- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
663-664

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vervins ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

philologie») offentliggjort en mängd mindre uppsatser
i sitt ämne. Lll.

Wesenberg (Estn. Rakwerre), stad i ryska
guvern. Estland, kretsen Wierland, vid jernvägen
Petersburg–Reval. Omkr. 3,500 innev. Det var under
medeltiden en betydande handelsstad, med en af
Valdemar Seier i Danmark 1223 uppförd borg, af hvilken
endast ruiner återstå. Svensk stad sedan 1580, då det
intogs af Pontus De la Gardie, gafs det af Gustaf II
Adolf d. 12 Juni 1616 som friherreskap åt holländaren
Reinhold van Brederode, hufvudman för den holländska
beskickning, som tillsammans med Englands sändebud
förmedlade freden i Stolbova.

Vesene, socken i Elfsborgs län, Gäsene härad. Areal
3,414 har. 483 innev. (1891). Annex till Södra Björke,
Skara stift, Kullings kontrakt.

Weser (Fht. Visuracha, Lat. Visurgis), en af
Tysklands hufvudfloder, uppstår vid Münden af
Werras och Fuldas förening i preuss. prov. Hannover,
flyter mot n. och n. v. samt faller ut i Nordsjön
nedanför Bremerhafen, ö. om Jadeviken. Flodens längd
från föreningen är 436 km., från Werras källor 716
km. Flodområdet är omkr. 47,000 qvkm. Vid Münden
ligger floden 117,5 m. öfver hafsytan; störst är
fallet mellan Karlshafen och Minden i Westfalen: 21
m. på omkr. 30 km. Nästan hela dess lopp ligger inom
Preussen, men floden berör äfven delar af Braunschweig
och Lippe, och nedanför Bremen breder den ut sig
till ett aestuarium, som skiljer storhertigdömet
Oldenburg från preussiska prov. Hannover. Mellan
Münden och Minden går floden fram genom en rad
vackra dalar i de s. k. Weserbergen, men sedan den
lemnat bergen i ett trångt pass ofvanför Minden,
kalladt Porta Westphalica (»Westfaliska porten»),
blifva stränderna flacka och intresselösa. Flodens
bredd vexlar mellan 94 m. vid Münden, 200 m. vid
Minden, 220 m. vid Bremen, nära 2 km. vid Elsfleth
och 11 km. vid mynningen. Floden är i allmänhet grund
och flodfarten ofvanför Bremen stundom i månader
under sommaren afbruten. Farvattnets ringa bredd,
flere forsar samt mängden af broar och slussar äro
hinderliga för flodfarten. Oceanångare kunna gå upp
till Elsfleth, ehuru Bremerhafen är hufvudhamnen,
mindre ångfartyg till Vegesack och pråmar om 200
tons till Münden. Floden går ut i hafvet mellan
sandbankar, hvilka lemna endast en smal ränna öppen,
närmare hannoverska stranden, vid Bremerhafen 3,9 m.,
vid flodtid 7,15 m. djup. De förnämsta tillflödena äro
fr. h.: Aller, Wümme (förenad med Hamme), Drepte,
Lune och Geeste, fr. v.: Diemel, Nethe, Emmer, Werre,
Aue och Hunte. Werra och Fulda (se dessa ord) äro båda
segelbara, när de förena sig till W. Aller, Wümme,
Geeste och Hunte äro också segelbara. Nedanför Hunte
är W. genom öar delad i flere kanaler. – Flodfarten
på W. var förr underkastad många hinder genom
enskilda städers stapelrätt, genom flodfartsgillenas
privilegier samt genom de många tullar, som de
enskilda staterna upptogo (före 1866 vexlade W. jämte
Werra och Fulda egare 35 gånger under sin väg till
hafvet), tills strandstaterna 1823 upphäfde alla
enskilda privilegier och bestämde en fast Wesertull,
hvilken senare nedsattes och 1856 borttogs, då
samtidigt Preussen och Bremen upprättade i Bremen
ett gemensamt tullverk för trafiken på floden och
jernvägarna utmed densamma. En kanal mellan Hamme
och Oste och en annan mellan Geeste och Elbes mynning
förena W:s och Elbes flodsystem. – Floden W. gaf namn
åt ett departement i det kortlifvade konungariket
Westfalen. Det hade Osnabrück till hufvudstad.

Weser, Lars August, jurist, författare, född i
Stockholm d. 27 Juli 1809, blef 1826 student i
Upsala, der han 1828 aflade examen för inträde
i rättegångsverken, började 1829 tjenstgöra vid
Stockholms stads rättegångsverk samt utnämndes 1848
till rådman och 1868 till handelsborgmästare, från
hvilket ämbete, hvars siste innehafvare han var, han
tog afsked 1874. Död i Stockholm d. 29 Sept. 1886. I
hufvudstaden s sällskapslif var W. mycket uppburen
genom sitt angenäma väsende, i det offentliga
lifvet mycket anlitad genom sin duglighet och
redbarhet. Bland de många förtroendeuppdrag han mottog
må nämnas ledamotskap af Direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk (1849–60), af stadsfullmäktige
och deras beredningsutskott (1863–69) och af
kyrkomötet (1878, 1883). W. författade komedierna
Penningar och gamla anor (1834) och Aktörerna rivaler
(1835; tills, med skådespelaren P. E. Sevelin)
samt vådevillerna Hobergsgubben (1836; med musik af
Torssell) och Inomhus (uppf. f. g. 1845) och utgaf
»Konkurslagen jemte dithörande författningar med
anmärkningar etc.» (1863; 6:te uppl. 1886).

Wesergebirge (Wesers bergland) är det sammanfattande
namnet på de skogklädda bergsträckningar och platåer,
som följa Wesers öfre lopp från Münden till Minden och
tillhöra dels Preussen (Westfalen, Hessen-Nassau och
Hannover), dels Braunschweig och Lippe. De enskilda
bergskedjorna hafva samma riktning mot nordvest och
nå t. o. m. i sina högsta toppar knappt den absoluta
höjden af 520 m. Hvad som förlänar dem karakter
af berg är sammanhanget mellan deras platåer,
den vallformiga, ofta skarpt markerade formen hos
de enskilda kedjorna samt den betydande relativa
höjden (325–390 m.) öfver Wesers djupa dal och det
närliggande låglandet, hvarigenom de för ögat synas
betydligare än månget absolut högre berg.

Vesete, Nord. sagohist., omtalas i de mytiska sagorna
såsom jarl hos konung Håloge i Hålogaland. Han
bortförde konungens dotter Eisa och bosatte
sig sedan på ön Borgundarholm (Bornholm). Om
hans söner se Bue digre och Sigurd Kappe.
Th. W.

Vesica, Lat., blåsa; urinblåsan. Se Urin-organen. –
Vesicatorium, dragmedel (se d. o.).

Vesihiisi [-hisi], Finsk mytol., ett vattenrå
af ond natur, hvilket förde förskräckelse med
sig. V. anropades dock ofta till skydd mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:48 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free