Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapssocieteten i Upsala ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15 Aug. t. o. m. 15 Dec.) och
vårterminen (fr. o. m. 15 Jan. t. o. m. 15
Juni). Undervisningsämnena äro anatomi och fysiologi,
farmakologi och toxikologi, patologi och terapi,
kirurgi och obstetrik, oftalmologi, ytterlära,
husdjursskötsel, hofbeslagslära samt legal och
administrativ veterinärkunskap. Antalet lärjungar, som
vid institutet årligen åtnjutit undervisning, utgjorde
under årtiondet 1881–90 i medeltal 81 veterinärelever
och 26 hofslagarelärlingar. Höstterminen 1892
hade institutet 45 lärjungar, på 4 klasser. – För
elevernas undervisning i praktisk sjukvård emottagas
sjuka husdjur till behandling på institutets stall,
hvarjämte råd och anvisningar dagligen lemnas för
sjuka husdjur, som uppvisas på institutet. Dessutom
är inrättad en ambulatorisk klinik, vid hvilken
en af lärarna, åtföljd af elever, behandlar sjuka
husdjur utom institutet, i Stockholm och kringliggande
landsbygd. Omkr. 5,000 husdjur hafva årligen varit
föremål för elevernas undervisning i praktisk sjukvård
och besigtning. Institutets angelägenheter handhafvas
af en af K. M:t tillsatt direktion, bestående af 5
personer. C. A. L.
Veterinärläkare-föreningen. Se Svenska
veterinärläkare-föreningen.
Veterinärsällskap. Se Veterinär.
Veterinärvetenskap. Se Veterinär.
Vetheman, dansk krigare, var anförare för ett
krigiskt brödraskap, som bildades i Roskilde 1151
för att bekämpa vendernas sjöröfverier och efter
hand vann anslutning öfver hela Själland. I sitt
uppträdande påminte detta sällskap i åtskilligt om
riddareordnarna; sålunda sändes kristna fångar,
som föllo i dess händer, till sina hemorter utan
lösepenning och försågos t. o. m. med kläder. Ehuru
dess flotta aldrig uppgick till mera än 22 skepp,
eröfrade den efter hand 82 vendiska fartyg. Äfven
under Valdemar I gjorde V. 1159–74 god nytta på tågen
mot venderna, i synnerhet som spejare. E. Ebg.
Wetherell [oä’thöröll], Elizabeth, psevdonym för den
amerikanska författarinnan S. Warner.
Vetil (F. Veteli), socken i Vasa län, Finland
(före 1860 kapell under namn af Öfvervetil), Gamla
Karleby domsaga, Pedersöre härad, bildar med Halso
kapell ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Åbo ärkestift, Gamla Karleby kontrakt. Areal 787
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,481 pers. (1890).
A. G. F.
Vetiveria-rot, radix vetiveriae, khus-khus, farmak.,
kallas de hvitgråa, smala, vågiga, flerböjda,
vanligen hoptrasslade, svagt knutiga rotstockarna af
Andropogon muricatum Retz. (Anatherum, Palis. de
Bauv.), som har en stark aromatisk lukt, något
erinrande om rosenlukt, blandad med patchouli,
samt en värmande, kryddartad och något bitter
smak. Detta välluktande gräs skiljer sig genom
små mjuka taggar från samarterna. Det förekommer
i Ostindien, der man af rotstockarna flätar
fönsterskärmar, hvilka bestänkas med vatten och
sålunda genom afdunstningen sprida på en gång svalka
och vällukt. I medicinen har »khus-khus» användning
såsom svettdrifvande och omstämmande medel. Roten
nyttjas äfven i parfymindustrien. Jfr Ivarancusa-rot.
O. T. S.
Veto (Lat., »jag förbjuder»), ett uttryck,
som begagnades hos romarna for att beteckna
den makt tribuni plebis (se Tribun) hade att
förbjuda speciella ämbetsåtgärder, riktade mot
enskilda, likasom ock att upphäfva giltigheten och
förekomma verkställigheten af offentlig myndighets
förvaltningsföreskrifter. Denna makt gick ännu längre;
den kunde med samma verkan inskrida mot senatsbeslut
och beslut af komitierna, ej mindre comitia tributa,
som leddes af tribunerna, än c. centuriata. Denna makt
öfverflyttades med kejsaredömet på romerske kejsaren,
som derigenom fick fullständigt herravälde öfver alla
romerska institutioner samt kunde såsom folkmaktens
representant bestämma alla folkförsamlingars beslut
och, när så ansågs tjenligt, betaga dem all verkan
och gällande kraft. Uttrycket har sedermera gått
in i den moderna offentliga rätten för att beteckna
den, enligt den konstitutionelt monarkiska rätten,
behörig myndighet tillkommande och i republiken
folket i primärförsamlingarna tillhörande rätt att
förekomma helt och hållet eller tillsvidare verkan
eller den gällande kraften af en lagstiftnings- eller
regeringsakt. Denna rätt utöfvas af en viss
myndighet antingen mot en underordnad myndighet
eller mot en jämlik sådan. I förra hänseendet är
att märka de i kommunallagarna införda bestämmelser
om särskild pröfning och bekräftelse af regering,
länsstyrelse eller stadsmagistrat å vissa kommunala
representationers beslut. I senare hänseendet är att
märka den rätt, som jämlikar hafva i förhållande till
hvarandra, såsom enligt tvåkammarsystemet den ena
kammaren mot den andra. Af samma slag är det i Polens
historia förekommande liberum veto, d. v. s. den rätt,
som hvilken polsk riksdagsmedlem som hälst, enligt
en lag af 1652, egde att tillintetgöra giltigheten af
hvarje af alla öfriga medlemmar godkändt beslut. Ett
annat slags veto är det, som framträder i den rätt,
som Förenta staternas författning (Art. 1, Sekt. 7,
§ 2) tillerkänner presidenten, ehuru han saknar
laginitiativ, och som består deruti att han, derest
han ej gillar en af kongressen antagen bill, eger
återsända densamma (inom 10 dagar) till kongressen,
som då har att taga den i nytt öfvervägande. För att
frågan ej skall förfalla, fordras, att billen bifalles
af 2/3 i båda husen. Äfven i den nuvarande franska
republiken eger presidenten rätt att inom den för
promulgation bestämda tiden (en månad eller, då saken
är brådskande, 3 dagar) återsända ett lagförslag till
förnyadt öfvervägande. Bifalles detsamma oförändradt
andra gången af deputeradekammaren och senaten,
måste det promulgeras. Den nord-amerikanske
presidentens rätt till att uppskjuta (»suspendera»)
promulgerandet af en lag utgjorde förebilden för
det suspensiva veto, som infördes i 1791 års
franska konstitution. Konungen, hvilken enligt denna
författning saknade laginitiativ, kunde begagna detta
veto mot lagstiftande församlingens lagförslag, så
att detsamma ej kunde åter upptagas under den tid
samma lagstiftande församling var samlad; men då två
omedelbart på hvarandra följande legislaturer hade
förnyat samma förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
