Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestmanlands regemente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sandstenen öfver kalkstensbädden och uppstiga
isolerade höjder. Det bildar en pittoresk omvexling af
träddungar och åkerfält, ängar, höjder och slätter,
sjöar (hvilka tillsammans utgöra nära 70 qvkm.) och
floder, af hvilka Shannon med bifloderna Inny och
Brosna är den största. Shannon, som genomflyter Lough
Ree, bildar vestra gränsen (mot Roscommon). Inny
genomflyter Lough Sheelin på norra gränsen, och Lough
Dereveragh samt faller ut i Lough Ree. Brosna flyter
från Lough Ennell söder ut genom King’s county till
Shannon. Af hela arealen äro omkr. 22 proc. åker,
62,5 proc. gräsbärande mark, nära 2 proc. skog och
planteringar, 9,4 proc. kärr o. s. v. Ladugårdsskötsel
är hufvudnäring. Folkmängden har på ett halft
århundrade nedgått från 141,300 pers. (1841)
till 65,028 pers. (1891). Grefskapets hufvudstad
är Mullingar.
Westminster abbey [oä’stminstör abi], S:t Peters
kollegiatkyrka i London, Englands kröningskyrka
och panteon, ligger i stadsdelen Westminster nära
Parlamentshuset. Äldsta kyrkan på denna plats var
ett enligt sägnen af östsachsernas konung Siebert i
början af 7:de årh. uppfördt, åt S:t Peter helgadt
kapell, på hvars plats enligt antagande konung
Edvard omkr. 980 byggde en klosterkyrka, som fick
namnet W. till skilnad från katedralkyrkan S:t Paul,
som ursprungligen kallades Eastminster. Den första
byggnad på denna plats, om hvilken man har någon säker
kännedom, uppfördes af Edvard Bekännaren 1065. »Pyx
house», en låg, 33 m. lång och 9 m. bred byggnad s. om
den nuv. kyrkan, är nästan allt hvad som återstår af
denna. Hufvuddelarna af den nuv. kyrkan byggdes under
Henrik III:s regering. Då byggdes 1220 ett kapell
åt den hel. Jungfrun, och 25 år senare lät konungen
nedbryta Edvards kyrka och uppföra det nuv. koret och
tvärskeppet samt Edvard Bekännarens kapell. Långhuset
byggdes 1340–1483, vestra fasaden och dess stora
fönster under Richard III (1483–85) och Henrik VII
(1485–1509). Den senare nedbröt det kapell, som Henrik
III byggt åt den hel. Jungfrun, och uppförde Henrik
VII:s kapell samt fullbordade det inre i hufvudsak
sådant det nu är; de båda tornen vid vestra änden
fingo dock sin nuv. öfverbyggnad först omkr. 1700,
genom Wren. Kyrkan består af ett treskeppigt
långhus med midtskeppet högre än sidobkeppen, ett
starkt framträdande treskeppigt tvärhus och ett
polygont kor med omgång och en krans af fem kapell
(det mellersta och största är Henrik VII:s). Såväl i
denna kapellkrans som i det utbildade sträfsystemet
med dubbla bågar och i den här allra först i England
uppträdande fönsterfördelningen genom sirverk ger
sig det franska inflytandet till känna. Kyrkan är,
Henrik VII:s kapell inberäknadt, 161,5 m. lång
(utom detta 127 m.), i tvärskeppet 62, i långhuset
22 m. bred; midtskeppets höjd (31 m.) är tre gånger
större än dess bredd, likaså sidoskeppens. Dertill
komma på södra sidan af kyrkan korsgångar samt ett
kapitelhus. Byggnadens inre gör såsom ett helt ett
visserligen poetiskt, men äfven ett oroligt intryck
och visar i behandlingen af de enskilda formerna mycken
godtycklighet, missförstånd och oskönhet. Koret,
der Englands konungar sedan gammalt plägat krönas, är
ett vackert prof på äldre gotik med dekorationer från
14:de årh. Kyrkan var förr de engelske konungarnas
begrafningsplats, och den största ära nationen
kan bereda en förtjent man är att lemna honom
en grafplats eller en minnesvård i W. Kyrkan
är också fylld med grafvar och monument. I koret
hvila bl. a. Siebert, Anna af Kleve och earlen af
Lancaster (Edmund Crouchback). Norra tvärskeppet
innehåller företrädesvis monument öfver krigare
och statsmän, och i södra tvärskeppet har the
poet’s corner (»skaldevrån») minnesvårdar öfver de
flesta stora engelska författare från Chaucer till
Thackeray, Dickens och Tennyson. Långskeppet med sina
knippepelare, sitt vackra triforium och sitt höga,
fint proportionerade tak är den mest anslående delen
af kyrkans inre. Minnesvårdarna i kyrkans norra och
södra sidoskepp äro af mycket blandad karakter och
föreviga musiker, vetenskapsmän, resande, patrioter
och äfventyrare. Edvard Bekännarens kapell, vid
östra änden af koret, innehåller nämnde konungs och
Edvard I:s, Henrik III:s, Edvard III:s och Henrik
V:s grafvar samt de båda kröningsstolarna: den gamla
(king’s chair), som innesluter den af Edvard I 1297
från Scone vid Perth ditförda skotska kröningsstenen,
och den nya, för drottning Maria, Vilhelm III:s
gemål, förfärdigade (consort’s chair). Kapellen
deromkring innehålla företrädesvis monument öfver
kyrkans och adelns stormän. I Henrik VII:s kapell,
märkligt genom sitt i solfjäderformiga fält afdelade
hvalf med nedhängande slutstenar, hvilka tillika med
sjelfva kuporna äro smyckade med ett brokigt spel af
geometriska figurer, ligga de flesta engelska regenter
från Henrik VII till Georg III samt åtskilliga andra
historiskt ryktbara personer begrafna. I kapitelhuset
(från 1250) sammanträdde underhuset 1282–1547, och i
Jerusalem chamber (uppf. 1376–86), på sydvestra sidan
af kyrkan, sammanträder underhuset af kyrkoprovinsen
Canterburys kyrkoparlament (konvokation).
Westminsterdomstolarna [oä’st-], jur., var en gemensam
benämning å de tre engelska centraldomstolarna i
London: court of queen’s bench, court of common
pleas och court of exchequer, hvilka domstolar
1873 förenades och ingingo såsom afdelningar i
den nuvarande öfverdomstolen för England, Supreme
court of judicature. Jfr Court och Storbritannien,
sp. 667. L. A..
Westminsterpalatset [oä’st-], Eng. The new palace
of Westminster, den nuvarande, med Westminster
hall till ett arkitektoniskt helt förenade
parlamentsbyggnaden i London, uppfördes 1840–67
enligt ritningar af Sir Charles Barry på det gamla,
genom eldsvåda 1834 förstörda palatsets plats på
Thames’ venstra strand. Det är en jättebyggnad i
rikaste sengotik, upptager en yta af omkr. 3,250
qvm. och kostade omkr. 3 mill. pd. Det bildar
en parallelogram, 275 m. lång och 90 m. bred. De
förnämsta rummen äro lordernas sal och underhusets
sal. Mellan dessa ligger Central hall, i byggnadens midt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
