Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På grund af sin lust att intränga i alla arter
af bildande konst, såväl teoretiskt som i deras
tekniska metoder, lade han sig äfven på måleri,
dock mest som lärare. Hvad hans stil beträffar,
egde han ingen egentlig fantasilyftning och
uppfinningsförmåga, men utarbetade sina bilder
sorgfälligt och gaf dem en manlig karakter. Äfven i
måleriet är hans framställning skarp och plastisk,
duktig, men något stel och i draperiet småveckig. Af
hans skulpturarbeten märkes först en bronsstatyett
af en genius, som trycker en delfin intill sig (på
ett vattensprång i gården till Pal. vecchio, en af
hans älskvärdaste bilder), vidare David som yngling,
med Goliats hufvud (1476, i Bargelio i Florens),
i dragen påminnande om Lionardos typ, slutligen en
relief, som återgifver Francesco Tornabuonis gemål
på sin dödsbädd (i Bargelio), med kraftig skildring
af sorgen hos hennes anhöriga och rörande uttryck
hos den döende. Främst framstår han som mästare i
sin kolossala ryttarestaty af Venezias fältherre
Colleoni (börjad 1479, färdig först efter hans
död, upprest framför kyrkan S. Giovanni e Paolo i
Venezia), den moderna konstens andra ryttarebild
efter Donatellos Gattamelata i Padua, som V. dock
öfverträffar genom rörelsens öfverväldigande kraft
och trotset i karakteren. För domen i Pistoja utförde
han tillsammans med bildhuggaren Lorenzetto kardinal
Forteguerras grafvård (efter 1473); Lorenzetto
formade den dödes bild, V. en relief, en storartad
Kristus omsväfvad af änglar. Till hans bästa tid hör
Tomas, som undersöker Frälsarens sår (i en nisch
utanpå kyrkan Or San Michele i Florens), väldig i
uttrycket och af en viss kraftig skönhet. Slutligen
märkes ett par arbeten af honom i South Kensington i
London, nämligen ett krucifix i terracotta, utmärkt
i framställningen af det upphörda lidandet, samt en
byst af Kristus med egendomligt uttryck af smärta. Man
kan icke med full säkerhet tillskrifva honom mer
än en tafla, näml. Kristi dop (målad för S. Salvi,
nära Florens, nu i denna stads akademi). Johannes
och Kristus äro karakteristiska figurer. Vid deras
sida knäfalla två änglar, af hvilka den ene utmärker
sig för sitt särskilda behag i typ och rörelse samt
äfven i behandling. Också berättar Vasari, att den
ene af dessa änglar är utförd af V:s store lärjunge
Lionardo da Vinci. C. R. N.
Vers (Lat. versus, egentl. ömvändning, plogfåra), rad,
linie i ett skaldestycke, en med slutfall försedd
följd af taktmässigt sammanställda ord (versrad);
(i dagligt tal äfven) en afdelning l. grupp af
flere sådana versrader (strof, stans); poesi, bunden
stil i allmänhet; liten afdelning af ett kapitel i
bibeln. – Versbyggnad, den olika beskaffenheten
af vers med hänsyn till språkets metriska behandling,
versslag, graden af ledighet och harmoni o. s. v. Jfr
Metrik. – Versfot (Lat. pes, plur. pedes), metrisk
takt l. taktafdelning, den lägsta rytmiska enheten i
en vers, utgöres vanligen af en lång (eller betonad,
accentuerad) stafvelse och en eller två korta (eller
obetonade, oaccentuerade) stafvelser, så att versfoten
innehåller en höjning af tonvigten jämte en sänkning
af densamma (se Arsis). Genom en efter bestämda lagar
försiggången sammansättning af flere versfötter
bildas versraden. Versfötterna (med benämningar,
som härstamma från antiken) äro dels tvåstafviga:
| a) | troké – v (t. ex. bära), | |
| b) | jamb v – (förnuft), | |
| c) | spondé – – (ljusflod); | |
| dels trestafviga: | ||
| a) | daktyl – v v (t. ex. svärmande), | |
| b) | anapest v v – (frieri), | |
| c) | amphibrachys v – v (förskona), | |
| d) | creticus – v – (hjeltemod), | |
| e) | bacchius v – – (behagsjuk), | |
| f) | antibacchius – – v (mossrosen). | |
| g) | moloss – – – (malörtsdryck), | |
| h) | tribrachys v v v (till sin ge[-mål]); | |
| dels sammansatta l. fyrstafviga: | ||
| a) | koriamb – v v – (t. ex. riddarevärf),
<tb>b) | antispast v – – v (gesällprofvet), |
| c) | ionicus a majore – – v v (dödbringande), | |
| d) | ionicas a minore v v – – (majestätsbrott), | |
| e) | paion 1:sta – v v v (saligare), | |
| f) | paion 2:dra v – v v (förlåtande), | |
| g) | paion 3:dje v v – v (karakteren), | |
| h) | paion 4:de v v v – (för att få dö), | |
| i) | epitrit 1:sta v – – – (aprilmånsken), | |
| j) | epitrit 2:dra – v – – (julimånsken), | |
| k) | epitrit 3:dje – – v – (vårbrytningstid), | |
| 1) | epitrit 4:de – – – v (orsakskedja); | |
| t. o. m. en femstafvig finnes: | ||
| dochmie v – – v – (t. ex. till Gud står mitt hopp). | ||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
