Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vest-Flandern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
negrer och mulatter. Negerbefolkningen, som med
införandet af negerslavar från Afrika började
bildas omkr. 1511, är numera fri, sedan äfven
Spanien, sist af kolonialmakterna, upphäft
slafveriet. Samtliga negrer tala en förderfvad
dialekt (den s. k. kreolskan) af det folks språk,
på hvars jord de bo. Af de europeiska nationerna äro
spaniorerna talrikast (öfver 1 mill.), derefter
följa engelsmän (omkr. 100,000) och fransmän
(omkr. 50,000) samt holländare. Innevånarna äro
kristna, med undantag af icke omvända negrer
på de spanska öarna. På de britiska, holländska
och danska öarna hafva i synnerhet herrnhutare och
metodister genom missioner och negerskolor gjort sig
förtjenta om negrernas bildning. Hufvudnäringar äro
odling af kolonialprodukter (mest socker och kakao)
samt handel med dem. Handtverk finnas blott för
de nödvändigaste behof; alla fabriksvaror införas
från Europa. Med undantag af det fria Haiti, som
med tillhörande mindre öar har en areal af 77,254
qvkm., med omkr. 1,377,000 innev., äro alla öarna 5
europeiska makters kolonier. Spanska V. har största
arealen och folkmängden. Det omfattar de båda stora
öarna Cuba och Puerto Rico med biöar samt Culebra
och Vieques, tillsammans 127,977 qvkm. med 2,33
mill. innev. Britiska V., 34,499 qvkm., 1,372,000
innev., består af 6 guvernement: Bahama-öarna,
13,960 qvkm., 49,500 innev., Jamaica med Turks-
och Caïcos-öarna samt Cayman-öarna, tills. 12,018
qvkm., med omkr. 640,000 innev., Leeward islands:
Jungfruöarna, Antigua (med Barbuda och Redonda),
S:t Kitts (S:t Christopher), Nevis (med Anguilla),
Dominica och Montserrat, tills. 1,827 qvkm., 129,700
innev., Windward islands: Grenada, S:t Vincent,
Grenadinerna och S:ta Lucia, tills. 1,425 qvkm.,
142,000 innev., Barbados, 430 qvkm., 182,000
innev., samt Trinidad med Tobago, 4,839 qvkm.,
228,800 innev. Bland alla europeiska makter, som
hafva kolonier i V., har den engelska regeringen
medgifvit sina kolonier den liberalaste förvaltning
och egnat största omsorg åt ett ändamålsenligt
försvarssystem. Guvernören utöfvar den verkställande
makten i drottningens namn: i hvarje guv. finnas
ett regeringsråd af infödingar och en lagstiftande
församling, hvars medlemmar dels väljas, dels
utnämnas af guvernören eller kronan. Domaremakten
är skild från den förvaltande. Inkomsterna belöpte
sig 1890 till 1,762,000 pd, utgifterna till 1,640,000
pd. Exporten hade s. å. ett värde af 6,6 mill. pd. De
franska kolonierna omfatta en areal af 2,857,4 qvkm.,
med 341,000 innev. (1888), och äro delade i två
guvernement: Martinique, 987,8 qvkm., 175,863 innev.,
och Guadeloupe (öarna Guadeloupe, S:t Barthélemy,
Marie Galante, Iles des Saintes, La Désirade, Petite
Terre och halfva S:t Martin), 1,869,6 qvkm., 165,154
innev. De nederländska kolonierna hafva en areal
af 1,130,s qvkm., med 45,162 innev. (1890), och
bilda ett guvernement, bestående af öarna Curaçao,
Aruba, Bonaire, Saba, S:t Eustatius och halfva
S:t Martin. Till Danmark höra öarna S:t Croix,
S:t Thomas och S:t Jan, tillsammans 358,9 qvkm.,
med 33,763 innev. (1880).
De Vestindiska öarna (Bahama, Cuba, Haiti och
Puerto Rico m. fl.) upptäcktes af Columbus 1492 och
följ. år. Först trodde man sig i dem hafva funnit
det sökta Indien. Men då man insåg, att man funnit
en helt ny verldsdel, gaf man dem namnet Vestindien i
motsats till Ostindien. Arkipelagen kallas ock stundom
Antillerna (ett namn, som rätteligen tillägges blott
en del af densamma) efter Antilia, ett fabelland,
som på kartorna före Columbus förlades långt v. om
Azorerna. Spaniorerna funno vid sin ankomst dit två
folkstammar med olika språk: kariberna och de med dem
beslägtade aruakerna (rättare lukkunu) samt cibuneys,
till hvilka äfven hörde taini (»de ädle»). De första
nybyggena anlades på Cuba, som efter 1503 fördelades
mellan de dit ankomne européerna, hvarigenom
urbefolkningen, egentligen mot spanska regeringens
vilja, gjordes till slafvar och betungades med hårdt
arbete, som i förening med sjukdomar och sjelfmord
i förtviflan förde densamma till undergång, så att
den redan i början af 17:de årh. var fullständigt
utrotad. Då infödingarna saknade både böjelse och
krafter till hårdare arbete, började man på förslag
af Las Gasas införa negrer från Afrika, och dermed
vidtog den ovärdiga menniskohandel, med hvilken den
Vestindiska plantageodlingen var så nära förbunden,
och som först i våra dagar upphört. Spaniorerna
kunde trots alla isoleringsförsök ej länge förblifva
i oqvald besittning af V. Britiska och holländska
sjöfarare sökte snart dessa nya farvatten på grund
af de berättelser om fabulösa rikedomar och skatter,
som bragte hela Europa i yrsel, och fejder började
mellan de olika makternas sjömän, som flockades
till detta El Dorado, till följd hvaraf spaniorerna
funno sig småningom, men säkert, undanträngda från
många af sina fördelaktiga besittningar. Engelska
nybyggares första omsorg var att tillgodogöra
sig öarnas bördiga jord, der de anlade tobaks-,
bomulls- och indigoplantager. Ett franskt vestindiskt
kompani bildades 1625, och ett nybygge anlades på S:t
Christopher, der redan förut en liten engelsk koloni
var sysselsatt med att rödja bygd. Bada fördrefvos af
spaniorerna 1630, men endast för att snart återvända
och återtaga besittningen af ön. Vid denna tid började
ock de ryktbare boucaniererna (se Flibustierer),
holländska smugglare samt engelska och franska
sjöröfvare göra de Vestindiska farvattnen osäkra och
skada den lagliga handeln, som derigenom blef tvungen
att skydda sig genom konvojer. Först inemot början
af 1700-talet – någon tid efter det Spanien 1670 måst
uppgifva sina anspråk på uteslutande besittning af
arkipelagen – gjordes dessa röfvare jämförelsevis
oskadliga, men sjöröfveri drefs på dessa trakter
ända till början af innevarande årh. 1640 började
den systematiska odlingen af sockerrör och dermed
V:s storartade betydelse för verldshandeln. Det var
ej längre guld och ädla stenar, i hvilka spaniorerna
sökt rikedom och makt, utan sockerröret, som blef
källan till V:s rikedom. Den framgångsrika odlingen
af denna växt dref till öarna skaror af européer;
ensamt till Barbados skola på ett år vid denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
