Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werlauff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som emellertid snart blef tillbakavisad. Studiet
af dessa egna rörelser har i detta afseende icke
fört till något annat väsentligt resultat än det af
W. Herschel funna och sedermera af andra konstaterade:
att vårt solsystem befinner sig stadt i rörelse
i riktning mot stjernbilden Herkules. Deremot
hafva zon-observationerna (se d. o.) och de
s. k. stjernlodningarna varit af bestämmande
inflytande för vår kunskap om stjernsystemet. Af de
förra, hvilka omfatta stjernor t. o. m. 9:de–10:de
storleken, följer bl. a., att fixstjernorna synas
vara i det hela likformigt fördelade i rymden, så
att deras större eller mindre glans i medeltal beror
endast på deras mindre eller större afstånd från
oss. Detta resultat jäfvas, då man kommer till än
svagare stjernor, såsom Herschel först visade genom
sina stjernlodningar. Dessa iakttagelser bestodo
deri att han räknade antalet stjernor, som samtidigt
syntes i synfältet af hans tub (af 19 tums öppning och
157 gångers förstoring), och detta för en stor mängd
inställningar af tuben, så fördelade, att partier från
alla trakter af den ifrågavarande delen af himmelen
blefvo undersökta. Observationerna benämnde han
»lodningar» på grund af analogien med den sjöfarandes
undersökningar af hafsbottnen, genom lodningar
utförda på en serie af ställen på hafvet. Herschel
begränsade sig till en zon mellan 45° nordlig och
30° sydlig deklination, hvilken inom sig innefattar
Vintergatan, och räknade inom detta område 3,400
synfält. Han slöt af denna statistiska undersökning
(»stjernstatistik») till ett antal af 6 millioner
för hans instrument synliga stjernor inom den
undersökta zonen. Hela stjernhimmelen skulle enligt
en ex analogia utförd beräkning innefatta ungefär
20 millioner. Dessa lodningar fortsattes sedermera
på 1830-talet för den södra himmelshemisferen af
hans son J. Herschel. Af dessa iakttagelser följer
som slutsats, att alla för våra starkaste instrument
skönjbara stjernor utgöra »ett system» af linsformig
figur med sin största utsträckning i Vintergatans
plan. Af den omständigheten att stjernorna på
den södra hemisferen äro något talrikare än på
den norra framgår, att vårt solsystem icke exakt
befinner sig i midten af denna lins, utan något åt
norra sidan om dess midtplan. Linsens vidd förhåller
sig enligt W. Herschel till dess tjocklek såsom 850
till 155. Denna åsigt om stjernornas gruppering i
rymden – hvilken redan före Herschels storartade
undersökningar i och för dess ledande i bevis
var uttalad af Thomas Wright (i »Theory of the
universe», 1750) – gäller emellertid blott såsom en
genomsnittsbild af stjernsystemet, i det, såsom ock
W. Herschel påpekade, densamma modifieras till följd
af en mängd större eller mindre oregelbundenheter
i stjernornas fördelning i detalj, af hvilka den
förnämsta sammanhänger med Vintergatans bekanta
grening i Svanens stjernbild, hvilken företeelse
måste motsvaras af en urgröpning i stjernsystemet från
dettas centrum ända till linsens yttre gräns. Medtager
man icke de ljussvagaste stjernorna, af hvilka
Vintergatans skimmer härleder sig, så kommer man dock
genom studiet af de klarare stjernorna, enligt hvad
W. Struves och Argelanders bearbetning af zon-observationer visar,
till analoga slutsatser, af hvilka här blott må
framhållas, att stjernorna af alla storleks-klasser
äro till sitt läge koncentrerade mot Vintergatans
plan. Dock är denna koncentration för de klarare
stjernorna (intill 9:de storleken) af annan karakter
än för de svagaste stjernorna. Under det Herschel
sålunda finner förhållandet mellan stjerntätheten vid
Vintergatans pol och vid dess eqvator vara såsom 1
till 29,4, är samma förhållande för t. ex. stjernorna
fr. o. m. 1:sta t. o. m. 7:de storleken endast såsom
1 till 2,5. Med anledning deraf antages, att vårt
solsystem närmast bör räknas såsom medlem af en
mindre tillplattad och snarare åt alla håll utbredd
stjerngrupp, hvilken sjelf i sin ordning utgör ett
parti af Vintergatan, hvars symmetri-plan är parallelt
med Vintergatans plan, och som består af de relativt
klarare fixstjernor, som vi se på himmelen. För
denna uppfattning talar äfven den omständigheten
att Vintergatan i sjelfva verket visar sig innehålla
ett stort antal dylika stjerngrupper och för öfrigt
till sin konstruktion i det hela visar en tendens
att sönderfalla i större eller mindre hopningar af
stjernor, hvilka åtskiljas genom kanaler af mindre
stjerntäthet. Denna Vintergatans egendomliga struktur,
sådan den vid närmare undersökning visar sig på
himlahvalfvet, anser Herschel äfven vara motsvarad
af en verklig mekanisk process, som försiggår inom
stjernsystemet och sträfvar till en differentiation
af stjernmaterialet i smärre system af mångfaldig
art. – Stjernstatistiken visar, att
stjerngrupperna hufvudsakligen träffas i Vintergatans
närhet ; de tillhöra derför sannolikt hennes
system. De egentliga nebulosorna åter förekomma
blott sparsamt i sjelfva Vintergatan och talrikare,
ju längre man aflägsnar sig från denna. Särskildt
är trakten vid Vintergatans norra pol i närheten
af stjernbilden Berenices hår synnerligen rik på
dessa objekt, äfvenså de s. k. Magalhãeska molnen
nära den södra verldspolen. Deraf synes framgå, att
nebulosorna i allmänhet äro sjelfständiga system och
ej tillhöra Vintergatans grupp. – Hvad stjernsystemets
utsträckning beträffar, har man för att derutinnan
vinna någon föreställning, med fasthållande af
antagandet att stjernorna äro likformigt fördelade
i rymden och på grund af statistiken för de olika
stjernstorlekarna samt med antagande af ett af
parallaxobservationerna framgående medelvärde 0",116
af parallaxen för stjernor af andra storleken,
uppställt ett schema, ur hvilket följande tabell
utgör ett utdrag.
| Stjernor af storleken | Parallax | Afstånd | Ljusår |
| 1 | 0",209 | 986,000 | 15 |
| 3 | 0",076 | 2,725,000 | 43 |
| 5 | 0",037 | 5,378,000 | 85 |
| 7,5 | 0",014 | 14,230,000 | 225 |
| 9,5 | 0",006 | 37,200,000 | 587 |
| Herschels svagaste | 0",00092 | 224,500,000 | 3,541 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
