Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vellejus Paterculus, romersk historieskrifvare - Wellesley, engelsk slägt, som i förra hälften af 1500-talet bosatte sig på Irland - Wellesley. 1. Richard Colley, earl of Mornington, markis af W. - Wellesley. 2. William Pole-W., sedan 1821 baron Maryborough, efter sin äldre broder 1842 earl of Mornington - Wellesley. 3. Arthur W., hertig af Wellington, den föregåendes broder. Se Wellington, A. - Wellesley. 4. Henry W., baron Cowley, den föregåendes broder. Se Cowley 1 - Wellesley. 5. Henry Richard Charles W., earl of Cowley, den föregåendes son. Se Cowley 2 - Velletri, stad uti italienska prov. Roma - Wellhausen, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505 Wellesley-Wellhausen. 506 fattar två böcker. Af den förra boken, hvilken i öfversigtlig framställning genomgår Greklands och Roms äldre historia till Kartagos fall (146 f. Kr.) och dervid äfven berör literaturen, finnas nu endast spridda stycken. I den andra boken behandlas Roms senare historia till Li-vias död (29 e. Kr.), och det allt utförligare ju närmare författaren kommer sin egen tid, för hvars hufvudperson, Tiberius, liksom för den monarkiska styrelsen i allmänhet, den be-lefvade verlds- och hofmannen röjer en synbar förkärlek. Denna behöfver dock ej betraktas såsom beroende på kryperi. Utan tvifvel hade de goda egenskaperna hos Tiberius och dennes ovanliga duglighet gjort starkt intryck på hans fältkamrat, hvilken, uppvuxen under inflytelsen af den nya tiden, hade öppet öga för dess goda sidor, men kände republikens storhet endast genom hörsagor och ej lifvades af den forskningsifver eller egde det historiska sinne och den djupare uppfattning af forntiden, som fordrades för att rätt följa och återgifva Eoms utvecklingsgång. Y. visar sig ock, såsom lätt förklarligt är hos en författare i. monarkiens tidehvarf, benägen att fästa sig vid personer och karakterer, om hvilka han i många fall dömer träffande, men vill eller förstår icke sammanbinda verkningar och orsaker. Hans historia har också blifvit mera en, stundom rätt underhållande, samling af skisser och lefnadsteck-ningar än ett sammanhängande och helgjutet verk. Den historiska troheten spelar hos Y. en mera underordnad rol. Han uppgifver sjelf såsom sina källor Catos' »Origines» och Hortensius' -annaler, men torde ock hafva begagnat andra, såsom Cornelius Nepos, Trogus och Atticus. Att hans arbete var ett hastverk, har han öppet erkänt, halft skämtande öfver sin brådska, hvilken i sjelfva verket förtjenar namnet af slarf. Denna brådska röjer sig jämväl i framställningssättet, hvilket för öfrigt kännetecknar sig såsom ett äkta barn af första århundradet efter Kristus, vanligen kalladt silfveråldern. Språket är rent, men stilen, ett slags efterbildning af Sallustius, retoriskt färglagd med konstlad patos och effektsökeri genom antiteser och sentenser samt lös och ojämn periodbyggnad. R- Tdh. Wellesley [oallsli], engelsk slägt, som i förra hälften af 1500-talet bosatte sig på Irland. Den hette ursprungligen Co w le y (C olle y), men en medlem af slägten, Richard Cowley, som 1728 ärfde familjen W7esleys 1. W:s egendomar, antog namnet W. Hans son Garrett blef viscount W. och earl of Mornington. - 1. Richard Colley, earl of Mornington, markis af AV., britisk statsman, Garretts son, f. 1760, efter faderns död (1784) earl of Mornington, var en varm vän af Pitt och blef genom honom skattkammarlord samt ledamot af Board of con-trol (styrelsen öfver .de indiska ärendena) och af Privy council. 1797 utnämndes han till generalguvernör l Ostindien, och hans förvaltning der bildar ett af de mest lysande bladen i historien om engelsmännens indiska välde. Han aflägsnade den fara, som hotade engelsmännen genom den med Frankrike förbundne sultanen af Majsur Tippo Sahibs anfall (1799), i det att han stormade dennes hufvudstad, Seringa-patam, och intog hela Maisur. W. belönades s. å. med titeln markis af \Y. Sedermera gjorde han stormogul i Delhi till ett briternas verktyg samt tvang de marattiske herskarna af Nagpur och Berar och af Sindia till fred och landaf-trädelser (1803) efter ett fälttåg, hvari hans broder Arthur (se Wellington) skar sina första lagrar som fältherre. Han skaffade det britiska riket 40 mill. nya innevånare och en ökad årlig inkomst af 10 mill. pd. Ehuru han derjämte visade sig vara en ypperlig administratör, trakasserades han af Ostindiska kompaniets direktörer och tog 1805 afsked. 1809 afgick han som utomordentligt sändebud till centraljuntan i Spanien. 1809-12 var han statssekreterare för utrikes ärenden (utrikesminister) i Percevals kabinett samt 1821-28 och 1833-34 (på whig-ministéren Greys önskan) vicekonung på Irland. W. var till sina politiska åsigter en tory, men föreslog, förgäfves, Upphäfvandet af strafflagarna mot katolikerna (1812) samt inlade, med lika liten framgång, sin gensaga mot spanmålsla-garna och emot habeas-corpusaktens suspension (1817). För att hjelpa W. i hans ekonomiska svårigheter skänkte Ostindiska kompaniet honom 20,000 pd. W., som i sitt andra gifte var förmäld med en Patterson (en syster till Jéröme Bonapartes första fru), afled 1842. \Y:s Dispat-ches, minutes and correspondence under hans förvaltning af Indien utkommo 1836-40 i 5 bd. 1846 utgaf R. R. Pearce hans Memoirs and correspondence i 3 bd. - 2. William Pole-AY., sedan 1821 baron Maryborough, efter sin äldre broder 1842 earl of Mornington, f. 1763, d. 1845, tjenade en tid vid flottan, var sedermera underhusledamot, statssekreterare för Irland (1809-12), myntmästare (1815) och, såsom generalpostmästare, ledamot af Peels korta minister 1834-35. - 3. Arthur W., hertig af Wellington, den föregåendes broder. Se Wellington, A. - 4. Henry W., baron Cowley, den föregåendes broder. Se Cowley 1. - 5. Henry Richard Charles W., earl of Cowley, den föregåendes son. Se Cowley 2. Vellétri, stad uti italienska prov. Roma, 40 km. s. ö. om Rom, på ett utsprång af Monte Artemisio, vid Yia Appia och jern vägen Rom- Neapel. Omkr. 16,000 innev. Staden, som är biskopens af Ostia-Yelletri residens, har trånga och krokiga gator, men ett vackert läge och är ryktbar för sitt förträffliga vin. Den kallades af romarna VeUtrce och var en af volskernas vigtigaste städer. Efter latinska förbundets fall förlorade den sitt oberoende och sina murar F amt blef ett romerskt municipium. I närheten af Y. vann Don Carlos, yngre son till Filip Y i Spanien, 1734 en afgörande seger öfver österrikarna, genom hvilken han slutligen förvärfvade sig Neapel och Sicilien. Wellhausen, Julius, tysk orientalist och bibelkritiker, född i Hameln 1844, blef 1872 teol. professor i Greifswald, 1882 e. o. professor i filosofi i Halle och 1885 professor i Marburg. Utom en bearbetning af Bleeks »Einleitung in das Alte testament» (1878-86) har \Y. utgifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
