel
med en uppgifven riktning och har en uppgifven
storlek. Att en vektor AB är lika med en vektor CD
innebär alltså, att linierna AB och CD äro parallella,
riktade åt samma håll och lika stora. Vektorn BA
är naturligtvis icke lika med vektorn AB, utan lika
med densamma med ombytt tecken. I qvaternion-teorien
verkställas allahanda räkningar med vektorer, hvarvid
man utgår från den grundsatsen att, huru än punkterna
A, B och C äro belägna, summan af vektorn AB och
vektorn BC alltid är lika med vektorn AC. – Om radius
vector se Koordinater. E. L.
Vela, Vincenzo, italiensk bildhuggare, f. 1822 i
Ligornetto, kantonen Ticino, lärjunge af Cacciatori
i Milano, reste 1847 till Rom och deltog 1848 i
fälttåget i Lombardiet, hvarefter han slog sig ned
i Turin. Ett af hans första arbeten var Spartacus
(1848, belönt i Paris 1855). Derpå följde flere verk,
utmärkta för sanning och gratie på en gång. Här
må nämnas Harmoni i tårar (för operakompositören
Donizettis graf), grupperna Frankrike och Italien
samt Columbus och Amerika, Den döende Napoleon,
sittande staty, som 1867 i Paris väckte den största
beundran (nu i Versailles’ historiska museum), staty
af konung Viktor Emanuel (i Turins rådhus) samt af
filosofen Rosmini och statsmannen Manin, Desolazione
(det sörjande Italien) och brunnsstaty af Wilhelm Tell
(bägge i Lugano), en bild af Våren samt en bildstod
af Correggio (i Correggio, aftäckt 1880). V. dog 1891
på sin villa vid Ligornetto, hvilken han hade prydt
med en mängd statyer.
Velarer (af Lat. velum, näml. palatinum,
gomseglet). Se Nasalerade ljud och Postpalatala
språkljud.
Velarium (Lat., af velum, segel). Se Teater,
sp. 1464.
Velasquez [vela’skes], Don Diego, verldsberömd spansk
målare, f. i Sevilla 1599 (döpt d. 6 Juni), var son
till en ämbetsman derstädes, Juan
Rodriguez de Silva, och Geronima Velasquez, hvadan
hans namn enligt landets bruk skulle vara Diego
Rodriguez de Silva y Velasquez. Sjelf lär han hafva
skrifvit sitt namn Diego de Silva Velasquez; men
han kallades enligt andalusiskt sätt äfven endast
med sin moders namn, och med detta är han känd i
konsthistorien. Han fick en lärd uppfostran, men då
hans anlag för måleri visade sig, sattes han i skola
hos Herrera d. ä., från hvilken han snart öfvergick
till Pacheco, som hörde till de torrt italianiserande
målarna. Af dennes konst tog V. derför intet intryck,
under det att Herreras kraftiga målningssätt inverkade
på honom. Men Pacheco insåg genast hans stora anlag,
och ehuru lärjungen var endast 19 år, gaf P. honom
sin dotter Juana till hustru. Dessutom studerade
V. hufvudsakligen Ribera, men främst naturen efter
lefvande modell, så att han tidigt vann en oerhörd
säkerhet i formen. För vidare studier besökte han
1622 första gången Madrid och fick då tillfälle att
se och studera Tizian, hvars porträtt af Karl V
till häst förmodligen blef förebild för V:s egna
ryttareporträtt. Han återkom till Sevilla, men
kallades straxt derefter, 1623, tillbaka till Madrid,
der han för sitt återstående lif mest vistades, fäst
vid hofvet och särskildt vid konung Filip IV, som gaf
honom den ena utmärkelsen och sysslan efter den andra
samt slutligen 1652 utnämnde honom till »aposentador
mayor» (öfverhofmarskalk) och 1658 till riddare af
Santiago-orden. Han besökte Italien 1629–31, der
han studerade i Venezia och i Rom, dock utan att
förlora det minsta af sin egendomlighet, och 1648–51
var han på uppdrag af konungen för andra gången i
Italien for att anskaffa afgjutningar efter antiken
åt den i Madrid tillämnade akademien. Sliten mellan
outtröttlig konstnärsverksamhet och sin hofcharge,
som ålade honom att förestå och anordna alla
festligheterna vid Pyreneiska fredens afslutande,
dukade han under af öfveransträngning och dog
i Madrid d. 6 Aug. 1660.
Hvad V:z’ utveckling
beträffar, antager den spanska konsthistorien tre
olika perioder, som skiljas från hvarandra genom
hans italienska resor, hvilka dock i sjelfva verket
ej medfört några ändringar i stilen. Äfven Justi,
hans siste biograf, fördelar hans lif efter dessa
resor, dock mera som yttre afskärningar. Woermann
antager likaledes tre olika stilarter, en tidigare,
en mellersta och en senare stil, som dock småningom
gå öfver i hvarandra och för öfrigt aldrig kunna sägas
vara precis fixerade. Emellertid var V:z’ naturalism,
ty han målade allt så, som han såg det, under hans
första tid fast och kraftig i modelleringen, med varm
mörk ton och dunkla skuggor. Under den mellersta
tiden iakttog han alltmera verkan af luften såsom
medium för figurerna, hvilket förmildrade konturerna
och modifierade lokalfärgen, hvarjämte färgen blef
på en gång mera kyligt ljus och sann, och figurerna
framträdde friskare och klarare. Under den sista tiden
utvecklade sig hans tekniska förmåga till sin höjd,
i det han då gick öfver till en behandling, som lade
de enstaka penseldragen oförmedlade vid sidan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
