Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wennerberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon yttre kraft. För öfrigt ega ventilerna en
stor mängd olika former. Man brukar indela dem i
två hufvudklasser: glid- l. släpventiler samt lyft-
l. stigventiler. Vid de förra glider den rörliga
delen, vid den senare höjes (lyftes) densamma. Vidare
indelas glidventilerna i kranar, hvilka vridas
kring en axel, samt slider, som ega rätlinig
rörelse. Lyftventilerna kunna åter vara luckor,
som vridas kring en ledgång, eller rätlinigt lyfta
ventiler. Så äro t. ex. pumpventiler (för reglering af
inloppet till eller afloppet från en pumpventillåda)
antingen s. k. klaffventiler, som röra sig omkring
en axel, liggande parallelt med ventilsätet
(anslagsplanet) invid ventilens ena (inre) kant,
eller s. k. tallriksventiler, som röra sig vertikalt
upp från ventilsätet till sådan höjd, att öppningen
mellan sätet och ventilen får tillräcklig storlek
(se Pump). Bland kranarna märkas vinkelkranarna
samt trevägs- och fyrvägskranarna, hvilkas
egendomligheter angifvas af benämningarna. Sliderna
användas förnämligast vid ångmaskiner (jfr Slid
och Slidskåp). Af rätlinigt lyfta ventiler må nämnas
de koniska ventilerna samt kulventilerna. – Vid
ångpannor använder man derjämte säkerhetsventiler
för att lemna tillfälle för ångan att utströmma,
när dess tryck uppnått en sådan gräns, att fara för
explosion föreligger. Säkerhetsventilen kan utgöras
af en metallskifva med konisk, sferisk eller plan
kant, betäckande en på ångpannans högsta del varande
öppning, som omgifves med en metallring (ventilsätet),
mot hvilken ventilens kant är tätslipad. Man belastar
säkerhetsventilen antingen direkt med vigter eller
fjädrar eller ock indirekt medelst en häfstång, som
sjelf nedtryckes med en vigt, genom hvars flyttning
belastningen kan regleras. Äfven vid flere andra
tillfällen begagnas dylika säkerhetsventiler för att
hindra en vätska, gas eller ånga att erhålla för
högt tryck. Om ett annat slags ventiler se Bottenkran
och Luftventil. – 3. (Fr. piston) Musikt.,
inrättning på musikinstrument, afsedd att öppna eller
stänga tillträde för luften. På mässingsinstrument
lemnas genom nedtryckande af ventiler (pistoner,
tonvexelmaskiner) luften tillträde till en större
eller mindre del af hela röret, hvarigenom grundtonen
jämte serien af öfvertoner förändras. I orgeln
lemna sugventilerna på undersidan af bälgen (se
d. o.) luften tillträde till denna, då öfversidan
lyfter sig; spelventilerna åter äro beroende af
utvexlingar från tangenterna och bereda, då dessa
nedtryckas, den från bälgen kommande luften tillträde
till kancellerna och derifrån genom de för tillfället
andragna parallellernas hål upp i piporna. Jfr
Basun, Horn, Klaff, Orgel och Spärrventil. –
4. (T. klappe, Fr. valvule) Anat. Se Valvel.
3. A. L.
Ventilation (Lat. ventilatio, luftning, af ventus,
vind, drag). 1. Luftvexling, införandet i slutna
rum af frisk luft och bortskaffandet af den genom
menniskans andning och utdunstning eller af andra
orsaker skämda luften. Läran om luftvexlingen, hvilken
är af så stor betydelse icke blott för helsovården,
utan jämväl i tekniskt hänseende, har först under
de senare årtiondena af 19:de årh. varit föremål för en
vetenskaplig behandling. Pettenkofers och Morins
på 1850-talet gjorda undersökningar lade grunden;
och sedan man fastställt de förnämsta vilkoren,
som vid luftvexlingen äro att uppfylla, har man
lyckats konstruera apparater och maskiner, med
hvilkas tillhjelp problemet om en tillfredsställande
luftvexling kan anses fullständigt löst, ehuru
naturligtvis förbättringar i flere hänseenden ännu
äro möjliga, i synnerhet beträffande sambandet mellan
ventilationen och uppvärmningen. – Luftvexlingens
nödvändighet betingas deraf att vid menniskors
och djurs andningsprocess förbrukning af syre samt
alstring af kolsyra, vattenånga och flere organiska
ämnen ega rum, att äfven vid utdunstningen en dylik
förorening uppstår, att vid fabriker och verkstäder
skadliga gaser och ångor eller dam alstras, att vid
användningen af de vanliga kemiska belysningsmedlen
äfven kolsyreutveckling försiggår samt att skadliga
gaser från stallar, afträden m. m. förorena
luften. Enär kolsyran är den till qvantiteten
väsentligaste föroreningen i luften samt halten
deraf vanligen kan anses proportionel mot halten
af de öfriga föroreningarna och den för öfrigt
lättast kan bestämmas, begagnar man kolsyrehalten
såsom mätare af luftens förskämning. På grund af
Pettenkofers undersökningar kan man antaga, att
luften i ett rum ännu är tämligen god, om den på
1,000 delar af sin volym innehåller endast 1–1,5
delar kolsyregas, men att verkligt god luft dock ej
bör innehålla mera kolsyra än 0,7 pro mille. För att
dessa fordringar något så när skola kunna uppfyllas,
måste man i rummet införa en viss volym frisk luft
och aflägsna derur en lika volym skämd luft. Man har
dock olika fordringar på luftens beskaffenhet i olika
lokaler, och derefter måste mängden ventilationsluft
rättas. Denna luftvolym utgör för person och timme i
vanliga sjukhus 60 till 70 kbm. (för epidemisjukhus
ännu mera), i fabriker och verkstäder 60 till 100,
i teatrar 40–50 och i skolor 12 till 30. I vanliga
boningsrum beräknas 15 till 20 och i sofrum 40
kbm. för person och timme. Luftförnyelsen antages ock
böra försiggå i vanliga boningsrum 1 gång, i sofrum
1,5 och i andra lokaler, som erfordra ännu lifligare
ventilation, 2 till 4 gånger i timmen. Men derjämte
har man att sörja för dels att den inkommande luften
har en tjenlig temperatur och fuktighetshalt, dels
att icke något oangenämt drag uppstår. Vid stora
ventilationsinrättningar får man till en viss grad
kombinera luftvexlingen med uppvärmningen, men tillika
sörja för en af denna oberoende sommarventilation. För
att meddela luften en passande fuktighetshalt,
begagnas ofta afdunstningskärl med stora vattenytor,
eller ock låter man luften strömma genom en regndusch
eller inför direkt vattenånga. Luftens införande och
aflägsnande på det sätt att en likformig ventilation
erhålles och utan att ett besvärande drag uppstår
äro ofta förenade med betydande svårigheter, i fall
det gäller stora luftmängder. Vanligen anbringas
inloppsöppningarna för den rena luften upptill i
rummet, hvarjämte detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
