Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werlauff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till oss. – Här är äfven platsen att tillägga
följande om ljusets ifrågasatta absorption i den
interstellära rymden. Möjligheten af en dylik
absorption påpekades redan af Olbers, som äfven
sökte styrka detta antagande genom att påvisa, att
i motsatt fall hela himmelssferen skulle för oss te
sig såsom en sammanhängande lysande yta. Beviset
derför stöder sig emellertid på antagandet att
mängden af lysande materia i rymden är oändlig såsom
rymden sjelf, hvilket ju måste ifrågasättas. Men
frånsedt detta, synes det framgå af F. W. Struves
undersökningar (jämförelse af det antal stjernor af
en viss storleksklass, som man verkligen iakttager,
och det antal man enligt beräkning skulle se,
om stjernorna hade absolut samma ljusstyrka och
vore likformigt fördelade i rymden samt om ingen
ljusextinktion förefunnes), att en ljusextinktion
verkligen existerar. I st. f. att sålunda, om en
stjernas afstånd är x, enligt lagen för ljusets aftagande
omvändt proportionelt mot afståndets qvadrat beräkna
dess skenbara ljusstyrka, L, enligt formeln
L = k/x2
har man enligt Struve, på grund af extinktionen i
verldsrymden, att använda följande modifikation af
denna formel
L = k . [0,990651]x-1/x2
I enlighet dermed har man att förminska de
uppskattningar af stjernornas afstånd, hvilka i
likhet med Herschels grunda sig på iakttagelser af
deras skenbara ljusstyrka. K. B.
Verldstid. Se Tid, sp. 269, och A. Möller: »Borgerlig
tid och verldstid» (progr., Lund 1892).
Världsträdet, mytol. Se Yggdrasil.
Verldsutställningar. Se Industriutställningar och
Utställningar.
Verldsåldrar. Se Guldåldern.
Werle, en gren af det mecklenburgska furstehuset,
hvilken hade sitt namn efter godset W., i nuv. kretsen
Mecklenburg, amtet Grabow. Ättelinien härstammade
från furst Henrik Burwins af Mecklenburg son
furst Nikolaus (Niclot) I, som 1235 fick herskapet
W. och afled 1277, och den utslocknade på svärdssidan
1436. Furstehuset W. stod under 1200- och 1300-talen
i såväl politiska som äktenskapsförbindelser med
Nordens konungahus. Så var furst Henrik af W.,
den ofvannämnde Nikolaus’ son (död d. 8 Okt. 1291),
förmäld sedan 1262 med Birger jarls dotter Rikissa
(död d. 13 Dec. 1288), i hennes andra gifte. Hans
brorson furst Nikolaus II (död 1316) var gift med
Erik Glippings dotter, som äfven hette Rikissa, och
Nikolaus’ dotter Sofia skulle enligt 1310 års fördrag
äkta den svenske hertig Erik Magnusson. Hon kom äfven
öfver till Sverige, men hertig Erik ville ej fullfölja
förbindelsen, hvarför han och hans broder Valdemar i
fredsfördraget i Helsingborg d. 19 Juni 1313 förbundo
sig att i penningeersättning lemna konung Erik Menved
(Sofias morbroder) 4,000 kölniska mark och furst
Nikolaus 2,000 mark. Sofia blef
sedermera (omkr. 1315) gift med den ryktbare hertig
Gerhard III den store af Holstein.
Werlhof, Paul Gottfried, tysk läkare, f. 1699,
blef 1723 med. doktor i Helmstädt, flyttade sedan
till Hannover och vann der ett stort anseende. Död
1767. W. var en mycket lärd läkare, en förträfflig
iakttagare och en framstående skriftställare både på
vers och prosa. Inom medicinen är han mest bekant
genom den efter honom uppkallade morbus maculosus
Werlhofii (se Purpura och Sugillation). Bland hans
skrifter märkas Observationes de febribus, praecipue
intermittentibus et ex harum genere continuis (1732)
och De variolis et anthracibus (1735). Hans samlade
medicinska skrifter utgåfvos i 3 band 1775–76.
R. T-dt.
Vermandois [-mangdåa’], fordom franskt grefskap,
omkr. 36 km. i längd och 24 i bredd, senare hertigdöme
i Picardie, omkring Sommes källor, nu fördeladt
på departementen Aisne och Somme. I detsamma lågo
städerna S:t Quentin (hufvudstad), Vermand (som
gaf namn åt grefskapet), Ham, S:t Simon och le
Catelet. V. hörde under medeltiden till en mäktig
grefveslägt, hvars härkomst man leder tillbaka till
Bernhard, konung af Italien (d. 818), naturlig son
till Karl den stores son Pipin. Efter Heribert IV:s
död 1080 fråntogo baronerna hans son Eudes grefskapet,
som de gåfvo åt Henrik I:s i Frankrike son, Hugo,
gift med Heriberts dotter Adelheid. Genom Hugos
sondotter Elisabet öfvergick det till grefve Filip
af Flandern (1167), men 1185 bemäktigade sig konung
Filip II detsamma och förenade det 1215 med franska
kronan. Ludvig XIV upphöjde det till hertigdöme och
skänkte det till sin naturlige son med hertiginnan
de La Vallière Ludvig af Bourbon, efter hvars död
(1683) det tillhörde linien Bourbon-Condé.
Vermdö. Se Värmdö.
Vermeer [fermer]. Se Meer.
Vermehren, Johan Frederik Nikolaj, dansk målare,
född i Ringsted d. 12 Maj 1823, student vid Sorö
akademi 1843, fick sin första undervisning i
teckning af läraren derstädes landskapsmålaren
Harder. Som student flyttade han till Köpenhamn
för att utbilda sig vid konstakademien och hos
målaren Roed. År 1846 blef han elev i modellskolan
och utställde 1847 sin första tafla. V. gick ut
i kriget 1848 och målade derefter Reservsoldatens
afsked, som na tillhör k. tafvelgalleriet. Efter
att 1855 hafva utställt En jylländsk fårherde på
heden erhöll han akademiens reseunderstöd i två år,
hvilka han för det mesta tillbragte i Italien, der
han samlade bilder ur allmogelifvet. En såningsman
och Husliga bestyr (utställda 1860) inköptes båda för
k. tafvelgalleriet; den sistnämnda förskaffade honom
Thorvaldsens utställningsmedalj. Han målade derefter
en serie genretaflor, omsorgsfullt utförda efter
naturen, tills han 1870 öfvergick till porträttfacket,
hvari han bl. a. utmärkte sig genom porträtten af
konstnärerna J. Sonne och A. V. Saabye. År 1862
vistades han i Holland med understöd af Anckerska
legatet. 1864 blef han ledamot af den danska och 1889
af den svenska konstakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
