Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vertex ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begränsa munhålan. Matstrupen har hos somliga foglar en
utvidgning, benämnd kräfva. Blindtarmarnas antal är
olika: vanligen en hos däggdjuren, två hos foglarna,
flere (eller inga) hos fiskarna. Hos de sistnämnde
saknas spottkörtlar liksom magspottkörtel hos många
ryggradsdjur. – Andedrägtsorganen äro lungor
(hos däggdjur, foglar och kräldjur), gälar och
lungor (hos amfibierna) samt enbart gälar (hos
fiskarna). De sistnämnda bildningarna kunna vara
dels inre, dels yttre (dessa stundom qvarstående
hela lifvet igenom). Såsom ett i jämförande
anatomiskt hänseende med lungan likställigt organ
bör fiskarnas simblåsa betraktas, hvilken dock
endast undantagsvis gör tjenst vid andningen. –
Alla ryggradsdjur (undantagandes lansettfisken)
hafva rödt blod och särskildt hjerta. Hos fiskarna
är det senare tvårummigt, innehåller venöst blod
och drifver detta till gälarna. Amfibiernas och
kräldjurens (utom krokodildjurens) hjerta består af
en kammare och två förmak, i hvilka båda sistnämnda
det arteriella och det venösa blodet blandas. Hos
krokodildjuren, foglarna och däggdjuren är hjertat
fyrrummigt. Hos fiskarna är kretsloppet enkelt, hos
de öfriga ryggradsdjuren dubbelt. Blodets värmegrad
är olika. Hos däggdjur och foglar är den
35°–40° C., hvarför dessa båda djurklasser benämnas
»varmblodiga djur» (se d. o.); hos kräldjuren,
amfibierna och fiskarna stiger och faller (med
enstaka undantag) blodets temperatur med det
omgifvande mediets, hvarför dessa klasser benämnas
»kallblodiga». I sammanhang med blodkärlsystemet står
ett lymfkärlsystem, hvars körtlar äro synnerligen
starkt utbildade hos däggdjur och foglar. En vid
lymfkropparnas bildande verksam mjelte förekommer
hos alla ryggradsdjur (utom lansettfisken).
För urinens afsöndrande finnes hos alla till här
ifrågavarande provins hörande djur ett par njurar,
hvilka dock ej äro homologa (likställiga) organ
hos de lägre och de högre ryggradsdjuren. Dessa
utmynna medelst hvar sin urinledare antingen i en
särskild urinblåsa eller direkt utåt. Ryggradsdjuren
äro med få undantag skildkönade, och hos alla eger
könsfortplantning rum. Parning förekommer dock ej
alltid; hos de flesta fiskar och amfibier befruktas
äggen först efter att hafva blifvit lagda. Af
testiklar och äggstockar finnes blott ett par; hos de
fullvuxna fogelhonorna har dock den ena äggstocken
resorberats. Hos många fiskar saknas särskilda
utföringsgångar för könsorganen, i hvilket fall säden
och äggen komma ut i bukhålan och derifrån genom en
särskild öppning ut ur kroppen. Däggdjuren föda nästan
utan undantag lefvande ungar; de fyra öfriga klasserna
äro deremot enligt regeln äggläggande. Däggdjurens,
en stor del foglars och kräldjurens hannar ega ett
särskildt kopulationsorgan. Fortplantningsorganens
utföringsgångar mynna antingen i en så kallad kloak,
d. v. s. tarmkanalens ändstycke, som upptager både
de nämnda och urinorganens mynningar, eller ock
öppna de sig utåt sjelfständigt eller i förening med
urinorganen, men skilda från tarmen. – Hos de flesta
ryggradsdjur medför ägget en så stor
gulmassa från äggstocken, att fostret kan fullständigt
utveckla sig på dess bekostnad. I sådana fall omslutes
ägget vanligen under gången genom äggledaren af
ägghvita och skalbildningar. I andra fall är det
i ägget befintliga näringsmaterialet ringa och
otillräckligt för fostrets utveckling, hvarför
detsamma medelst särskilda blodkärl träder i innerlig
vexelverkan med modern och från hennes kropp hemtar de
näringsämnen, som erfordras för dess utveckling. Det
senare förhållandet eger rum hos placentalierna
och några få fiskar (af hajarnas afdelning). Embryot
vänder alltid buksidan mot gulan. Hos däggdjur, foglar
och kräldjur är fostret omgifvet af en vattusäck
(amnion) och en andedrägtssäck (allantois), hos
amfibier och fiskar saknas den förra och är den senare
tillstädes blott i outveckladt tillstånd. Ungarna
likna (om man frånser storleken och de hos dem ännu
icke utvecklade könsorganen) de fullvuxna djuren;
dock förekommer hos amfibierna och några fiskar en
verklig metamorfos.
De äldsta fossila lemningar af ryggradsdjur,
nämligen af fiskar, förekomma i de yngsta siluriska
bildningarna. I stenkolsformationen uppträda amfibier
och i den permiska formationen kräldjur. Fotspår
af foglar och tänder af däggdjur visa sig först i
triasformationen.
Ryggradsdjuren indelas lämpligen på nedanstående sätt:
| A. | Embryot omgifves af vattusäcken (amnion)
och andedrägtssäcken (allantois). Andas med lungor ända från födelsen och ega aldrig gälar. | |||
| 1. | Hjertat är fyrrummigt och blodet varmt. | |||
| a. | Mjölkkörtlar finnas, men intet qvadratben.
Flertalet föder lefvande ungar, som däggas. Däggdjur, Mammalia. | |||
| b. | Mjölkkörtlar saknas, men qvadratben
finnes. Lägga ägg, som i de allra flesta fall rufvas. Foglar, Aves. | |||
| 2. | Hjertat är trerummigt och blodet kallt.
Kräldjur, Reptilia. | |||
| B. | Embryot saknar amnion och har på sin höjd
en outvecklad allantois. Andas (åtminstone under en del af sin tillvaro) medelst gälar. | |||
| 1. | Andas som ungar medelst gälar, som fullvuxna dels
medelst både gälar och lungor, dels blott medelst lungor. Hafva trerummigt hjerta och ofullständigt blodomlopp samt genomgå metamorfos. Amfibier, Amphibia. | |||
| 2. | Andas medelst gälar (stundom äfven medelst
simblåsan), hafva tvårummigt eller ock intet hjerta äfvensom fullständigt blodomlopp samt genomgå merendels icke metamorfos. Fiskar, Pisces. | |||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
