Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wexell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der folkundervisningen, likasom i England, var i hög
grad försummad och de båda orsaker, som föranledt
Bell och Lancaster att använda monitör-systemet –
d. v. s. brist på dugliga lärare och på penningemedel
–, i synnerhet förefunnos. Med köld mottogs
metoden i Tyskland. Inom större delen af detta
land hade man redan på folkundervisningens område
hunnit öfver den ståndpunkt, som representerades af
vexelundervisningsmetoden – d. v. s. bibringandet
hos lärjungarna af en mekanisk färdighet att inom de
första elementen af läsning, skrifning och räkning
eftergöra vissa öfningar –, och man insåg der, att
metodens uppställande såsom i sig sjelf förträfflig
äfven utan hänsyn till de nödfall, som framkallat
densamma, endast bevisade bristande insigt rörande
undervisningens uppgift och missuppfattning af
lärarens betydelse. Ett försök att förena metodens
fördelar med sundare pedagogiska åsigter blef äfven
gjordt. När konung Fredrik VI i Danmark, hvilken varmt
intresserade sig för folkundervisningens höjande, 1819
införde metoden i detta land, ville han få den använd
äfven inom Holstein och Slesvig. Men han rönte ett
bestämdt motstånd hos den för detta ändamål nedsatta
kommissionen, hvilken i stället utarbetade ett,
sedermera af konungen gilladt och äfven praktiskt
tillämpadt förslag till en skolinrättning, som
hade till ledande grundsats att noga åtskilja
den egentliga undervisningen och öfningen i vissa
färdigheter samt att förbehålla den förra uteslutande
åt läraren och endast för den senare använda biträde
af monitörer. Med förkastande af namnet gegenseitiger
unterricht kallade kommissionen denna förändring
af metoden wechselseitige schuleinrichtung. – Till
Sverige kom vexelundervisningsmetoden ungefär vid
samma tid som till Danmark. På statens bekostnad
och med instruktion af Uppfostrings-komitén (se
d. o.) utsändes 1817 skolläraren filos. magistern Per
Reinhold Svensson (f. 1789, kyrkoherde i Höreda af
Linköpings stift 1826–63, d. 1877) till England för
att »inhemta en så väl i pedagogiskt, som i ekonomiskt
afseende noggrann och fullständig kännedom af de
uppfostringsinrättningar, som handhafvas efter
Bells och Lancasters metoder». Derjämte borde
han, om tillfället sådant medgåfve, »anställa
en noggrann jemförelse mellan ifrågavarande
läroinrättningar och undervisningsmetoder
samt de s. k. Pestalozziska». Svensson,
som efter besöket i England tog kännedom om
folkundervisningen i Frankrike, Tyskland
och Schweiz, afgaf s. å. »Berättelse om
Bell-Lancasterska undervisningssätten», tryckt i
Stockholm 1819. Följande år utkom derstädes »Det
brittiska eller Lancasterska uppfostringssystemet»,
förf. af protokollssekreteraren filos. magistern
Johan Adolf Gerelius (f. 1780, d. 1854), hvilken
1819 i London hade studerat systemet. Redan 1818
hade Svensson infört den bellska metoden i den
skola i Stockholm, hvarest han var lärare, nämligen
Philipsénska skolinrättningen (se d. o.), och snart
infördes vexelundervisningen efter hand på en mängd
ställen. Dertill medverkade två särskildt för detta
ändamål bildade sällskap.
Det ena af dessa afsåg hela landet och stiftades 1822
under benämningen Sällskapet för vexelundervisningens
befrämjande; det andra, som stiftades 1824, angaf
sitt mera begränsade verksamhetsfält genom att
till samma benämning foga orden: »inom Göteborgs
stift». Båda ega ännu bestånd och verka fortfarande
för folkundervisningen, ehuru ej på det från början
tänkta sättet. Det förra sällskapet, hvars 1830
i Stockholm inrättade »Normalskola» är att anse
såsom Sveriges första folkskolelärare-seminarium,
ändrade 1866 sitt namn till Sällskapet för
folkundervisningens befrämjande (se d. o.). Enligt
en tabell, som vid 1840 års riksdag medföljde
k. propositionen af d. 1 Febr. s. å. »rörande
allmänna stadganden och anslag af allmänna medel
till folkundervisningens befrämjande», funnos i
Sverige 1839, de flyttande folkskolorna oberäknade,
462 folkskolor efter vexelundervisningsmetoden och
524 efter »gamla metoden». Sannolikt är dock, att vid
primäruppgifternas upprättande blifvit till den förra
gruppen räknade icke få skolor, som från de bellska
eller lancasterska, under ringa eller intet anlitande
af monitör-systemet, endast lånat vissa drag, såsom
skrifläsemetoden, undervisningsmaterielen samt det
halft militäriska signal- och lystringssystemet. I
1842 års folkskolestadga uppställdes såsom
kompetensfordran för folkskolelärare äfven
»kännedom af vexelundervisningsmetoden», och denna
föreskrift bibehölls ännu i den omarbetning, som
den åsyftade paragrafen erhöll genom k. kung. af
d. 29 Sept. 1853. Men i k. cirkuläret af d. 22
April 1864 till domkapitlen »angående särskilda
föreskrifter rörande folkundervisningen» blef
vexelundervisningsmetoden utdömd genom föreskriften
att folkskolans särskilda klasser eller afdelningar
skola, »så vidt möjligt är, af läraren omedelbart
undervisas».
Äfven för skolor, hörande till den s. k. sekundära
undervisningen (se Skolväsende) har man
förordat vexelundervisningen. Detta visar sig
t. ex. redan genom den här ofvan anförda titeln på ett
af Bells arbeten. I Sverige förfäktades denna åsigt
vid inrättandet af Nya elementarskolan i Stockholm
(se d. o.), och vexelundervisningsmetoden – redan
förut använd vid den s. k. krigsakademien på Karlberg
och vid Maria högre lärdomsskola i Stockholm samt
måhända vid andra dylika – blef i planen (memorialet
af d. 20 Maj 1827) för den nya läroanstalten, som
öppnades 1828, förklarad vara nödvändigt förenad med
skolans system. Ännu i läroverkets stadga af år 1856
förutsattes användningen af monitör-systemet för de
särskilda läslagen utom för de högsta; men några få år
derefter blef det betydligt inskränkt och aftog efter
hand alltmera samt försvann fullkomligt i början af
1870-talet. Möjligt är, att vexelundervisningsmetoden
– under trycket af samma anledningar, som drefvo
Bell och Lancaster dertill – ännu kan hafva eller få
en viss betydelse inom några lands folkundervisning,
men otvifvelaktigt är, att den i det stora hela redan
fyllt sin bestämmelse, nämligen att vara en kraftig
väckelse rörande behofvet af mera allmänt spridd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
