Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westerlund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 26 Okt. 1887, egde en icke stor, men sympatisk
sångröst, och hennes koloraturförmåga lär hafva
varit så ovanlig, att hon med lätthet kunde sjunga
fioriturerna i en violinkonsert. Åren 1853–54 var hon
engagerad vid hofteatrarna i Koburg och Gotha, 1855–56
vid operan i Stockholm, der hon sjöng titelrollen
i »Lucie», Marie i »Regementets dotter», Susanna i
»Figaros bröllop», Rosina i »Barberaren», Nattens
drottning i »Trollflöjten», Isabella i »Robert»,
Adina i »Kärleksdrycken» m. m. Dessutom sjöng hon på
många konserter i utlandet. Hon blef led. af Musikal.
akademien 1850. A. L.
Vestertelge. Se Telge 2.
Westerwald [-valt], bergstrakt i vestra Tyskland
mellan Rhen i v. samt dess bifloder Sieg och Lahn i
n., ö. och s., till större delen tillhörig preussiska
regeringsområdena Wiesbaden, Koblenz och Arnsberg. Det
är en skogfattig högslätt, en gråvackeplatå,
öfver hvilken lägre bergåsar och enstaka toppar med
afrundadhjessa höja sig. Vanligen innesluter en grupp
sådana kägelberg ringformigt en insänkning i platån,
som följaktligen vanligen är sumpig och fylld med
torfmossar eller är en sjö. Den högsta och vildaste
delen af berget kallas Hoher W. l. Kalte Eich, en
ödslig basaltyta s. om öfre Sieg. Högsta topparna äro
Salzburgerkopf (655 m.) och Fuchskauten (657 m.) nära
Westfalens sydspets. W. är rikt på brunkol och
krukmakarelera samt på koppar- och jernmalm. Södra
delen saknar nästan industri; den norra deremot hör
till de idogaste industritrakter i Tyskland.
Vestervigs kloster, i södra Thy, Thisted amt,
Jylland, stiftadt omkr. 1110 och invigdt åt S:t
Thöger, var under medeltiden hemvist för korherrar
af augustin-orden. Efter reformationen blef det
ett verldsligt län och såldes 1661 från kronan,
hvarefter klostret refs, så att numera endast
ruiner af dess gamla kyrka qvarstå såsom delar af
den nyuppförda. På kyrkogården undersöktes 1875
en dubbelgraf, som förmodas gömma lemningarna
af prins Buris (se denne) och liten Kirsten.
E. Ebg.
Vestervik. 1. Stapelstadi nordöstra Småland, Kalmar
län, på södra sidan af det sund, som förenar Gamleby
viken med Östersjön. Med breda, raka gator, flere
planteringar och promenadplatser, i allmänhet väl
hållna byggnader samt vackra omgifningar, har V. ett
prydligt och trefligt yttre, ehuru staden icke kan
uppvisa några mästerverk i byggnadsväg. Rörelsen är
rätt liflig och synes vara stadd i jämn, om också
icke synnerligen rask utveckling. Något s. om
den egentliga staden ligga de små förstäderna
Norra och Södra Malmen. Stadens område, 2,574
har, är satt till 9 7/8 mtl. Hela taxeringsvärdet
uppgick 1891 till 4,799,360 kronor, deraf 724,100
kr. för jordbruksfastighet. Innevånarnas antal
var 4,346 år 1850, 5,127 år 1870, 6,189 år 1880
och 6,930 år 1891. Stadens tillgångar voro 1890
bokförda till ett värde af 1,387,662 kr., hvaremot
skulderna upptogos till 348,864 kr. För kommunala
behof uttaxerades s. å. kr. 4,72 för hvarje krona
bevillning. Hufvudnäringar äro handel, sjöfart och
fabriksindustri. År 1890 funnos 84
handlande, med 53 biträden, 12 fabriker, med 212
arbetare och 108,749 kr. tillverkningsvärde. Den
fordom, under det segelfartyg allmännare användes,
betydande skeppsbyggerirörelsen har numera
väsentligen inskränkts, emedan staden saknar
mekanisk verkstad. Hamnen lemnar tillträde
för 4,9 m. djupgående fartyg genom inloppet,
det s. k. Blockhushålet, hvilket emellertid
skall fördjupas, sedan statsanslag dertill år
1892 beviljats. År 1890 besöktes hamnen af 1,042
ankomna och afgångna fartyg, om tillsammans 178,024
tons. Hamnafgifter inflöto till belopp af 17,058
kr. Stadens egen handelsflotta utgjordes af 44
fartyg, om tillsammans 5,654 tons. På sjömanshuset
voro inskrifna 75 fartygsbefälhafvare och 512
man sjöfolk. Genom smalspåriga jernvägar står
V. i förbindelse norrut med Östra stambanan vid
Norsholm, söderut med Nässjö-Oskarshamnsbanan vid
Hultsfred. För undervisningen är sörjdt genom, bl. a.,
ett högre allmänt läroverk, en högre flickskola, två
slöjdskolor och en navigationsskola. Kreditanstalter
äro afdelningskontor af Kalmar enskilda bank och
en större sparbank. Af offentliga inrättningar i
öfrigt samt byggnader märkas: kyrkan (grundl. 1433),
rådhuset, allmänna läroverkshuset, jernvägsstationen,
länslasarettet och slöjdskolehuset, samtliga omgifna
af planteringar, samt det föga tilltalande stadshuset
(från 1844). Den periodiska pressen representeras af
»Vesterviks Veckoblad» och »Vesterviksposten», det
förra utkommande 3, den senare 2 gånger i veckan,
samt af »Östra Smålands Missionsblad». I kyrkligt
afseende utgör V. med Törnsfall ett regalt pastorat
i Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt. Jämte
Vimmerby och Eksjö bildar V. en krets vid val af
riksdagsman i Andra kammaren. Stadens vapen är ett
seglande, tremastadt skepp.
I forna dagar hade V., hvilket omtalas som stad redan
1275, sin plats innerst vid viken, der Gamleby köping
nu ligger, och utgjorde hufvudorten för Tjust. Konung
Erik af Pommern lät 1433 flytta staden till dess
nuvarande plats midt för det på nuvarande Slottsholmen
belägna Stegeholms slott (se d. o.). V. har flere
gånger lagts i aska af eldsvådor (bl. a. 1665 d. 17
Juli) och fyra gånger härjats uf danskarna (1452,
1517, 1612, 1677). Det på föranledande af Axel
Oxenstierna anlagda skeppsbyggeriet gjorde länge
staden berömd och var ända in på 19:de årh. dess
förnämsta inkomstkälla. – Se H. J. Sivers: »Westerwiks
stads historia och beskrifning» (1758).
2. Grefskap, som d. 11 Juni 1562 förlänades Svante
Sture, och som då omfattade Ny Vesterviks stad
och Stegeholms slott samt 33 hela, 21 halfva hemman
och 10 torp inom Tjusts härad, Småland, och Oppeby
socken i Kinda härad, Östergötland, hvaraf grefven
kunde beräkna en årlig inkomst af endast 700–720
mark penningar, d. v. s. 175–180 tnr spanmål. Men
1570 fick grefve Svantes enka, Märta Leijonhufvud,
grefskapet, som då benämndes Stegeholm och Vestervik,
så förbättradt genom donationer inom Tjusts, Södra
och Norra Vedbo samt Vestra härad i Småland, Åse härad
(en stor del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
