Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werder-geväret ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. 1842 i Tjerepovets (guvern. Novgorod), var
sjöofficer, då han vände sig till måleriet. Han
blef elev af Petersburgs akademi och vann der en
medalj. Efter att hafva besökt Kaukasuslanden
begaf han sig 1864 till Paris och blef lärjunge
af Gérôme. Derpå deltog han i general Kaufmanns
expedition till Turkestan 1867–69, studerade i
München 1871–73, reste i Indien 1874–76 (han har
skildrat sina färder der i reseskisser, som han skref
i början af 1880-talet i samarbete med sin hustru)
och var vid rysk-turkiska krigets utbrott (1877)
anställd i storfurst Nikolaus’ generalstab. Vid
öfvergången af Donau blef han svårt sårad. Sedan
han tillfrisknat, inträdde han i general Gurkos
svit och begaf sig efter vapenstilleståndet till
Paris. 1892 bosatte han sig i Moskva. – I Petersburg
hade V. först utställt skildringar från kriget
i Turkestan, hvilka nu utgöra en särskild del af
museet i Moskva. Dernäst föranstaltade han vid
1880 års början en stor utställning i Paris, der
hans taflor väckte mycket uppseende genom gripande
naturalism och liflig framställning. De utgjordes dels
af krigsscener från Turkestan och Balkankriget, dels
af landskap och folklifsbilder från Indien, Tibet och
Kasjmir samt från Himalajabergen. Sedan upprepades
dylika utställningar i flere af Europas förnämsta
städer, och 1887 på våren egde en sådan rum äfven i
Stockholm. V. är en färgvirtuos, som med mycken talang
behandlat ämnen af alla slag, hvilka han framställt
med hänsynslös sanningssträfvan, utan all försköning
och utan tanke på något slags komposition. Hvad som
först frapperar är hans skildring af döden i all
sin ohygglighet under kriget, med tydlig tendens att
väcka afsky för dess massmord, såsom i skildringar
från Plevna och Sjipkapasset, Stupade, med rader af
nakna lik på ett vidsträckt fält, och Skobelev efter
slaget vid Sjenova, likaså afrättningar, såsom Det
indiska upprorets undertryckande af engelsmännen,
Spionen och Nihilistafrättningen. Vidare har han målat
landskap, etnografiska figurer och arkitekturbilder
från Indien, Orienten och Ryssland, såsom Salomos
mur, Perlmoskén i Agra, Kreml m. fl., utförda med
utomordentlig virtuositet i stoffbehandlingen och
belysningen. Slutligen må nämnas hans landskapsmotiv
och historiska vyer från Palestina, mera kuriösa och
geografiskt märkliga än tilltalande, hvilka ibland
fått till staffage figurer ur Nya testamentet, utan
att dock derigenom kunna höja sig till betydelse af
religiösa framställningar. Hans s. k. »bibliska»
taflor hafva ock på åtskilliga ställen (t. ex. i
Wien 1885) väckt anstöt och förargelse.
C. R. N.
Werff, Adriaen van der, holländsk målare, f. 1659 i
Kralingen vid Rotterdam, lärjunge af Eglon van der
Neer, var 1691 och 1692 medlem af styrelsen för
målaregillet i Rotterdam. Han inbjöds 1696 till
Düsseldorf af kurfursten Johan Vilhelm af Pfalz,
som gjorde honom till sin hofmålare och, 1703,
till riddare, hvarför W. icke sällan signerat sina
taflor med »Chevalier» framför namnet. Han lefde
sedan omvexlande i Düsseldorf och
Rotterdam samt dog i sistn. stad 1722. – W. var
genom sin lärare, som var elev af Jacob van Loo,
arftagare af den akademiska riktningens omsorgsfulla,
men glatta målningssätt, hvilket han använde på
taflor af jämförelsevis små dimensioner, framställande
alla slags ämnen, bibliska, mytologiska, idylliska,
porträttgrupper och madonnor. Ehuru enligt vår
tids begrepp starkt maniererad, tillfredsställde
han fullständigt sin egen tids fordringar och vardt
dess favoritmålare. Det kan icke häller förnekas, att
han eger mycken skicklighet, men han saknar djupare
känsla i uppfattningen. Af hans bilder, hvilka
förr voro talrikast representerade i Düsseldorf,
finnas för närvarande de flesta (30) i Münchens
pinakotek, härstammande från tiden 1687–1716. Bland
dem märkas den nämnde kurfurstens och hans gemåls
porträtt (1700), 16 bilder ur Kristi och Marias
historia, framställningar ur Gamla testamentet
(Hagars bortjagande, 1701), idylliska genrebilder
(Barnen med fogelburen, 1687) samt en mytologisk tafla
(Diana och Kallisto, 1704). Vidare finnas i Dresden
12 arbeten, Herdescen (1689), Lot och hans döttrar
(1694), Magdalena (1711), Madonna med Jesusbarnet
och den lille Johannes (1715), ännu en gång Hagars
bortjagande m. fl. Slutligen finnas verk af honom i
Petersburg (11), i Schwerin, Louvre i Paris (7),
Amsterdams Rijksmuseum, der en ovanlig bild af honom
förekommer, nämligen hans sjelfporträtt i naturlig
storlek, i Kassel och Braunschweig m. fl. ställen. –
W:s yngre broder, Pieter van der W., f. 1665, d. i
Rotterdam 1721, var hans lärjunge och kopierade ibland
hans arbeten. I Sveriges Nationalmuseum är En dam
med notbok honom tillskrifven. C. R. N.
Verga, Giovanni, italiensk novellförfattare, f. 1840
i Catania på Sicilien, har väckt uppseende med
sina romaner Tigre reale (1875), Primavera (1877),
Il come, il quando ed il perché (1882) m. fl. Han
beträdde 1880 en ny väg med bondenovellerna La vita
dei campi (1880; en berättelse derur är öfversatt i
»Italienskt folklif», 1884). Dessa skildringar utmärka
sig för ursprunglighet, genialisk framställning och
det sydländskt lidelsefulla i konflikterna.
Vergara (Bergara), stad i spanska prov. Guipuzcòa,
vid kustfloden Deva. Omkr. 6,000 innev. Der slöt
carlistgeneralen Maroto d. 31 Aug. 1839 ett fördrag
med regeringen i Madrid (Espartero), hvarigenom
inbördeskriget fick ett slut.
1. Wergeland, Nicolai, norsk författare, prest,
politiker, föddes d. 9 Nov. 1780 af bondeslägt på
gården Verkland i Sogn, efter hvilken han tog sitt
namn. Redan som gosse visade han rika anlag och
förhjelptes till katedralskolan i Bergen, hvarifrån
han utgick som student till Köpenhamn 1799. År 1803
tog han teologisk ämbetsexamen med utmärkelse och
erhöll vid universitetet medalj för en teologisk
afhandling. Under sin vistelse i Köpenhamn utgaf han
berättelsen Haldor Smeks smaa tildragelser. År
1806 utnämndes W. till adjunkt vid Kristianssands
lärda skola och skref 1811 afhandlingen Mnemosyne om
upprättandet af ett universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
