Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vervins ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
W:s dikter i Upsala universitetsbibliotek och
i k. biblioteket i Stockholm. Jfr E. Lewenhaupt:
»Johan Gabriel W.» (i »Samlaren», 1880).
Vervins [-vä’ng], stad i franska depart. Aisne
(Picardie), vid jernvägen mellan Laon och Belgiens
gräns. Omkr. 3,500 innev. Textilindustri. Den 2 Maj
1598 slöts i V. fred mellan Henrik IV i Frankrike
å ena sidan samt Filip II i Spanien och hertigen af
Savojen å den andra, vid hvilken allt återställdes
på grundvalen af freden i Cateau-Cambrésis.
Verälä. Se Värälä.
Vesa. Se Flottmo.
Vesalius, Andreas, belgisk anatom, föddes i Bruxelles
d. 31 Dec. 1514. Om hans tidigare lefnadsöden är
intet med säkerhet bekant; blott det vet man,
att han på 1530-talet studerade i Paris, der på
den tiden bl. a. Jacob Sylvius, Fernel och Gunther
von Andernach voro anställda som lärare. Men den
anatomiska undervisningen inskränkte sig till
kommentarer öfver Galenos, och när någon gång en
dissektion af ett mennisko- eller djurlik förekom,
var det ej professorn, utan en barberare, som utförde
preparationen. V. blef otålig öfver det sätt, hvarpå
denne gjorde detta, och det dröjde icke länge,
innan han sjelf lade handen dervid. 1536 lemnade
han Paris för att såsom läkare deltaga i kejsar Karl
V:s fälttåg, och han begaf sig först till Louvain,
derifrån till Bruxelles. Om hans deltagande
i fälttåget är emellertid intet kändt. Efter
fredsslutet reste han i kejsarens följe till Italien
och blef med. professor i Padua. Der bemödade han
sig framförallt att utdrifva den gamla metoden
från de medicinska skolorna samt bevara allt godt,
som fanns hos de äldre författarna, och grundligt
undersöka hvarje del af menniskokroppen. Snart kom
han till den öfvertygelsen att den efter Galenos
upprepade beskrifningen af menniskokroppen icke
stämde öfverens med naturen, utan var gjord
efter apan. Redan 1538 offentliggjorde han en
del af sina nya rön i en af honom redigerad
upplaga af Galenos’ anatomi enligt Gunther von
Andernachs bearbetning. Följande år utgaf han
sex anatomiska taflor såsom ett profstycke af
det arbete, i hvilket han ville framlägga summan
af sina anatomiska studier. Detta utkom 1543
under titeln De humani corporis fabrica. Genom
detsamma frigjordes menniskoanatomien, och dermed
medicinen, från det auktoritetsförtryck, som den varit
underkastad i halftannat årtusende, i det att der den
omedelbara, af inga förutfattade meningar klafbundna
naturiakttagelsen åter upptogs såsom den enda riktiga
metoden. Med harm och ovilja möttes arbetet emellertid
från de tongifvande kretsarna, och V. framställdes
af sin forne lärare Sylvius såsom ett monster af
okunnighet och ett exempel på den allra farligaste
gudlöshet. – För öfvervakandet af sin boks tryckning,
hvilken skedde i Basel, hade V. lemnat Italien, och
han återkom först 1546 till Padua. Men der mötte honom
endast obehag af flere slag. Han lemnade derför sin
lärostol och begaf sig öfver Basel till Bruxelles,
der han lefde flere år sysselsatt med en
omarbetning af sitt hufvudarbete, hvilken utkom
1555. År 1556 flyttade han till Madrid, såsom
en af Filip II:s läkare, och lefde der åtta
år. Slutligen blef vistelsen der honom odräglig, och
han öfvergaf Spanien för att företaga en färd till
den heliga grafven. Vägen dit tog han genom Italien,
underhandlade der om att åter erhålla den professur
han förut innehaft i Padua samt mottog i Jerusalem den
definitiva kallelsen dertill. Han vände genast hemåt,
men hans skepp förliste vid ön Zante, och han dog
derstädes d. 15 Okt. 1564. Efter hans död utgafs hans
Chirurgia magna, som han afslutat redan 1561. Hans
samlade skrifter utkommo genom Albinus’ och Boerhaaves
försorg i 2 band 1725. Jfr R. Tigerstedt: »Andr. V.»
i »Finsk tidskr.», tom. XXIII. R. T-dt.
Wesel, starkt befäst stad i preussiska
regeringsomr. Düsseldorf (Rhenprovinen),
vid Rhens och Lippes förening och vid flere
jernvägslinier. 20,736 innev. (1890), deraf öfver
hälften katoliker. Gymnasium. Öfver Rhen gå en
jernvägsbro och en pontonbro. I Rhenfloden ligger den
befästa ön Büderich, och staden skyddas derjämte
af flere detascherade fort, af hvilka ett tjenar
som brohufvud på venstra Rhenstranden. Bland
byggnaderna må nämnas stadshuset (från 1396),
den stora Willibrord-kyrkan i sen-gotisk stil
(invigd 1181, fullbordad i sin nuvar. form först
1521), kommendantshuset (från 1417), Berliner-thor
(från 1722) samt det moderna gymnasiet och
militärhospitalet. Liflig flodfart samt stor
omsättning i synnerhet af trävaror och fisk. Flere
fabriker. – W., fordom kalladt Lippemünde, var en
af de punkter, från hvilka Karl den store riktade
sina operationer mot de hedniske sachsarna. Under
medeltiden var W. en blomstrande handelsstad, medlem
af hanseförbundet och ännu 1495 fri riksstad.
Wesel, Johann von. Se Rucherath.
Veselovskij, Aleksandr Nikolajevitj, rysk
literaturhistoriker, f. 1838, sedan 1870 professor
i romansk och germansk literatur vid Petersburgs
universitet, är en bland samtidens förnämsta forskare
på den jämförande literaturhistoriens (medeltids-
och folkliteraturens) område. Hans vigtigaste
arbeten, alla på ryska, äro Slav. skazanija o
Solomone i Kitovraze etc. (1872, De slaviska
sagorna om Salomo och Kitovras [Asmodeus] och
de vesterländska legenderna om Morolf och Merlin),
Razyskanija v oblasti russkich duchovnych stichov
(I–X, 1879–83, Undersökningar om ryska andliga
folkvisor), Juznorusskija byliny (I–XI, 1881–84;
Syd-ryska hjeltedikter) och Iz istoriji romana i povesti
(1–2. 1880–88, Ur romanens och novellens historia),
de tre sistnämnda i ryska vetenskapsakademiens
skrifter (»Sbornik»). V. har i Galachovs (större)
ryska literaturhistoria (2:dra uppl. 1880)
författat afdelningen om Rysslands medeltida
berättelseliteratur. Till hans tidigaste arbeten hör
»Villa Alberti. Materialier till en karakteristik
af den literära och sociala omhvälfningen i Italien
under 14–15:de årh». För öfrigt har han i ryska och
vest-europeiska tidskrifter, (bl. a. i Jagics »Archiv
für slav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
